NPF diagnos? Hjälp med våran son snart 10 år

På din beskrivning låter det som er äldsta son har drag av både adhd och autism. Svårt att sitta stilla, svårt med koncentrationen, svårt med det sociala, svårt att ta in andras perspektiv.

Det är inte ovanligt att ha båda diagnoserna. Sen är det inte säkert att han uppfyller kriterierna för diagnos. Jämfört med en del npf-barn - med vilka det verkligen är kaos - låter han förhållandevis välfungerande. Hans beteende är vanligt hos yngre barn, utan att det behöver vara något "fel" på dem. Många barn har svårt att sitta stilla, bråkar med syskon ibland, behöver träna på det sociala osv. I er sons fall kan det till viss del handla om att han behöver mogna, att han är senare än jämnåriga. Men det kan också handla om annat. Det låter också som att hans 7-årige bror håller på att gå om honom socialt, samt kanske även på andra sätt.

Ni gör rätt i att utreda, och det låter befogat att utreda både för autism och adhd. Våra barn är mer som era andra barn, har alltid varit relativt "lätta". (Men var ibland jobbiga när de var små, som många barn är). Men jag känner igen er sons svårigheter hos andra barn. En del av dessa har fått npf-diagnoser.

Påminner en del om vår elvaåring med autism. 

Kolla upp vad du ger ditt barn för kost och var noga med att utesluta framförallt.. Socker, vete, processad färdigmat och ev vanlig mjölk ur hans diet-iaf först och främst- så kommer han nog bli mycket lugnare och må bättre så småningom..

Är det svårt att sluta med allt detta så dra åtm ner på vitt socker och vete/gluten. .
Socker finns i många produkter som man kanske inte ens tänker på, som tex vissa flingor, vitt bröd, hamburgare, osv..+ det vanliga godis, kakor, chips, osv.

I början så kanske du bara bör dra ner på sockret, osv så att du inte slutar tvärt...Ta det pö om pö genom att sakta byta ut dålig mat/dryck till nyttigare alternativ..

OBS Jag säger inte att du ger ditt barn dålig mat..för det vet ju inte jag!..men ifall du inte har tänkt på kosten så kan det vara värt att prova att ge lite nyttigare mat än du gör kanske...

Det skadar ju inte att prova ge ett barn så nyttig mat som möjligt...I vilket fall. 

 

Det är bara att avvakta utredningen. Bitvis låter det som autism, bitvis inte. Han verkar ha svårt att umgås med andra barn, men leker inte heller ensam. Han kan umgås med barn, bara det är på hans villkor. Han funkar bättre med yngre barn, många med autism funkar bättre med äldre personer.
Han kan ha drag av autism, kanske autism. Det är svårt att avgöra.
En sak jag reagerade på var att han får mer än sina syskon. Jag tror inte det är bra att ge honom mer om han nu roffar åt sig i andra sammanhang. Då lär han sig att han SKA ha mer än syskon. Samtidigt verkar han inte märka att han får mer.
Många med autism har svårt att ljuga. Detta verkar inte din son ha. 

Så det är svårt att ge ett bra svar. Det finns saker som talar för och saker som talar emot.

 Att han inte leker ensam säger ingenting. Man kan ha vänner och även ha autism. 

Jag är inte insatt i olika diagnoser så vill inte uttala mig om det. Märker att du jämför mycket med lillebror, vilket man självklart gör. Tror dock du måste ta in den individ han är mer. Han kommer troligtvis aldrig har lika lätt att skaffa vänner som lillebror. Det är inget fel med det, alla människor har ju olika svårigheter och behov. När man jämför blir det lätt att man tänker att det är så svårt för storebror. Men det är säkert lättare för honom med hans personlighet än vad det hade varit om lillebror inte fick kompisar. Sen är det ju tur att han har sin lillebror och trivs bra att leka med honom och hans kompisar. 

Försök omvärdera lite kanske. Kan mer idrott ge utlopp för extraenergin istället för kompisträffar. Hur fungerar han med idrotter som inte är lagsporter? Kan han leka med lillebror och hans kompisar mer kanske och minska på hans kompisarträffar. Upplever lite att det kan vara svårt med honom att balansera vad som är för lite och för mycket? 

Hur är det med blodsockernivå? Är han kanske en av de som regerar kraftigt vid lågblodsockernivå och hunger? 

Han kommer få stora problem med rättvisa om du ger honom mer än de andra syskonen. Kommer alltid känna sig orättvist behandlad om du fortsätter med detta.
Vet två vuxna som alltid känner att alla behandlar dem sämre eftersom deras föräldrar gav de mer än deras syskon. Alla blir säkert inte så men iaf.

Tvillingmorsan: Tack för ditt svar, jag hoppas att det kan handla om en omorgnad att han kommer ikapp med tiden. Det som också är jobbigare nu är hur påtagligare det är när många av hans jämnåriga drar iväg på mera självständiga äventyr och vi kämpar med att han ska våga vara hos en kompis, ibland funkar det vissa dagar inte, imorgon ska han följa med en kompis hem håller tummarna att han inte ska ändra sig och våga! 

Elena: Tack för ditt tips om minska socker. Han ÄLSKAR allt som är sött, vi har till och med gömt sockret, vaniljsocker, köper inte hem något sött alls förutom på helgen då för han kan inte låta bli att smygäta då. Eftersom han inte äter något pålägg alls så kokar jag egen sylt på hallon och chiafrön som han brer på mackan, det funkar även om han skulle önska vanlig sylt på mackan... 

Anonym (Q) Jag kan bara hålla med, det är en del som talar för och emot utifrån vad jag läst på och försökt förstå. Sen är det inte bra att han får mer än de andra men menar att han kräver betydligt mera tid och stöd än de andra två, det känns orättvist många gånger säkert för syskonen också. Han är också snabb på att roffa åt sig mest mat, vi hinner inte alltid med... Om lillebror får något ex godis på barnkalas blir han väldigt avundsjuk och ska till varje pris försöka få godiset. 

Anonym (v) Tack för din reflektion. 

Bergegardh: Så mycket kloka tankar jag fick av ditt inlägg. Håller med om att vi jämför en del med lillberor och att vi behöver mer se till den individ han är och hans förutsättningar. Det som är jobbigt är att se hur han hämmar sig själv, han vill göra saker men vågar inte, finns mycket ångest och rädslor för mycket. Det är tur att han har sin lillebror men kan ibland tycka synd om storebror som inte vågar ta den där kompiskontakten, spela spontan fotboll med nya kompisar utan står bredvid medan lillebror kastar sig in och får nya vänner, funderar hur han känner sig då, vi försöker verkligen prata med honom om känslor och påminna honom när han känner sig osäker att han har gjort det där förut och då gick det bra han upplevde det med glädje då. Så vågar han ibland då. Många kloka frågor du har som vi ska fundera på kring lek och sporter. Det jag mest syftade på med att han får mest är tid och uppmärksamhet eftersom han behöver mera stöd och vi har ofta konflikter med honom men ska verkligen fundera på hur rättvisan ser ut här hemma om vi kan göra något annorlunda. 

 

Jess: tack för att du delar med dig. Får jag fråga när din son fick sin diagnos? 

Uttrycker han mycket att han vill ha mer vänner och saknar det? Kan det vara så att han är mer introvert än lillebror. Bara en till tanke. 

Oavsett vad utredningen utmynnar i, tycker jag att det var ett klokt förslag att försöka utgå från den individ han är och inte jämföra för mycket. Alla är olika, har olika styrkor och svagheter. Vi märkte att vi jämförde våra barn och det blir lätt fel, de är olika individer, även om de inte har några större problem. (De är 11 nu).

Däremot måste ni hantera om han är orättvis mot syskonen, eller roffar åt sig. Det är inte ok, dock ett vanligt syskonproblem även mellan syskon som inte har svårigheter. De flesta barn lär sig med åldern att dela med sig och visa hänsyn, men dylika konflikter uppstår ibland även mellan våra barn. Doc inte lika ofta nu som när de var mindre.

Han var bara 18 månader. Ä var också svårt att skola in på förskolan, svårt med övergångar, svårt med ljud. Verkade inte förstå hur det gick till på förskolan varför det var mycket förvirrande för honom.
Genom åren har han också haft ett oerhört rättvisetänk men kan uppleva att han har mer rätt än andra enbart för att "jag är jag"
Aklrud älskat att spela spel, både vanliga och på datorn. Har också byggt med lego och gjort pärlplattor snarare än att leka fritt. Bet sönder sina kläder/dragkedjor när han var yngre. Haft mycket oro som fortfarande leder till att han inte vågar saker. 
Klarar skolan men har svårt för självständigt skrivande.

Ja, det låter som npf. 

Jag håller med om att fortsätta utgå från honom och hans förutsättningar och inte vad ett barn i den åldern borde klara. 

Har du läst ngt om att ha barn med npf? Om inte vill jag tipsa om boken Svart bälte i föräldraskap. 

Jag tror på att göra barnet så tryggt som möjligt genom att inte kräva mer än han klarar och samtidigt träna på det som är svårt, med lagom tuffa utmaningar. Ni kommer att göra misstag och kräva för mycket ibland, men det är inte hela världen bara han får vila sen och ni visar att det är helt ok att inte klara allt. 

Gör skolan sin del? Anpassar och sådär? 

Du läste bara den raden? Om du orkar läsa resten också, så ser du att jag skriver att det är svårt att avgöra då visa saker inte stämmer helt. Märkligt att haka upp sig på en mening och strunta i resten.

Var skrev jag att han INTE hade vänner?

Mitt barn, som också står i kö för utredning får hjälp med sin oro och rädslor med en kbt-metod med en psykolog på BUP. Men då gjordes först en långdragen bedömning.