Familjehemsplacerad..

Mitt äldsta barn var frivilligt placerad och han blev varaktigt placerad. 

Om man är så pass dålig att soc kliver in och aktivt placerar ett barn krävs det väldigt mycket dåligt mående. Det handlar inte om att må lite dåligt som en förkylning utan för att ett barn ska placeras krävs det att soc iakttar och ser att mående direkt påverkar barnet.  Man kan ta hand om sitt barn med mat, kläder och rent mekaniskt men att man psykiskt inte klarar av att ge sitt barn det som det behöver och att ens mående i förlängningen blir en fara för barnets egna mående.

Detta är också anledningen till att ett placerat barn inte kommer hem så fort man mår lite bättre efter man börjat medicinera eller går hos kurator etc , för detta är ju bara en behandling av det mest akuta läget. Självklart mår man bättre men det betyder inte att man är friskförklarad och kan ta hem sitt barn. 

Man måste också ta hand om orsaken till att man hamnade så långt ner i måendet från början.  Man kan behöva förändra många saker i sitt liv som tar lång tid, man kan behöva ta avstånd från olika människor,  man kanske måste flytta, man kanske behöver genomgå olika utredningar, man kanske behöver en diagnos,  osv..i mångt och mycket måste man börja om på ett helt nytt liv som varaktigt kan garantera att man klarar av att ta hand om sitt barn och inte hamnar i samma sits igen . Detta görs givetvis inte på ett halvår eller 8-10 månader . Det klarar ingen. 

Ja det finns barn som kommer hem efter några få månader i familjehem men då beror det oftast på akuta praktiska saker som att fly från misshandel,  hemlöshet, flyktingar,  väntar på boende efter tid på behandlingshem osv osv.  Då kan både barn och mamma placeras i jourhem. 

Ett psykiskt mående botas inte på några månader.  Att må bättre betyder inte att du är frisk och kan garantera att du stannar där.