Ska jag berätta om barnet eller inte? vill ha era åsikter

Klart du måste berätta!
om man är redo att bli förälder måste man också vara modig och ta svåra samtal.
Det är riktigt dåligt att gå över gränsen för abort och sedan berätta!
Det är ett stort svek oavsett hur han nu har mött dig i det här.

Ta Tjuren vid hornet och berätta att du tänker behålla, lika bra att riva av plåstret direkt.
Det kan öka chanserna att han i framtiden kommer att vara delaktig i barnet.
Jag blev gravid men en man efter en lång relation ( 6 år) och vi var överens om att behålla ifall jag blev gravid vilket jag senare blev och hen var då PLANERAD men då hade han ångrat sig men jag behöll ändå. Det var min ålder och barnlöshet som avgjorde och jag gick emot hans önskan.
Han blev först off och väldigt negativ men sedan landade han i det.
För ditt barns skull måste du berätta för fadern fastän han kanske aldrig kommer att bli en närvarande pappa men då ger du honom åtminstone ett val inför framtiden.
Ett barn som växer upp utan en förälder kommer alltid att fråga vad som hände och hur du svarar på det kan avgöra mycket kring barnets mående i framtiden och vilka egna val hen kommer att göra.

Klart du måste berätta!
om man är redo att bli förälder måste man också vara modig och ta svåra samtal.
Det är riktigt dåligt att gå över gränsen för abort och sedan berätta!
Det är ett stort svek oavsett hur han nu har mött dig i det här.

Ta Tjuren vid hornet och berätta att du tänker behålla, lika bra att riva av plåstret direkt.
Det kan öka chanserna att han i framtiden kommer att vara delaktig i barnet.
Jag blev gravid men en man efter en lång relation ( 6 år) och vi var överens om att behålla ifall jag blev gravid vilket jag senare blev och hen var då PLANERAD men då hade han ångrat sig men jag behöll ändå. Det var min ålder och barnlöshet som avgjorde och jag gick emot hans önskan.
Han blev först off och väldigt negativ men sedan landade han i det.
För ditt barns skull måste du berätta för fadern fastän han kanske aldrig kommer att bli en närvarande pappa men då ger du honom åtminstone ett val inför framtiden.
Ett barn som växer upp utan en förälder kommer alltid att fråga vad som hände och hur du svarar på det kan avgöra mycket kring barnets mående i framtiden och vilka egna val hen kommer att göra.

Gör abort. Nya tag att bilda familj när du träffat någon som vill ha barn med dig och vill få det hela att fungera. Du gör bara alla en björntjänst om du tror du kan klara av det själv. 

Se till att ordna säkrare preventivmedel. 

Nr1

Om man har den minsta kunskap om sexualliv så vet man att i normalfallet blir inte kvinnan gravid även om det sker oskyddad sex. Dels för att de flesta kvinnor i den åldern äter p-piller men också för att kvinnan under den största tiden inte är fruktbar. Och om kvinnan är i fruktbar period samt inte äter p-piller så kan hon förväntas veta det och vara mer restriktiv. Som inte det vore nog finns dagen efter piller många kvinnor använder som preventiv metod.

Man tycka att män som lämnar över ansvaret är oansvariga men det jag säger ovan är likväl en realitet. Risken eller chansen om man så vill att en bekant kvinna blir gravid om man har oskyddad sex med henne är därför oerhört liten.

Ja det finns både ensamma mammor och pappor som klarar sig bra. Men här vet man alltså ingenting om det finns ärftliga sjukdomar, om pappan är labil och kan förvandlas till ett psykfall, om han vill ha delad vårdnad och flytta till Arjeplog, man sätter helt enkelt ett barn till världen på egoistiska grunder och osäker framtid.

Wow, jag applåderar, kvinnan kan knulla och bli gravid, men innebär det per automatik att hon bara kan skita i allt som kan ställa till det för ett barn i framtiden?

Jag var i samma sits som pappan för länge sedan.

Hade sex ett 20-tal gånger med en tjej som jag träffade under ett par månader. Jag frågade innan vi hade sex (när vi låg i sängen första gången) om hon tog preventivmedel. Först blev hon förvånad att jag ställde frågan då ingen kille gjort det tidigare. Sen svarade hon ja.

Hur som helst så slutade vi ses och efter några månader får jag ett mail av en av hennes vänner som säger att X är gravid, att hon slarvat väldigt mycket med p-piller och att jag måste vara pappan men att hon inte vill kontakta mig om det då hon hade träffat en ny (precis som jag också hade).

Men familjerätten började gräva i det och då blev jag kallad dit. Fick ta DNA-prov och blev konstaterad vara pappa. Tjejen valde enskild vårdnad och hennes kille fick vara pappa även om han visste att ha inte var pappa. Fick bara träffa min son via familjerätten men det var bara omständligt så slutade med det. Åkte dock på att betala underhåll varje månad.

Min son fick en bra uppväxt men hade nog inte fått det om han bara haft sin mamma. Hennes kille var en bra kille med många släktingar som ställde upp vid barnpassning och sånt.

Man behöver tänka på att barn som bara växer upp med en förälder kan få sämre utveckling och även ökad risk för problem som vuxen. Det är viktigt att man har rätt stöd när barnet växer upp och helst åtminstone två vuxna som finns där hela tiden. Det är tuffare att vara ensamstående mamma än man tror så stödet är viktigt.

Men är man verkligen normalvettig om man tar ett barn till världen på så svaga grunder, man vet ingenting om pappans släkthistorik och bryr sig helt enkelt inte om vad det är för dåre man skaffat barn med? Det är helt egoistiskt tagna beslut utan att bry sig det minsta om sitt framtida barns förutsättningar. 

Du säger att man kan förlita sig på samhället, det är något en ensam mamma kunnat göra i 30 år, och politiska vindarna vänder iom säkerhetsläget och omvärlden i stort. Vems fel är det sen när barnet inte gavs sin chans till en stadig uppväxt? Och bara vad man utsätter barnet för när det bara finns en förälder, blir den allvarligt sjuk eller dör lämnas barnet åt slumpen. Egoism, egoism är det enda som snurrar i det här sammanhanget.

Sen är varken en mamma eller en pappa väsentlig för överlevnad, men faktum är att under uppväxten är man utsatt med endast en mor. Jag själv är delvis uppväxt så, jag hade det till en början svårt att navigera mig bland unga pojkar och vart mobbad i låg och mellanstadiet, något som inte hade hänt med en närvarande far, för det jag brast i var just de saker en pappa ska lära ut.

Så i högstadiet fick jag lära mig att slåss, och skydda min person den vägen istället.

Ni vänstervridna kvinnor som tror att samhället hjälper er med alla motgångar i livet är livsfarliga för barn, er naiva tro att ni kan ta alla roller i ett hem.

Sen skiter det sig som du säger när det finns två föräldrar också, men då har man iallafall gjort sitt bästa för att ge förutsättningarna och det blir oftare bättre också. Vi som hade det tufft i skolan var just de som inte hade två närvarande föräldrar, vissa av dem är förlorade själar nu. Och i många fall för att en förälder valde egot framför barnet

Det handlar om riskminimering. De flesta som sätter sig i en bil idag kommer inte att krocka men ändå sätter de på sig säkerhetsbältet.

I fallet ensamstående mödrar så är det mycket större sannolikhet att barnet drabbas än att man krockar när man sätter sig i en bil.

Det finns dock många faktorer att väga in som kan påverka sannolikheten att barnet får en bra uppväxt. Ett stort stöd från mor- och far-föräldrar samt andra anhöriga och vänner är viktigt. Att man får ekonomin att gå ihop. Att man får vardagen att fungera. Och att man är rätt person. Många har tyvärr en övertro på sig själva idag. Det är bra att ha självförtroende men det är också viktigt att man är öppen för att man inte vet så mycket och att man måste lära sig mycket för att bli en bra förälder. Framförallt behöver man agera tålmodigt och ibland mot sina känslor.