Våran sjuåring lyssnar inte och bara trotsar så våran familj snart splittras

Gör en utredning på BUP. Han har nog någon diagnos.

Hundra procent att han inte har det, han beter sig normalt i alla  situationer med andra människor utom med oss föräldrar. Så problemet sitter ju hos oss någonstans men kan inte se vad vi gör fel.

Han sköter sin hygien och toalettbesök i skolan och hos släktingar och vänner. Det är inte ett problem någon annanstans än hemma!

En period i livet, de gå över
sen kommer tonårings damp

Inte alls säkert. Jag var en väldigt lugn tonåring som bara satt och pluggade. 

Han testar era gränser, och han vinner!! Håll er lugna, tala i lugn samtalston. Reagera inte mot hans äckel eller annat utåtagerande. Beter han sig illa så ska han vara på sitt rum och han ska ha förmåner indragna. Ta bort en sak i taget. Inte permanent, utan passande länge beroende på hur han beter sig. Skärmtid, godis, leka med kompisar osv är bara för barn som beter sig bra.

En första sak är läggningen. Eftersom han tar så lång tid på sig så påbörja den tidigare! Det betyder mindre TV-tid, lektid eller vad det nu är han gör på kvällen.

Och led honom bestämt till handfatet och tvätta hans händer om han inte gör det själv - mer som en markering än att de ska bli rena. Ni låter ju honom köra med er.

Ni låter verkligen desperata om ni talar om att separera bara så att ni ska få pauser från sonen. Situationen verkar inte hållbar som den är nu.

På något sätt måste ni bryta mönstret som sonen och ni (eftersom han kan bete sig vettigt med andra) har hamnat i. Ni måste vara öppna för rätt så drastiska åtgärder.

Förslag:

- Bjud in en släkting att bo hos er ett tag. Dels för att sonen verkar kunna uppföra sig i andras sällskap och detta kan ge er en chans att bygga upp lite nya vanor, och dels för att få avlastning och hjälp.

-Funkar inte det så skaffa barnvakt och använd för att ge er avlastning så att ni orkar ta er igenom det här. Ta hand om er själva genom att ta pauser, äta rätt och sova ordentligt. För att hjälpa sonen så effektivt som möjligt måste ni se till att ni själva är i god form.

- Välj era strider och ta bara itu med en eller två beteenden i taget. Ignorera allt annat som inte är direkt farligt.

-Prioritera alla positiva interaktioner. Ju fler ni har desto starkare blir er relation och desto bättre blir era förutsättningar att kunna påverka honom positivt. Kan du locka fram ett leende? Ett delat skratt? Sätt inte ribban för högt, men vad kan ni göra tillsammans som han tycker om?

-Har han för mycket ansvar? Kan han inte fixa morgonen och kvällen för att han har mer än han klarar av på en gång? Dela upp allt i mindre bitar och ge mycket vägledning och pepp för varje liten bit.

-Har han tvärt om för lite ansvar? Kanske han behöver känna sig lite större och att han klarar av mer själv. Ta ett steg tillbaka och ge honom mer att visa sig kapabel och stor med.

-Vad motiverar honom? Lekar, videospel, godis, privilegier, leksaker, upplevelser, glass? Vad är hans valuta? Ge honom något att jobba för och anstränga sig för. Och gör det tydligt att han själv väljer om han vill ha dessa saker eller ej genom sitt uppförande.

-Vet han och ni varför han är så arg och tvär? Det är en god idé att försöka ta reda på vad det är han känner och tänker. Hur han känner och tycker är viktigt, även om sättet han uttrycker sina känslor på nu är oacceptabelt. 

-Bup eller skolkuratorn kan hjälpa. Det verkar rätt klart att er son inte mår bra och att resten av familjen inte är långt efter. Det är starkt att be om hjälp.

Som sagt, bara förslag och tankar. Du vet själv bäst vad som är värt en chans och vad som inte funkar för er.

Sånt beteende hade resulterat i örfilar nere i Sydeuropa. Det har jag sett med egna ögon. Särskilt när far i familjen ingriper och ger "lilla klappen" på kinden blir det tyst. Då vet ungen direkt att hit men inte längre. Men det är förstås inte möjligt i mellanmjölkets hemland, så lycka till med att få pli på pojken....

Jag hade också gissat på typ grav Adhd men om han endast är så hemma och ingen annanstans eller med några andra, så är det nog inget sånt som är felet.

Tror det sista ni ska göra är att splittra på er för då kan han börja köra med er ännu mer fast på varsitt håll, manipulera er och "vinna mer mark" på så vis.. Se istället till att ni som föräldrar är extremt eniga i hanteringen av honom och var stenhårda på det.

Kan även vara bra att ändra taktik. Undvik tjat och tillsägelser då sånt sällan går hem. Ge honom tydliga spelregler från början kring vad som gäller och följs inte dom så blir det konsekvenser. Och följ det stenhårt! Istället för att säga "gå till ditt rum" - ta tag i honom bestämt istället och fös honom till sitt rum och stäng dörren. Upprepa om han går ut för tidigt och påminn honom om spelreglerna.

Ni är uppenbarligen för slappa med honom och det utnyttjar han till max. 

Det är inte så att ni fått småsyskon som han är avis på och som gör att han desperat försöker få er uppmärksamhet och/eller känner sig sviken av er?