• HrSam

    Ni som berättat för er partner om er otrohet.

    Jag tänker att det bland alla otrogna här finns de som varken blivit avslöjade eller gått och hållt det hemligt, utan helt enkelt valt att berätta själva.

    En tanke jag hade gjorde att jag blev lite nyfiken på dessa typer av erkännanden. Hur kom det sig? Hur resonerade ni? Vad blev resultatet? Var det i samband med att ni samtidigt berättade att ni ville skilja er och därmed göra beslutet mer definitivt? Eller var det en insikt om att själva hemligheten som sådan höll på att förgifta dig och ert förhållande och därför behövde komma upp på bordet. Ångrar du i efterhand att du berättade eller blev resultatet i längden till det bättre?
  • Svar på tråden Ni som berättat för er partner om er otrohet.
  • Anonym (op)

    Jag berättade i ren ångest på fyllan för att jag hade dåligt samvete. Detta trots att han varit otrogen tidigare, så jag kände väl att vi borde vara kvitt eller liknande.  Det var slutet på relationen, jag var väldigt ledsen när allt hände, men i efterhand var det bara en bra sak. 

  • Anonym (Dåligt samvete)

    Jag har varit otrogen en gång i mitt liv, mot min partner jag hade i slutet på tonåren. Var det värsta jag gjort mot en annan människa och jag fick direkt dåligt samvete och mådde skit över vad jag hade gjort (med rätta). Så jag berättade ett par dagar efter när jag såg min partner, vet inte om det var rätt att dra ut på det några dagar men då resonerade jag att han förtjänade att jag sa det ansikte mot ansikte och tror jag hade gjort liknande idag. Just då ville jag berätta samma dag men det kändes som att det var mer för min skull så jag väntade tills vi kunde ses. Relationen tog slut vilket jag förstår men har aldrig ångrat att jag berättade. Vi lyckades faktiskt reparera så pass mycket att vi kunde bli vänner igen och är än idag, 18 år senare, mycket nära även om all romantik mellan oss dog där och då. Tror inte att det hade hänt om jag inte hade stått för vad jag gjorde direkt och utan ursäkter och då hade jag missat att ha en av världens bästa vänner i mitt liv.

  • Anonym (Anonym)

    Vissa säger att man endast berättar för att lätta på sin egen ångest. Jag kom på min man med att ha varit otrogen. Det tog mig ETT ÅR att hitta alla bevis och sätta ner foten. Det året hade varit sjukt kasst på många sätt. Så själva otroheten hade ätit på honom rätt rejält medan jag hade en magkänsla som jag följde och snokade. 

  • HrSam

    Jag tror att Eshter Perel skrev att när en otrohetsaffär kommer upp i ljuset innebär det alltid slutet för relationen, men man kan där och då välja att starta en ny. 

    Och jag tänker att när den otrogna självmant valt att berätta så är förutsättningarna bättre att hitta en ny gemensam relation men inte säkert. Allt beror på det bagage den gamla relationen bär på förutom otroheten. Så kanske är otroheten bara den ursäkt den bedragna väntat på för att avsluta en halvdålig relation. Till och med kan man få en hjältestatus av att " ha lämnat det svinet" som bedrog. 

Svar på tråden Ni som berättat för er partner om er otrohet.