Hur skaffar man barn?

Den senaste tiden har jag (kille/23) tänkt väldigt mycket på barn. Det enda jag vill just nu är att bli farsa. Jag känner mig väldigt annorlunda från killar i min egen ålder, de verkar i princip göra allting (förutom att inte ha sex) för att inte få tjejen gravid.

Jag har nu vart ihop med min flickvän (tjej/23) i runt 5 år. Efter många diskussioner har hon kommit fram till att hon inte vill ha barn med mig. Vi har väldigt olika politiska åskådningar och skiljer oss rätt rejält när det kommer till livsstil samt barnuppfostran.

På grund av detta kommer vi göra slut framöver (på bra villkor) och jag kommer bege mig ut på dejtingmarknaden för att försöka hitta en ny mamma till mina framtida barn.

Jag vet dock inte hur jag ska tänka. Mina tre största funderingar är:

Hur långt in i ett nytt förhållande bör man börja prata om familjebildning och på vilket sätt bör man göra det?

Hur gamla tjejer bör jag dejta? Spelar det någon roll?

Hur lång tid bör jag vänta på tjejen att bli redo att skaffa barn med mig?

Den första frågan är nog den lättaste att besvara. Den kan man nog säkert googla sig till men den andra är lite svårare.

Det känns som att yngre tjejer (18-23) verkligen inte vill skaffa barn. Många går på p-piller eller kräver kondom. Det spelar ingen roll hur mycket sex man har, barn får man ändå inte förrens de själv vill efter 5-10år.
Äldre kvinnor (24-30) kan man ju därför tycka lämpas sig bättre. Men där gissar jag på att relationsdynamiken blir skev. Vem vill ha en 23-årig kille liksom?

Den tredje frågan är också intressant. Jag vill inte fortsätta slösa mitt liv och lägga år på barnlösa förhållanden. Jag förstår att ingen tjej vill bli mamma efter fjärde dejten men hur länge bör man egentligen vänta? Jag tänker 2 år som en övre gräns, inom den tiden måste vi ha börjat försöka skaffa barn i alla fall.

Jag förstår att det är lite psykopatvarningar i dagens samhälle när man går in i förhållanden med avsikten att få barn så fort som möjligt. Men det är verkligen allt jag vill. Mitt största mål just nu är att bli ihop med en tjej jag kan stanna med för resten av mitt liv och där vi kan bilda familj.

Hjälp mig! Hur bör jag lägga upp detta projekt?

Anonym (Kvinna 39)

Sun 14 Jan 10:29

#1

AdolfHitler skrev 2024-01-14 10:23:54 följande:

Hur långt in i ett nytt förhållande bör man börja prata om familjebildning och på vilket sätt bör man göra det?

Hur gamla tjejer bör jag dejta? Spelar det någon roll?

Hur lång tid bör jag vänta på tjejen att bli redo att skaffa barn med mig?

Den första frågan är nog den lättaste att besvara. Den kan man nog säkert googla sig till men den andra är lite svårare.

Det känns som att yngre tjejer (18-23) verkligen inte vill skaffa barn. Många går på p-piller eller kräver kondom. Det spelar ingen roll hur mycket sex man har, barn får man ändå inte förrens de själv vill efter 5-10år.
Äldre kvinnor (24-30) kan man ju därför tycka lämpas sig bättre. Men där gissar jag på att relationsdynamiken blir skev. Vem vill ha en 23-årig kille liksom?

Den tredje frågan är också intressant. Jag vill inte fortsätta slösa mitt liv och lägga år på barnlösa förhållanden. Jag förstår att ingen tjej vill bli mamma efter fjärde dejten men hur länge bör man egentligen vänta? Jag tänker 2 år som en övre gräns, inom den tiden måste vi ha börjat försöka skaffa barn i alla fall.

Jag förstår att det är lite psykopatvarningar i dagens samhälle när man går in i förhållanden med avsikten att få barn så fort som möjligt. Men det är verkligen allt jag vill. Mitt största mål just nu är att bli ihop med en tjej jag kan stanna med för resten av mitt liv och där vi kan bilda familj.

Hjälp mig! Hur bör jag lägga upp detta projekt?

1. Var ärlig från början med att du söker någon att skapa en framtid och familj med. Dvs redan när du dejtar. Ta god tid på dig innan du ger dig in i en relation!
2. Det finns många tjejer som är några år äldre än dig som skulle vara intresserade! När jag var 26 hade jag en pojkvän som var 19, vi var tillsammans några år.
3. Så länge som krävs å ena sidan, å andra sidan inte för många år heller. Det som är viktigare är att ni har en stabil tillvaro ekonomiskt. Med tanke på ålder har du tid att låta det utvecklas naturligt, men säg att tre-fyra år kan vara lagom? Då borde man känna varandra tillräckligt för att veta om man kan ha barn ihop. Tänk också på hur din ev. mamma skulle vara att ha som ex! Skulle ni kunna bete er civiliserat mot varandra? Sedan måste ni också bo ihop ett längre tag först och det kan ju ta ett år bara det innan man kommer till den punkten.

Du ska absolut inte gå in i en relation med tanken på att skaffa barn så snart som möjligt, bara glöm det! Då blir allt fel. Du måste ta reda på vad det är för person du har på andra änden av detta "projekt".

Jemp

Sun 14 Jan 10:33

#2

Jag tycker det är rimligt att ta upp barnfrågan rätt tidigt. Visst, det sållar nog bort många i din ålder men det uppfyller ju syftet.

Ser 2 år ihop som absolut minimum innan man börjar försöka skaffa barn.

Anonym (Man)

Sun 14 Jan 10:33

#3

Du kan ju börja med att sluta kalla dig AdolfHitler. Det säger tillräckligt om din personlighet, och det är nog där skon klämmer, precis som för din flickvän.

Tukt

Sun 14 Jan 10:40

#4

Vad nu det är för värderingar politiskt och vad det gäller uppfostran, så känns det ju som du kanske har mer och lättare bland dina gelikar än ute på den allmänna "marknaden". Så försök leta partner där, snarare än på Tinder eller krogen.

Anonym (Libbsticka)

Sun 14 Jan 11:07

#5

Man kan inte tänka i < 2-årsperspektiv för ett projekt som är på 20 år, vilket barn är.

Jag vill förutom att lära känna min partner allmänt

-se hur de beter sig vid en influensa eller kräksjuka, om de blir hjälplösa krakar eller kan ta sig samman och göra det som krävs. Helst när vi är sjuka samtidigt.
Där får man veta sanningen om mannen.

-se deras familj och släkt tillräckligt mycket för att veta om vi kan umgås, vilka värderingar de har fått med sig hemifrån och vilka psykiska och fysiska belastningar deras gener kan medföra. Kan jag verkligen tänka mig att lämna mitt barn till de här dårarna sedan?

-veta att partnerns planer för hur vi över tid ska bo, leva och jobba stämmer någorlunda med mina egna.

Så det tar 5 år av fira jul och midsommar och påsk och semester och bli bjudna till släkten i sommarstugan innan jag tar det beslutet.
Detta har sin grund i att jag är strategisk och försiktig, men så har vi fått ett begåvat och välanpassat barn också.

Normala kvinnor skulle nog annars säga 2-3 år.

Problemkvinnor som inte kan försörja sig själva går säkert med på barn fortare, men då kan följden bli väldigt svårhanterliga barn, som senare inte själva kan klara av livet så bra.

Hur skaffar man barn?

INNEHÅLL