Skaffa barn eller inte

Till att börja med är ni ju långt ifrån gamla. 

Men jag vill rekommendera att ha ett barn. Ett barn är så mycket lättare än två eller tre. Alla klagomål som folk med flera barn har upplever jag inget alls av som ettbarnsförälder. Man får det bästa av två världar. Så enkelt att lämna barnet till mormor eller vem som helst som man litar på eller till sin man eller fru. Man får egentiden tillbaka mycket fortare än om man har flera barn. Samtidigt allt det roliga med att vara förälder, en ny liten person som är unik och fantastisk. 

Haha börjar bli gamla

Ni är i en lämplig ålder för att skaffa barn. Men om ni ska är väl upp till er, att ha barn är berikande på många sätt.

Hur många styrs av personliga preferenser, jag hade inte velat bara ha ett. Men heller inte fler än två  någon annan tycker säkert man minst ska ha fyra.

Skulle inte vilja få barn med någon som sa att vi började bli gamla när vi var i 30 års åldern. Låter inte som en trevlig person. 

Varför inte? Det är väl snarare en känsla än ett tecken på att inte vara trevlig. 

Jag tillhör den skaran som tycker det är negativt att vara gammal och få barn. Min egen åsikt, hur andra gör påverkar inte mig. Jag hade verkligen inte velat få första efter 35, på vilket sätt det skulle påverka om jag är trevlig eller ej förstår jag inte.

Ordvalet gammal. 
Många vill ha barn innan 35 visst men det betyder ej att man är gammal. Det handlar mer om att man vill ha barn tidigt i livet så att man har mkt tid med dem och att det är det vanliga så att man inte vill stå ut ur mängden.

För mig är gammal 60+ och ett ord som betyder att man levt väldigt länge. Tycker bara det inte låter bra i detta sammanhang. 

Kontentan av att skaffa barn sent är att du blir en gammal förälder. Att fortfarande ha hemmaboende barn efter 60 är inget som lockar...

Att de är vuxna när man är ~50 är enligt min åsikt lagom. Någon annan tycker givetvis annorlunda.

Ja som har 3 barn, och alltså en gång i tiden haft 1 barn, säget tvärtom. Det var mycket mer krävande att ha 1 barn än 2 eller 3. När det var 1 barn så var barnet på mig hela tiden och behövde underhållning 24/7. Med syskon så leker de självständigt större delen av dagarna. De springer liksom på eget bevåg iväg och stänger dörren för att leka själva. Under tiden får jag tid att andas, göra sysslor ifred och till och med lite egentid att göra vad jag vill. Det existerade i stort sett inte med 1 barn. Upplever heller inga svårigheter att lämna till mormor etc. Sysslorna blir inte fler utan mat måste jag laga ändå, anpassa en del efter barnet måste man ändå, borsta tänder på barnet måste man ändå etc. så bara att laga lite mer mat, borsta två par tänder till osv. Det det blir mer av är väl tvätt då. Man skaffar de antal barn man kan och vill och det ena är inte universalt bättre än det andra. Att du, som ettbarnsförälder, med självförtroende hävdar att 1 barn är ?så mycket lättare? än 2 eller 3 är märklig eftersom du inte vet annat. Ja, vissa tycker väl det, men inte alla. Har hört många med 2, 3 eller ännu fler barn ha samma upplevelse som mig. 

Jag trampade visst på en öm tå och ber om ursäkt för det. Självklart utgick jag från mina egna erfarenheter precis som du utgår ifrån dina. Men man kan ju bara utgå från sig själv. 

De flesta som skaffar en 2a eller 3a väntar inte så mycket mer än 2-3 år. Då har man inte direkt någon lång erfarenhet av att vara ettbarnsförälder. Jag talar om det härliga med att ha en sjuåring, en elvaåring, en tonåring. 

Visst är man mer lekkamrat de första småbarnsåren, men det är ju få äldre barn som hellre leker med mamma än med en kamrat. 

De flesta jag känner har fler barn än jag, så jag har hört och sett många åsikter om hur det kan vara. Det jag slipper är syskongräl, att vara aktiv förälder i mer än 20 år. Jag har mer pengar, mer tid och mer energi, mer ork. Jag upplever också att jag överlag är mer positiv till föräldrarollen överlag. Kanske för att jag inte är lika trött? 

För någon som vacklar mellan att förbli barnfri eller ha barn så ser jag bara fördelar med att ha ett barn, även om det förstås är stor skillnad från att vara barnfri. 

Det låter ju som längtan efter barn inte finns hos er utan mer att ni ska skaffa barn för det hör till. Vad skulle ett barn tillföra till erat redan nu lyckliga liv och vad är orsaken till att ni funderar på att skaffa barn?