• Anonym (Man)

    Delad vårdnad

    Står mitt i en situation där fadern till ett barn aldrig haft det mer än varannan helg, med undantag för ett par veckor på sommaren.
    Han har aldrig betalt för barnet, vare sig för kläder, aktiviteter, barnvagn, etc..
    Senaste åren har han dock tvingats betala via myndighet.

    Modern (min sambo) är skeptisk till 50/50 fördelning av flera anledningar.
    Dels har fadern vid upprepade tillfällen visat dålig förståelse av hur viktigt det är att barnet får sin medicin. "Alla glömmer väl ibland".
    Den ekonomiska biten oroar den med. Inget som tyder på att fadern skulle bry sig om att köpa kläder eller annat som barnet har hos bägge föräldrar.

    Min roll i detta: Vi väntar nu barn och jag vill helst att det är en 50/50 ordning på plats innan vårt barn föds. Hennes tidigare barn har en hög med diagnoser (kromosomfel, adhd, enkopres, etc,) och är minst sagt krävande.
    Tror det hade varit bättre för alla inblandade med 50/50.
    Hennes barn får då mer energi från oss när det är här.

    Har någon här tankar om hur man får ihop bästa lösningen?

    Och till alla dömande medelålders FL 🐮, ja jag vet vilken situation jag satt mig i men det är värt ansträngningen så kom med tips eller låt bli att svara.

  • Svar på tråden Delad vårdnad
  • Anonym (Kaj)
    Anonym (Man) skrev 2024-02-22 10:44:40 följande:
    Jag kan bestämma hur länga barnet bor i mitt hus. Väljer min sambo att flytta med en 19-åring när han ska ut från mitt hus så fine, men mina barn stannar.
    Mitt/mina barn blir inte ett av två syskon. I mina ögon är de inte syskon.
    Visst kan du be henne flytta men det gemensamma barnet kommer inte vara mer med dig än med henne. Hur kan du tro det? Givetvis är de syskon och kommer alltid vara. 
  • Anonym (Man)
    EnAnonumius skrev 2024-02-22 10:20:51 följande:
    "Barnets mor är väl medveten om vilka "utmaningar" barnet har."

    Vart ville du lomma med den kommentaren? Ingen i tråden har nog missat att modern är väl medveten om vilka utmaningar barnet har.

    Sedan säger jag till dig, som jag även säger till kvinnor, som säger "mina/mitt" barn.
    Barnet är inte barn ditt. Barnet är både sambons och ditt.

    Sedan om du kickar ut mamman (om det skulle komma dit) så hur skall du rättfärdiga det inför omvärlden och rättsväsendet?
    Rättfärdigar det med att jag sätter mitt/mina barns välmående framför hennes son.
  • Anonym (Claudia)
    Anonym (Man) skrev 2024-02-22 10:44:40 följande:
    Jag kan bestämma hur länga barnet bor i mitt hus. Väljer min sambo att flytta med en 19-åring när han ska ut från mitt hus så fine, men mina barn stannar.
    Mitt/mina barn blir inte ett av två syskon. I mina ögon är de inte syskon.
    Okej, jag ser att du har byggt en fantasivärld och den verkar du trivas bra i.

    Stanna där då, men en vacker dag kommer du vakna upp. 
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Man)
    Anonym (Claudia) skrev 2024-02-22 10:52:36 följande:
    Okej, jag ser att du har byggt en fantasivärld och den verkar du trivas bra i.

    Stanna där då, men en vacker dag kommer du vakna upp. 
    Att jag bestämmer vem som bor i mitt hus, verkligen fantasi :D 
  • Anonym (Claudia)
    Anonym (Man) skrev 2024-02-22 10:53:41 följande:
    Kommer aldrig se på ett bajskletande misstag som ett syskon till mina barn.
    Barnen hade gärna fått va 50% med henne också för den delen, men med garanti att de aldrig är ensamma med en person med grava problem att förstå handlingars konsekvenser.
    Det är du och hon tillsammans som har gjort det aktiva valet att ha detta bajskletande misstag till syskon till ert barn. Bara ni och ingen annan. 

    De flesta brukar inte bilda familj med bajskletande misstag. Men det gjorde du! 

    Tror du har panik inom dig just nu för att du inser att det är oåterkalleligt. Vilken sorglig historia. 
  • Anonym (Man)
    Anonym (Claudia) skrev 2024-02-22 10:56:51 följande:
    Det är du och hon tillsammans som har gjort det aktiva valet att ha detta bajskletande misstag till syskon till ert barn. Bara ni och ingen annan. 

    De flesta brukar inte bilda familj med bajskletande misstag. Men det gjorde du! 

    Tror du har panik inom dig just nu för att du inser att det är oåterkalleligt. Vilken sorglig historia. 
    Tja.. blir mindre sorgligt när den otacksamme 10-åringen blir placerad i avlastningsfamilj och förhoppningsvis inser hur bortskämd han varit. Alternativt bor hos sin far. De är ungefär på samma mentala nivå så det hade passat bra.
    Och som sagt, de kommer inte va syskon
  • Anonym (Reena)
    Anonym (Man) skrev 2024-02-22 10:44:40 följande:
    Jag kan bestämma hur länga barnet bor i mitt hus. Väljer min sambo att flytta med en 19-åring när han ska ut från mitt hus så fine, men mina barn stannar.
    Mitt/mina barn blir inte ett av två syskon. I mina ögon är de inte syskon.
    Du kan bestämma vilka som bor i ditt hus, absolut. Men du kan inte hålla kvar dina biologiska på heltid om du "kastar ut" deras mamma. Oavsett hur dysfunktionell deras storebror är. 

    Hur ser prognosen ut för pojken? Kommer han någonsin sluta med sina bajsorgier? Det går ju liksom inte att bo i ett hem som är nerbajsat, bokstavligt talat.

    Jag föstår din känsla av att du inte ser dem som syskon, tro mig. 
    Mitt yngsta barn har fyra halvsyskon, ett från min sida och tre från pappans.

    Pappans (numera vuxna) odågor har alltid betett sig som skit, förutom den äldsta som ändå fattade hur hon betett sig när hon väl blev vuxen. De andra två individerna kallar min yngsta inte för syskon. Han har en syster och en bror, systern från pappans håll och brodern från mitt. Den enda han umgås med är sin bror, min äldre son. Idag när båda är vuxna är de vänner, när lillebror kom så var storebror ett jättebra stöd och en fin hjälp. (Han är nästan gammal nog att vara pappa till sin lillebror, så det gick utmärkt att han t ex var barnvakt någon gång.)

    Så jag har full förståelse för att du inte kommer att se pojken som ditt barns syskon, det hade inte jag heller gjort.
  • Anonym (Reena)
    Anonym (Man) skrev 2024-02-22 11:15:25 följande:
    Tja.. blir mindre sorgligt när den otacksamme 10-åringen blir placerad i avlastningsfamilj och förhoppningsvis inser hur bortskämd han varit. Alternativt bor hos sin far. De är ungefär på samma mentala nivå så det hade passat bra.
    Och som sagt, de kommer inte va syskon
    Är pappan på samma nivå som sonen så lär han inte ens klara av att ha ungen där.
    Har ni inte kontakt med soc?

    Annars, orosanmäl!
  • Zaro

    Jag är också bonusförälder och det kan vara tufft men jag tycker inte den biologiska pappan låter bra och jag tycker inte du själv verkar ha en normal syn på det hela. Du borde vara glad att mamman är en bra förälder, stötta henne i det och tänka på att ert gemensamma barn får ett syskon.

Svar på tråden Delad vårdnad