Olika tankar om föräldraskapet

Ni som har flera (alt ett/inga) barn och träffat en man som har en "lilla prinsessan"-barn som curlas och behandlas som en vuxen och en bebis samtidigt trots sina 10 år, hur har det gått?! Hur har ni gjort?! Går det?

Har själv tre barn så känns som mission impossible då jag har så svårt för curlande... Obs han curlar dock inte mina barn på samma sätt så det funkar bra med han själv med mina barn men är som en tredje vuxen när dottern är med som ska ha lika mycket bestämmanderätt som oss vuxna :S De sover dessutom tillsammans. Det får man väl göra om man pallar men det gör ju det svårt att få till att jag kan besöka någonsin om jag är barnfri osv vilket + skiftjobb och pappig gör det svinsvårt att lära känna henne fastän jag vill:-/ Kanske inte försöker tillräckligt... Eller så blir jag inte insläppt...

Är som ett stort känsligt taggtrådsstängsel som jag vill komma innanför men det är svårt... Drömmer om ett galet familjeliv med stök, vänner över och mycket som händer men kanske inte funkar, kärleken kanske inre övervinner allt... Känns som jag kanske borde backa för deras skull trots att jag är kär så att det gör ont? Hur f*sen har ni tänkt?