Olyckligt gift

Tja, era barn är ju för sent att rädda från en oengagerad och nedlåtande far. Hoppas att de inte har tagit alltför mycket skada under uppväxten.

Men självklart kan du fortfarande välja ett annat liv. Du kan ha flera decennier kvar att leva. Det är inte för sent förrän på dödsbädden.

Det är inte så ovanligt med skilsmässor i pensionsåldern som många tror. En del har fått relationsproblem på äldre dar, problem som inte går att lösa. En del har haft problem i många många år, och äntligen vågar mannen eller frun (oftast frun) ta steget.

TS, det är faktiskt oacceptabelt att dina barn har tvingats växa upp så där. Du har inte tagit ditt ansvar som förälder. Du har stannat i en relation som har skadat dina barn, förmodligen mer än du tror.

Att tvingas gå på tå för en nyckfull pappa, samt få höra att man är värdelös, är bland det värsta barn kan utsättas för. Det är psykisk misshandel. Nästan värre än fysiskt våld, eftersom det skadar barnens självkänsla mer.

Du skriver att du delvis har stannat för att du tycker synd om din man. Era barn då? Är det inte synd om dem?

När ens barn far illa, stannar man inte och hoppas att det ska bli bättre. Man kräver förändring omgående, eller så lämnar man.

Man nöjer sig inte med att den andra föräldern är snäll ibland. Man accepterar helt enkelt inte att barnen blir illa behandlade.

Du är medberoende och har gjort dina barn medberoende, vilket är en form av omsorgsbrist. Att ni har pratat om det och att barnen börjar säga ifrån är bra, men det kommer många år för sent.

Stanna eller lämna. Det är ditt val. Nu låter jag hård, men kanske har du den partner du förtjänar?