Bonus + bebis = problem 😔
Så här: var länge nöjd särbo med en man som har en 12-åring v.v. När jag blev gravid var jag inte säker på att behålla barnet pga ville inte leva den sortens familjeliv men valde sen att behålla (vilket jag absolut INTE ångrar). Detta ledde dock av praktiska skäl till en hastig hopflytt, något jag hade svår ångest inför. Bonusen hade jag förut en helt ok relation till,kanske inte särskilt varm/djup för hen är väldigt svår att nå/introvert (ej deprimerad eller så) men ändå trevlig.
Men så när bebis kom visade bonusen INGET intresse, gick bara in på sitt rum som om inget hänt. Vi tänkte att det kommer med tiden och vi försökte prata med bonusen om omställningen och bebisen (både före och efter) men bonusen är nu ett rår senare fortfarande helt kylig inför bebis, tittar inte på hen fast hen söker ögonkontakt på bebisars vis, pratar aldrig till hen utan bara om, när det är nödvändigt Jag har en växande rädsla för att mitt barn ska växa upp och känna att någon i hemmet inte tycker om hen. Växte upp så själv och vet hur hemskt det kan kännas och vill skydda min plutt från detta. Har försökt få sambo att se allvaret i detta men han säger bara tomma fraser om att det kommer ordna sig. Han har pratat med sitt barn men förmodligen inte tydligt nog då beteendet fortsätter. Även mig har bonusen svalnat inför rejält jämfört med förut, fast jag bara fortsatt vara snäll och försökt vara förstående för att hen faktiskt inte valt detta och behöver komma in i det. Funderar starkt på att separera men vill inte ha mitt barn på halvtid. Hur skulle ni göra? kommentarer om konsekvenser och skylla sig själv undanbedes; jag vet redan detta.