Hur ska vi göra med bolånet?

Tyvärr är det en stor röd flagg för denna kille. 

Hade han resonerat likadant om det var du som tjänade betydligt mer, eller om du ville äga 60% av huset. 

Tycker att det låter som att hans ekonomi är viktigare än er relation för honom. Ett mycket dåligt tecken i det skede ni är i nu.

Låter som att ni inte har barn sedan tidigare utan är relativt unga?

Om ni är 40+ och har barn på olika håll kan jag mer förstå situationen. I ett sådant läge gäller det att säkra arvet till egna barnen, så att inte ett ex kan dra iväg med detta. 

Om jag vore i din situation skulle jag göra en lista på saker som störde mig. Sedan skulle jag fundera på om det var något som jag kan lära mig att leva med, eller om det är något som måste ändras. T.ex.:
- Synen på gemensamma utgifter
- Uppdelning av hushållssysslor
- Föräldraledighet
etc etc

Om ni inte är överrens nu kommer det bli 100 gånger värre senare. Vad händer om du är föräldraledig och han ändå tycker att ni ska dela på alla utgifter 50/50 medan han tjänar dubbelt? Kommer du att acceptera ett sådant liv?

För mig skulle detta vara så viktigt att jag allvarligt skulle överväga att träffa en annan. Om du är ung och har större delen av livet framför dig så sätt dig inte i en dålig situation nu.

Där dansade varningsflaggorna i parad. Skaffa inte barn med en lat och ansvarslös gris. Din egna ekonomi kan du säkert säkra upp men att få en ansvarslös att ta ansvar för sin familj är milt uttryckt svårt. Iaktta balansen mellan hans föräldrar och fundera på om du gillar det du ser. Många tar efter sina föräldrar utan att ens reflektera över det.

Se för guds skull till att det skrivs testamente på att arvet är din enskilda egendom! Helst igår...

Då kan du sen välja att dela med dig om han gör det, eller låta bli, om han ska fortsätta spela soloteam.

Det är rätt ofta som kvinnan tror att hon ingår i teamet medan mannen resonerar som att han är ensam i sitt lag.

Men käre tid, det här är inte en man man skaffar barn och hus med. Han måste bli vuxen och lära sig ta ansvar först. Köp inget och få inga barn med honom förrän han visat under minst ett år att han kan sköta ett hem. Du inser väl att han kommer att göra lika lite hemma om ni får barn som han gör nu? Du kommer få dra hela lasset med hus och barn ensam. Och detta samtidigt som du måste jobba heltid för att ha råd med lånet. Det är som att beställa utbrändhet.  

Steppar han upp vad gäller hushållet är nästa steg ekonomin. Ska ni ha familj måste ni göra upp ordentligt, skriftligt, hur pengarna ska fördelas och du ska inte gå med på att jobba deltid för att kompensera för hans lathet utan att bli rejält ersatt dels varje månad, dels genom ett pensionsspar i ditt namn som han sätter in av sina pengar på. 

Detta låter också som en man som MÅSTE ta minst halva föräldraledigheten för att inte bli en kass pappa dessutom. 

Om ni är oense om ekonomin nu och du känner dig obekväm kommer det bli avsevärt mycket värre om ni skaffar barn. Och sluta gör alla hushållssysslor, kör inte in i detta hjulspår. Säg åt honom att från och med nu delar ni på hushållssysslorna. Gör han inte sin del, låt det förfalla och bit ihop.
Ang diskussionen kring skuldebrev, ränta, barn, föräldraledighet, vabb och pension. Ni låter mer som två hårt förhandlande affärspartner än några som vill varandra väl.

SPRING. Det fortaste du kan - om du inte vill förstöra ditt liv för all framtid. 

Det är ledsamt att läsa din beskrivning av hur det fungerar. Jag förstår att du inte är så pigg på att vara generös eller gå honom tilm mötes med den inställningen. Jag hoppas att du funderar igenom ordentligt om det här är ett beteende du vill se hos din man och pappa till dina barn. När man väl står där, med hus, lån och barn är man i väldigt dålig förhandlingsposition. Han kan lova vad han vill just nu, men om han helt enkelt inte tar föräldradagar och vab så står du där. Det finns massor av trådar där nyblivna mammor inte ens vågar låta pappan vara föräldraledig för han är så oansvarig. 

Även om han kompenserar dig ekonomiskt, vill du verkligen vara familjens projektledare? Behöva tjata på båda barn och man? 

 

Skaffa barn med en som redan IDAG är vad du önskar dig av en partner och medförälder. Inte för vad du hoppas att han kanske kan bli.

Om ni inte ens kan vara överens om grundläggande ekonomi låter det sådär att skaffa barn...

Köp ingenting med honom och skaffa inga barn! han kommer inte ändra sig när det kommer barn, du får göra allt oavsett om du jobbar lika mycket som honom eller inte, han kommer fortsätta vara snål och kräva att du får köpa allt till barnet för din fp osv. 
Lämna innan du sitter i smeten med denna "man"

Håller med , det är inga problem att bo i en 2:a med ett barn, jag har gjort det. Vi bor i en trea med två barn nu, funderar på att flytta till större när yngsta blir lite äldre. Nu är han 2 och sover fortfarande med mig. Har vänner som bor eller har bott i en trea med tre barn, det går också.. 
Har man inte råd är det bättre att vänta.. man måste inte ha hus bara för att man har barn.. och förresten kan de väl börja med att köpa en lite större lägenhet isåfall om de måste ha större? Eller helt enkelt bo kvar tills båda har råd att köpa hus. 

Har ni tänkt att ni ska gifta er när ni bildar familj?

Ni delar inte samma syn på livet, ni har inte samma mål, ni båda drivs inte av samma drivkrafter.
I vissa fall står era intressen i rak motsats till varandra.
Ni är två helt olika människor som i vissa personliga egenskaper står i ett motsatsförhållande till varandra.

Detta är helt normalt.
Ni är av motsatta kön.

Han är självfallet rent generellt ungefär som alla andra män, han har alltså inte alls samma syn på livet och han är inte alls lika intresserad som du, har inte alls samma drivkraft och vilja, har inte som livsmål,
att bygga bo och skaffa barn.

Detta är helt normalt och följer naturens och evolutionens lagar.
Detta är en helt naturlig skillnad mellan kvinnligt och manligt kön.

Ni har att på ett eller annat sätt bara att ömsesidigt, ni båda, att förhålla er till detta och acceptera dessa skillnader och i vissa fall motsatsförhållanden.

För att ni ska kunna komma överens och få till en kärleksfull relation och ett familjeliv som båda finner vara gott och generellt acceptabelt så krävs det att ni båda på djupet förstår och accepterar att det finns dessa grundläggande skillnader, bl a tydliga biologiska skillnader.
Glöm t ex inte att evolutionen och biologin har sett till det fullkomligt självklara att det manliga könet saknar förmåga att amma sin avkomma.
Ni båda behöver ömsesidigt, med denna kunskap och acceptans som grund, var och en, behöver vara genuint intresserade (inte bara beredda) anstränga er och kompromissa för att få det att fungera på ett bra sätt.

Du kan glömma det där om rättvisa.
Var och en av er kan glömma allt gällande rättvist eller orättvist.
Det existerar ingen rättvisa i livet eller i världen.
Så snart den ena parten börjar fokusera på orättvisa så är det som att börja att medvetet förstöra den ömsesidiga kärleken.

Ett genuint intresse från var och en enskilt att efter sin egen förmåga verkligen vilja anstränga sig för att få relationen och familjelivet att fungera på ett ömsesidigt så bra sätt som möjligt är den enda grunden som kan fungera.
Att börja fokusera på om min partner bidrar mer eller mindre, om den bidrar på ett bättre eller sämre sätt, om den bidrar med viktigare eller mindre viktiga saker, om rättvisa råder, det är som att medvetet börja nedmontera den ömsesidiga kärleken.

Om din man är som män är mest, rent generellt, så har han inte alls samma intresse och inte samma prioriteringar som du, gällande att bygga bo och skaffa barn.
Denna generella skillnad mellan könen är bara att acceptera, för dig liksom för alla kvinnor, och om du drivs av detta starka intresse, om det är viktigt för dig, så är det upp till dig att för din egen skull försöka göra det bästa av situationen.
Hur gärna än du vill, hur gärna än många kvinnor vill, så går det i princip inte att ändra på denna grundläggande och naturliga egenskap i det manliga könet. 
Kvinnor bör förstå på djupet att de inte kommer att kunna förändra sin mans personliga egenskaper, och inte någon man. Åtminstone inte i någon avgörande mån.

Om mannen inte är den man som du önskar dig,
om han inte är den man som du önskar som pappa till dina barn,
om han inte har de personliga egenskaper som du kräver av en man,
i samtliga fall har du som kvinna helt och fullt ett eget ansvar för ditt val när du väljer din man.

Jag håller med här. Folk som startar sådana här trådar "glömmer" ofta att berätta att det finns särkullsbarn på den ena eller andra sidan. Eller båda. I så fall måste man resonera mer pragmatiskt, eftersom det inte är vettigt att A:s barn ska få mindre för att A måste försörja B:s barn, och kanske B också. Varken i nuläget eller senare i framtiden när det kommer till arvet. 

Men om det inte finns några särkullsbarn, utan man är två unga/yngre människor som känner att man hittat rätt och nu satsar på familj och en gemensam framtid... så tycker jag att man ska glömma det där med "mitt" och "ditt". Vad är det för dumheter? Gift er och ha alla pengar tillsammans! OK med det lilla förbehållet, att var och en fortarande har rätt att skydda sina tillgångar, som de går in i äktenskapet med, med ett äktenskapsförord. Men detta gäller ju först om äktenskapet skulle gå i kras, och ska inte märkas under äktenskapets gång.