Anonym (Lis) skrev 2024-01-24 02:13:59 följande:
Som sagt innan här, bra att ta det med en jurist.
Om ni köper hus och flyttar in i som sambos så spelar det ingen roll vem som står på kontraktet och med vilken andel, ni har båda rätt till hälften vid separation om ni inte har samboavtal.
Det känns ju rimligt att den som har barn betalar mer för mat och räkningar men långt ifrån alla bonusfamiljer som löser det så.
Om du vill kunna bo kvar så är mitt råd att ni köper ett hus du kan ha råd att lösa ut hans barn ur. Å andra sidan kanske du inte vill bo kvar själv i ett hus tänkt för en stor familj, så det kanske inte är något problem egentligen.
Det finns något som heter orubbat bo, det kan ni gå igenom med jurister, man kan skriva att man vill att makan ska få bo kvar men det kommer även an på vad särkullbarnen tycker.
Tänk på att komma in som ny partner och få deras pappa att minska deras arv lätt leder till osämja.
Det spelar dessutom ingen roll vad särkullsbarnen SÄGER att de tycker, medan deras far är i livet. De - eller ett av dem - kan efter hans död kräva ut sin laglott ändå (minst - om det inte står i testamentet att de bara ska ha laglotten, så kan de begära ut hela sin arvslott).
Inte ens om det skulle finnas ett skriftligt dokument, daterat före faderns död, där barnen yttrar att de avsäger sig sitt kommande arv, eller går med på att vänta tills styvmor också är död - så spelar detta någon roll efter hans död, om de har ångrat sig då. För laglottsrätten är så stark i Sverige. (Dessutom måste barnen ha fyllt 18 för att ens få skriva under något avtal.)
Det finns bara två saker man kan göra om man vill ta ifrån sina barn deras laglott (eller skjuta upp utbetalningen av den):
1. Skriva över tillgångarna, i detta fall ett hus, på sin make/maka, i detta fall TS. Då äger fadern inget på papperet, och då finns det heller inget för hans barn att ärva. Det verkar vara detta som TS är inne på också
2. Flytta till ett EU-land där begreppet laglott inte finns i lagen, t.ex. Storbritannien eller Spanien. Alla EU-medborgare, som flyttar inom EU, kan nämligen i sina testamenten välja vilken lag som ska tillämpas: landets lag som de bor i, eller landets lag som de är medborgare i. Jag känner faktiskt ett par som gjorde så: de flyttade till Spanien som pensionärer (inte bara därför) och skrev i testamentet att deras son inte skulle ha något när de dog. Detta för att de visste att pengarna bara skulle gå till knarkkalas, som skulle sluta med hans död i så fall. Då var det bättre att dottern som var en kämpande ensamstående mor, fick allting.