Positiva förlossningserfarenheter?!

Visserligen inte fött barn i år men min första förlossning 2019 tog 14 timmar och då blev jag igångsatt, fick höra då att man kunde få räkna med upp till 48 timmar, gick rätt smidigt tycker jag 

Härligt att höra! Tack!

Det finns en preliminär plan för igångsättning för mig också eftersom de inte vill att jag ska gå över tiden på grund av mitt blodtryck. 

Jag har hört att man kan få räkna med inom fyra dygn från att igångsättningens första steg inleds till att bebis är förlöst och ute. 

Måste det vara 2024? Jag har fem barn och ingen kom via kejsarsnitt. En blev igångsatt, och det var min snabbaste förlossning av alla. Första tog förstås lite tid, men är det hela världen? Han kom ut och mådde bra, jag fick inga bristningar eller så, och det är inte så konstigt att det tar lite tid för första att komma ut.

Nej, det måste inte vara 2024, men det känns som det blir sämre och sämre statistik. Jo, visst kan det ta tid, men när det närmar sig 30 timmar som jag skrev, då måste ju hela kroppen vara totalt slutkörd. 

Med min första fick jag absolut första värken 40+4, 40+6 kom han ut. Ja, rätt slut blir man, men jag var ärligt talat lika trött alla gångerna... Vare sig det tagit 5 timmar eller 45 timmar. Det JAG gissar är sämre erfarenheter är när saker gått illa, t.ex. barnet började må dåligt och det blev akutsnitt och mamman och hennes partner tyckte allt var jobbigt och stressande o.s.v. Eller när förlossningspersonslen hetsar med starka värkstimulerande dropp, snarare än att låta det hela ta sin lilla tid. Vårt femte barn tog också lång tid på sig, men förlossningsläkaren såg ingen anledning att stressa på något med sugklockor eller värkstimulerande eller liknande.

Min poäng är väl lite att en långrandig förlossning inte behöver vara något illa i sig ändå.

Det är en bra poäng!

Nu är det över tio år sedan jag födde mina barn.
Minns att många ville berätta om sina ofta hemska förlossningsupplevelser, när man var gravid.
Det var fruktansvärt att föda men inget jag behöver älta och framförallt inte låta oroliga gravida ta del av.
Så TS , min uppfattning är att många som upplevt något traumatiskt behöver prata av sig men det är något du som gravid inte ska behöva lyssna på, de får ta det med terapeuten eller vården.
Hoppas du får en fin förlossning, 

Jag är själv född med akutsnitt och var tveksam till hur det skulle gå att föda. Men min förlossning blev en jättefin upplevelse. Jag hade fullt hanterbara värkar hemma rätt många timmar men trodde det var typ förvärkar. När de blev riktigt täta åkte jag in, i tron att de skulle skicka hem mig. Men då var jag åtta cm öppen och två timmar senare födde jag en frisk bebis. Kroppen kunde föda och guidade vägen, det var en häftig och kraftfull upplevelse. Bra barnmorska och undersköterska med, kände mig sedd och peppad hela tiden.

Hej! Jag födde mitt första barn 2022 och jag var lite nervös innan för vad som komma skall såklart. Men jag kan säga att jag hade en så bra förlossning så jag känner mig inte alls rädd eller orolig för att göra om det igen. Självklart gjorde det ont, men det gjorde inte så ont som jag hade föreställt mig. Kroppen skötte det utmärkt och alla som jobbar på förlossningen är guld värda. Mitt vatten gick halv sju på morgonen och jag hade då inga värkar över huvudet taget. Åkte in ett par timmar senare och kom fram till förlossningen på eftermiddagen och hade fortfarande inte värkar. En timme senare så kom första värken och då var klockan efter 16. Klockan 21 var hon ute och jag sprack ingenting och fick inga bristningar. Självklart är förlossningar olika men det behöver inte bli jobbigt och utdraget heller. 

Efter att vattnet gått och värkar satt igång 5 på morgonen var jag kanske på sjukhus vid 7 tiden. Det blev då tal om jag skulle få åka hem igen och vänta ut men jag stod på mig då min kompis hade fått varit hemma ända fram till mer eller mindre sista minuten(bebis kom 45 efter hon kom till förlossningen). Hursomhelst blev jag kvar och på undersökningarna var 2 barnmorskor oense om barnet var fixerat eller ej. En läkare kommer och tar ett ultraljud och konstaterar bara -det var som jag trodde det är inget huve ner överhuvudtaget det är rumpan ner. Jag blev jätterädd och ville absolut inte föda på det sättet och det sa han direkt att behövde jjag absolut inte. Klockan var då halv 12, jag fick en spruta som stoppade värkarna och fick förklarat att jag måste vara fastande i 6 timmar innan man kunde göra ett snitt. Eftermiddagen gick, man var orolig, nervös, rädd och förväntansfull på samma gång. Vid sjutiden var det dags, sambon var med och allt gick fantastiskt! så himla nöjd och glad, värdens finaste pojke, utan att överdriva den bästa dagen i våra liv! Fick höra av barnmorskorna att jag var ovanligt pigg för jag var uppe och rörde mig redan efter ett par timmar. Finns det nåt som heter hög på livet var det då. Var där 2 dygn, snittet läkte fint, hade inte speciellt ont över huvud taget. Fink ett litet fint ärr under bikinilinjen som jag inte ens skulle vilja vara utan för det är mitt spår av mina barn.  En flicka kom sedan samma väg 1 1/2 år senare. Första förlossningen blev så pass bra så för mig var det självklart att det var så det också skulle bli också nästa gång. Hade aldrig velat haft det på annat sätt. Med det sagt så blir det inte alltid som man tänkt sig men det kan bli bra ändå och jag vill också ge ett slag för att ett snitt kan också vara en fantastisk upplevelse.