Usel mamma

Jag känner mig som en usel mamma. Jag har inte det som krävs för att kämpa för mina barn. Jag är autistisk har GAD med många katastroftankar. Får hjälp genom psykiatrin.
Jag har varit rädd för föräldrarollen från start. Men nu är det värre än någonsin tidigare. Vet inte hur jag ska klara tonåren. Dom är 9 år nu och ju äldre dom blir desto mer komplicerade bekymmer kommer det va med dom. Jag med min autism har svårt att förstå och tolka rätt. Det ger katastroftankar. Så här i efterhand skulle jag inte skaffat barn. Det är för komplicerat för mig. Det gör att jag har svårt att slappna av och knyta an. I grunden så älskar jag mina barn men jag är alldeles för rädd att göra fel. Som autistisk vill jag gärna ha en facit på hur jag ska göra, men det finns inte när det gäller barn. Jag har drabbats av en förlamande prestationsångest. Det gäller allt jag gör så får jag prestationsångest. Prestationsångesten grundar sig i den prestationsångest jag känner med barnen. Jag har en prestationbaserad självkänsla och känner mig värdelös när jag inte kan jag inte kan prestera det jag måste. Jag får ångestattacker som kan hålla på hela dagen. Det blir bara värre och värre