Ska jag berätta om barnet eller inte? vill ha era åsikter

Men herregud vilken moralism du och många andra ger uttryck för i tråden kring TS alkoholvanor.

Har du aldrig blivit berusad och fattat ett dåligt beslut och inte brytt dig om eller förstått konsekvenserna?

Eller har du alltid varit en torrboll och suttit hemma och surat när andra haft kul utan dig? Bitter över det nu när medelåldern smyger sig på??

Detta är en (troligtvis) ung person som ber om råd för att reda upp en jobbig situation. Ha lite medkänsla istället för att trycka ner henne.

Och till alla er som påstår att man kan ha PRECIS lika kul utan alkohol: ni lever i en moralistisk livslögn.

Till TS: det är DU som bestämmer hur du vill ha det. Tänk på att det är tufft att vara ensamstående mamma så stålsätt dig om du väljer det alternativet. Om du känner dig mogen för det så behåll barnet, det kommer att vara värt allt slit om du helhjärtat vill det. Du växer in i mammarollen. Försök ha en mogen relation till pappan om det går, för barnets skull. Barnet har rätt till sin pappa.

Om du tror att du inte orkar eller faktiskt inte helhjärtat vill (vilket är helt ok!) så gör abort och försök att gå vidare. Bilda sedan en kärnfamilj med en man som är dig värdig. Tvärt emot all propaganda i Sverige så är kärnfamiljen ett väldigt behagligt sätt att leva om man förmår.

Och såklart ska du berätta för pappan omgående när du fattat ditt beslut. Att dra ut på det gynnar ingen (ffa inte barnet!!) och gör din och pappans relation sämre helt i onödan. Som någon skrev: riv av plåstret direkt så är det gjort.