Min man försörjer sina föräldrar

Jag ser ju skillnad hur det är där och i Sverige. Ni skickar era föräldrar till äldreboenden och många är så ensamma där?
Mina föräldrar får pension men sjävklart räcker den inte. Även i Sverige får många äldre liten pension. Jag skickar pengar för underlätta vardagen för de. De mår bättre av det och jag mår bättre av det. De tog hand om mig och tar hand om de. 

I vilken kultur ska man försörja sina föräldrar men inte fru och barn?

Varför ska han försörja sin fru? Jobbar hon inte?
Det står ingenstans i texten att han inte försörjer dina barn. Det står att de delar. Det ä väl bra?

Jag har inte skrivit han " ska " men i kulturer där föräldrar SKA försörjas är det mindre vanligt med jämställda par.

TS får väl utveckla vad hon menar med att de lever snålt på grund av att mannen skickar iväg pengarna.

Vad barnen går miste på grund av detta. 
Det finns för lite information.

Det är lite skillnad om barnen har inga lämpliga vinterkläder och får ingen frukt eller om de inte kan åka till lyxsemestrar . 

TS skriver inte att barnen går miste om något, bara att de som föräldrar inte har något gemensamt sparande till barnen.

Jag menar att det är inte min åsikt att mannen ska försörja sin fru.

Men om man tänker rent statistiskt det är vanligast att i länder där män och kvinnor är jämställda och båda jobbar finns fungerande barnomsorg och en bra pansionsystem och man behöver inte försörja sina föräldrar mm.

Hon skriver också " de lever snålt ". Och de kan inte spara till barnen HELLER.

Det kan innebära att de går miste av massor . 
Det framgår inte.

TS kan förtydliga om hon återkommer.

Lever snålt kan lika gärna vara ts egen uppfattning. Betyder inte att de lever som typ "fattiga" och vänder på varje krona. Hon skriver att mannen är "snål med utgifter" och det kan helt enkelt vara en skillnad i personlighet bara. Vi får väl se som sagt men jag tvivlar på att ts återkommer. Börjar misstänka att tråden har andra syften med tanke på det.

Hej Sara, 

det rör dig i allra högsta grad då ni nu har ett gemensamt barn så hans resonemang håller inte i dagsläget, skulle ni ha helt separata liv/ekonomi är det en annan femma.

 Sen kan man ju också fråga sig varför han inte upplyst/varit ärlig om det här från början, han tycker ju inte det han gör är fel, utan att han ska göra så, då förstår jag inte hymleriet kring det? Istället borde han ju då vara stolt att han kan och gör det? 

Skulle det vara så att ni splittrar på er så kommer han få redovisa och då kommer alltså 25% av det han ger sina föräldrar vara något som han får då leva utan, men något som inte ska drabba ert barns ekonomiska situation, vad han ska bidra med där. Som det är i nuläget om jag förstått dig rätt så tycker du att det visst påverkar ert liv ihop, er ekonomi ihop, er ekonomi för ert barn ihop?

Han har gjort fel från början som inte upplyst dig, det får han äga. Ni är nu sambos. Ni har ett gemensamt barn. Barn kostar. Allt kostar. 

Det här är ett dilemma. Jag förstår honom i övrigt. Jag hade inte heller låtit mina föräldrar som haft och har sämre förutsättningar att klara sig i hemlandet gå på svältgränsen osv. Jag hade också stött till pengar, men jag hade varit ärlig med det och vilken summa som är rimlig, sen måste det också bero på andra faktorer, hade det varit så att jag kommit i ett sämre ekonomiskt läge då har jag inget annat val än att då skära ner eller värsta fall utebli helt med pengastödet till mina föräldrar, kan jag tänka mig? Om han nu hamnat i ett sämre ekonomiskt läge finns där andra i hans familj som kan stötta upp? Är det något han skäms för att prata med sin övriga familj om? Hur stor/liten inblick har du i det?