Anonym (Man)

Wed 21 Feb 15:19

123 svar

Delad vårdnad

Står mitt i en situation där fadern till ett barn aldrig haft det mer än varannan helg, med undantag för ett par veckor på sommaren.
Han har aldrig betalt för barnet, vare sig för kläder, aktiviteter, barnvagn, etc..
Senaste åren har han dock tvingats betala via myndighet.

Modern (min sambo) är skeptisk till 50/50 fördelning av flera anledningar.
Dels har fadern vid upprepade tillfällen visat dålig förståelse av hur viktigt det är att barnet får sin medicin. "Alla glömmer väl ibland".
Den ekonomiska biten oroar den med. Inget som tyder på att fadern skulle bry sig om att köpa kläder eller annat som barnet har hos bägge föräldrar.

Min roll i detta: Vi väntar nu barn och jag vill helst att det är en 50/50 ordning på plats innan vårt barn föds. Hennes tidigare barn har en hög med diagnoser (kromosomfel, adhd, enkopres, etc,) och är minst sagt krävande.
Tror det hade varit bättre för alla inblandade med 50/50.
Hennes barn får då mer energi från oss när det är här.

Har någon här tankar om hur man får ihop bästa lösningen?

Och till alla dömande medelålders FL 🐮, ja jag vet vilken situation jag satt mig i men det är värt ansträngningen så kom med tips eller låt bli att svara.

Anonym (Man) Trådstartaren

Wed 21 Feb 15:47

#11

Anonym (vilket) skrev 2024-02-21 15:41:49 följande:

Fast nu finns ju det här barnet, oavsett vad du tycker om det. Och barn ska inte bo med föräldrar som inte tar hand om dem.

Jag skulle skicka ut dig långt innan jag skickade ut mitt barn.

I ena handen har du en bebis som kräver tid och omvårdnad, helt beroende av dig.
I andra har du en otacksam 10-åring som avgudar sin frånvarande pappa och som har haft sin mors fulla uppmärksamhet från det att han föddes.
En självklarhet att 10-åringens farsa ska tvingas ta mer ansvar tycker jag.

Anonym (Man) Trådstartaren

Wed 21 Feb 15:50

#12

Agda90 skrev 2024-02-21 15:44:04 följande:

100% uppmärksamhet och 50%... Hur tror du att vi andra gör? Vi dumpar inte över våra ungar på någon annan för att det kommer ett syskon!

Du låter lite som att du ska skyffla undan ditt bonusbarn för att prioritera ditt biologiska.

Den där sista meningen var direkt vidrig!!
Är din fru med på att du ska kasta ut hennes barn efter studenten?

Ni andra har inte alternativet. Men ja, du har rätt. Jag kommer se till vad som är bäst för mitt barn.
Ser helst en hållbar lösning med 50/50, men om inte det går så kommer jag skicka ut sambo & hennes tidigare barn & ta 100% vårdnad om mitt barn.
Hur är det vidrigt att skicka ut en då 19-åring???

Agda90

Wed 21 Feb 15:57

#13

Anonym (Man) skrev 2024-02-21 15:50:30 följande:

Ni andra har inte alternativet. Men ja, du har rätt. Jag kommer se till vad som är bäst för mitt barn.
Ser helst en hållbar lösning med 50/50, men om inte det går så kommer jag skicka ut sambo & hennes tidigare barn & ta 100% vårdnad om mitt barn.
Hur är det vidrigt att skicka ut en då 19-åring???

Jisses! Din fru skulle behöva läsa vad du skriver här!! Vilken empatilös människa du är!!

Man hjälper sina barn att hitta fotfäste i världen och man kastar inte ut dem!
Det tar tid att hitta jobb, boende osv osv och din ditt bonusbarns situation så lär det krävas insatser från myndigheter och det tar ännu mer tid.

Och du kan inte "ta" 100% vårdnad om ditt barn. Hade du kunnat något om hur vårdnad fungerar så hade du vetat detta.

Jag börjar tvivla på att din sambo ens hade velat skaffa barn med dig med tanke på hur du uttrycker dig här!

Anonym (Morsan)

Wed 21 Feb 15:59

#14

Anonym (Man) skrev 2024-02-21 15:50:30 följande:

Ni andra har inte alternativet. Men ja, du har rätt. Jag kommer se till vad som är bäst för mitt barn.
Ser helst en hållbar lösning med 50/50, men om inte det går så kommer jag skicka ut sambo & hennes tidigare barn & ta 100% vårdnad om mitt barn.
Hur är det vidrigt att skicka ut en då 19-åring???

Det kan nog vara knepigare än du anar att kicka ut en 19-åring med funktionshinder!

Kunde du inte hitta någon utan bagage att avla på?

Jemp

Wed 21 Feb 16:07

#15

Anonym (Man) skrev 2024-02-21 15:39:43 följande:

För att va en 🐮 gissar du bra! 😄♥️
Barnets far är en fattig, ointresserad, tämligen misslyckad skuldsatt medelålders gubbe i en liten hyresrätt.
Hade jag skickat dit mitt barn om jag va i samma sits som min sambo? Ja. Bägge föräldrar ska lägga tid & ta ansvar.
Hennes barn, ett tonårsmisstag, har haft 100% uppmärksamhet från sin mor under hela sin uppväxt. Inte mer än rätt att hennes nästa barn får iaf 50%. Något jag tror blir svårt om det inte är 50/50 fördelning.
Med eller utan handikapp så ska det "barnet" ut efter gymnasiet.

Fast mamman (och du) har ju troligen funderat inför ert gemensamma barn och kommit fram till att ni orkar ett till? Man väljer ju som förälder inte bort ett barn för ett nytt. Inte heller kan man släppa 50% av ansvaret.

Avgörande här är ju ett barn som inte ens får nödvändig medicinering trots diagnoser, dvs vanvårdas hos den andra föräldern så det låter ju som ett icke-alternativ att bo mer där.

Att göra justeringar i barns boende i direkt samband med småsyskon är dessutom en mycket dålig idé psykologiskt.

Anonym

Wed 21 Feb 16:13

#16

Anonym (Man) skrev 2024-02-21 15:31:41 följande:

Nja.
Barnets far vill (säger han) att barnet ska va där 50%. Men då ska han inte betala något förutom det som barnet har där.
Barnets mor vill, men tror inte att samarbete med barnets far bli bra (har aldrig varit bra).
Jag (styvfar) vill att det är 50/50 för att barnets mor ska ha tid för återhämtning och ork för en liten bebis.

Så alla "vill samma" men med helt olika ingångsvinkel kan man säga.

En förälder som har sitt barn hos någon som inte ens ger medicin till barnet kommer att leva i stress och stark oro. Det är motsatsen till återhämtning.
Föräldern kommer bli mer trött av att veta att barnet blir vanskött än att själv ta hand om det

Anonym (Claudia)

Wed 21 Feb 16:25

#17

Anonym (Man) skrev 2024-02-21 15:47:49 följande:

I ena handen har du en bebis som kräver tid och omvårdnad, helt beroende av dig.
I andra har du en otacksam 10-åring som avgudar sin frånvarande pappa och som har haft sin mors fulla uppmärksamhet från det att han föddes.
En självklarhet att 10-åringens farsa ska tvingas ta mer ansvar tycker jag.

Det låter tyvärr väldigt illa att du redan nu funderar på att "skicka ut" barnet trots att han bara är 10 i nuläget. Rätt sorglig läsning.

Anonym skrev 2024-02-21 16:13:50 följande:

En förälder som har sitt barn hos någon som inte ens ger medicin till barnet kommer att leva i stress och stark oro. Det är motsatsen till återhämtning.
Föräldern kommer bli mer trött av att veta att barnet blir vanskött än att själv ta hand om det

Ja, detta är spot on. Så är det. Som mamma mår jag bäst när jag får se mitt barn i ansiktet varje dag. Jag vet att många trivs med varannan-vecka-livet, men jag tror inte jag skulle göra det.

Anonym (Man) skrev 2024-02-21 15:39:43 följande:

För att va en 🐮 gissar du bra! 😄♥️
Barnets far är en fattig, ointresserad, tämligen misslyckad skuldsatt medelålders gubbe i en liten hyresrätt.
Hade jag skickat dit mitt barn om jag va i samma sits som min sambo? Ja. Bägge föräldrar ska lägga tid & ta ansvar.
Hennes barn, ett tonårsmisstag, har haft 100% uppmärksamhet från sin mor under hela sin uppväxt. Inte mer än rätt att hennes nästa barn får iaf 50%. Något jag tror blir svårt om det inte är 50/50 fördelning.
Med eller utan handikapp så ska det "barnet" ut efter gymnasiet.

Varför måste du nämna att han är ett misstag? Tror du har skrivit här förut, börjar känna igen den här historien.

De flesta normala föräldrar tänker inte i procent när det handlar om barnet. Man är 100% förälder 24/7 oavsett var barnet befinner sig. Det kan bli dubbelt så jobbigt om barnet är hos pappa och hon sitter och oroar sig för honom samtidigt som hon ska orka vara mamma till en baby. Snacka om utbränd.

Ditt barn som är nummer 2 kommer alltid få mindre uppmärksamhet än ett endabarn. Det är ju det valet du har gjort och det är så de flesta av oss har vuxit upp och mått bra av.

Anonym (Hmm)

Wed 21 Feb 16:27

#18

Anonym (Man) skrev 2024-02-21 15:31:41 följande:

Nja.
Barnets far vill (säger han) att barnet ska va där 50%. Men då ska han inte betala något förutom det som barnet har där.
Barnets mor vill, men tror inte att samarbete med barnets far bli bra (har aldrig varit bra).
Jag (styvfar) vill att det är 50/50 för att barnets mor ska ha tid för återhämtning och ork för en liten bebis.

Så alla "vill samma" men med helt olika ingångsvinkel kan man säga.

Helt rätt, han ska inte betala något extra då. Samarbetet lär suga oavsett var barnet bor. Det är väl bara att sätta igång att jobba mot 50/50 då om alla vuxna vill?

Anonym (vilket)

Wed 21 Feb 16:34

#19

Anonym (Man) skrev 2024-02-21 15:47:49 följande:

I ena handen har du en bebis som kräver tid och omvårdnad, helt beroende av dig.
I andra har du en otacksam 10-åring som avgudar sin frånvarande pappa och som har haft sin mors fulla uppmärksamhet från det att han föddes.
En självklarhet att 10-åringens farsa ska tvingas ta mer ansvar tycker jag.

Otacksam 10-åring? Vad är det han ska vara tacksam för?

Ja, pappor bör ta ansvar. men om de inte gör det, så ska inte barnet drabbas av det, utan då ska barnet bo hos den förälder som tar väl hand om det. Inte skickas ut för att nya snubben tycker det.

EnAnonumius

Wed 21 Feb 16:49

#20

Anonym (Man) skrev 2024-02-21 15:50:30 följande:

Ni andra har inte alternativet. Men ja, du har rätt. Jag kommer se till vad som är bäst för mitt barn.
Ser helst en hållbar lösning med 50/50, men om inte det går så kommer jag skicka ut sambo & hennes tidigare barn & ta 100% vårdnad om mitt barn.
Hur är det vidrigt att skicka ut en då 19-åring???

Allvarligt.

Som så många andra redan har frågat dig.
Vet din sambo att hon skall bli utsparkad tillsammans med sitt äldsta barn, från hemmet, när hennes äldsta barn tagit studenten?

Du kan inte bara "ta 100% vårdnad" om barnet, du har inget lagstöd att kunna göra så.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Delad vårdnad

INNEHÅLL