Tvingad till Incel

Jag undrar lite hur ni andra män som lever i ett sexlöst förhållande, hur ni står ut?

Jag är gift och har två barn. Har en underbar familj, som jag absolut inte vill splittra på.

Jag älskar min fru otroligt mycket. Men hon vill inte ha sex. Skyller väl på att det blev så efter barn två. Senast vi hade sex var väl för 8 månader sedan eller nått.

Så jag har ofrivilligt blivit en incel. Alltså en man som vill ha sex men som inte får något sex. Definitionen av en Incel.

Jag är inte så bitter längre över det. Utan jag jobbar på att avsexualisera min fru och finna henne oattraktiv. Det börjar gå bättre. Förhoppningsvis så är alla sexuella känslor borta i höst eller senast årsskiftet.

Jag har otroligt mörka tankar kring detta, och detta är det enda sättet jag kan hantera det på utan att behöva avsluta allt. Så därför är detta min lösning.

Så hur gör ni andra? Gör ni samma sak eller söker ni sex på annat håll (inte ett alternativ för mig att gå bakom hennes rygg).

Sen undrar jag en annan sak, det här med ordet Incel. Förstår att det är ett ord som är skapat av kvinnor för att se ner på män ytterligare. Tortera till inget sex sedan benämna det. 
Min fråga är då, finns det något liknande ord för kvinnor som är lika nedvärderande? Eller har kvinnor fripass på att säga nedvärderande saker till män utan att vi får "slå tillbaka"? 
Undrar mest efter som jag har blivit tvingad i mitt giftemål till att leva i ett sexlöst förhållande och alltså bli en incel. Så blir man rätt irriterad när folk använder detta fula ord.

Jag tänker att är man tvingad till att leva så här så är man en Incel. Det är ju typ beskrivningen.
Vi har inte så ofta som ni, kanske 2ggr per år var det förut. Dock har jag lagt av att försöka nu.

Precis som du säger så är allt på hennes villkor. Sex är inte något man gör tillsammans. Det är något man gör när hon vill. Alltså är det hennes aktivitet, man är mest med för att hon inte ska vara ensam och för att en kuk behövs. Men inte att förringa med att det är något vi båda vill eller att det är på lika villkor. Det är 110% bara på hennes villkor. Som du säger så får man bara vara redo oavsett om man orkar eller vill. Man får bara en chans.

Helt ologiskt det din fru säger om att då ska hon också ha en älskarinna.

Förstår inte om man älskar varandra, varför är det bara männen som gör vad som helst för kvinnorna och inte tvärtom också ibland? 
Jag hade lätt kunnat gå ner, eller tillfredsställa utan att själv få något för det. Men det är av någon sjuk anledning absolut inte något som går "both ways".

Känner som du mig sorgsen över det, mest för att jag älskar min fru.Men jag hittar färre och färre anledningar till att fortsätta leva.

Men jag har barnen, och de är mitt ljus. Skulle aldrig vilja att de var utan en förälder. Så jag lider hellre i tystnad.

Har ingen förståelse för hur man ens skulle kunna välja att behandla sin partner så här. Frivilligt dessutom, det förstår jag inte. Måste ligga onda känslor bakom som inte får komma ut på andra sätt än denna tortyr.