Känslomässig otrohet- var går gränsen?
Läst i flera trådar om känslomässig otrohet. Men vad är egentligen känslomässig otrohet? Var går gränsen?
Det finns såklart inget rätt eller fel utan är upp till var och en.
Jag har haft kontakt med andra män, det har uppstått känslor från båda håll och det har varit sexsnack. Inget fysiskt, inte ens träffats. Min man har blivit sårad, jag har då brutit kontakten med de få manliga vännerna. Min man ansåg inte att jag bedragit honom men han har varit tydlig med att han blev sårad. En gång trodde han (pga rykten etc) att jag legat med en annan kille. Jag hade inga som helst romantiska känslor för den killen och det visste min man, MEN hade jag legat med honom så hade det såklart varit otrohet.
Han skiljer alltså på fysiskt o känslomässigt. Det gör jag med. Vi är överens om att någon av oss ligger med en annan så har man valt bort äktenskapet/sin partner. Med känslomässig otrohet blir det mer abstrakt. Jag misstänktPume ett tag att han hade känslor för en nära vän till familjen och hon gjorde allt för att få hans bekräftelse. De gick över gränsen o sårade mig men min make bedyrade att inget fysiskt hände o att han inte hade romantiskt intresse i henne.Dom slutade ha kontakt, och hon o jag med, pga andra orsaker. Även OM han hade känslor för henne så gick det helt klart över snabbt (när vi höll på att gå isär) jag släppt det då
det gått en lång tid. Men hade de varit fysiska så hade jag haft svårare att lita på honom nu och varit rädd att han skulle begå snedsteg igen. Ligger han med någon annan så skulle jag äcklas av honom för alltid.
Kanske är vi båda mer manligt lagda där eftersom sex är en dealbreaker för oss båda.