Jag är inte kär i min sambo!

Kanske du förknippar förälskelse med mer erotislk attraktion? Det betyder inte att det är kärlek. Jag tror att du kanske har satt ribban på ett slags fantasiställe, när du i själva verket borde försöka se din partner och hur fin han är. Men går det inte.så ska du så klart inte sabba hans chanser att träffa någon som älskar honom tillbaka.

Det går inte att framkalla förälskelse, nej. Ibland önskar man att det ginge just när man träffat en så bra man som du beskriver, men inte kan känna något för honom. Detta har varit ett dilemma för människor - och kanske i synnerhet kvinnor, som lägger mer vikt vid sådant - i alla tider, att "kärleken går dit den vill och inte dit den bör".

Å andra sidan så går förälskelsen över med tiden, den varar bara i något år eller högst två år. Och sedan är det ingen skillnad längre. Den djupa kärleken som kommer av att man lever ihop, delar en vardag, går igenom bra och dåliga saker tillsammans, lär känna varandra på djupet, och med tiden helt enkelt, kan komma ändå - vare sig man varit kära i varandra eller inte. Om det inte vore så skulle ju inte alla arrangerade äktenskap, som varit normen genom tiderna och är så än i många av jordens länder, ha fungerat så väl som de gjort. 

Du skriver inte om barnen är era gemensamma. Om de är det, så tycker jag att det vore omoget och egoistiskt av dig att bryta upp familjen i ett sökande efter någonting som du kanske inte kommer att hitta ändå. Det är ju inte bara du som ska bli förälskad i en man, utan han ska bli förälskad i dig också, tillbaka... Det är nte alla förunnat. Och eftersom du har barn, måste den mannen gå ihop med dina barn - annars går det ju inte hur kär du än är.

...och OM du skulle springa på detta av en slump någon gång, så är det inte förbjudet att lämna din sambo DÅ. Under tiden skulle jag tänka "bättre än fågel i handen"... i alla fall om barnen är gemensamma som sagt. 

Jag hade försökt om jag varit du att se vad det är som gör att du tycker han är så fantastisk och du inte? För jag får känslan av att du tycker att du själv är mindre fantastisk? Är han verkligen så fantastisk som du säger eller är iaf lite av det ett skådespel för han? Något han måste leverera, leva upp till, ständigt? Du vet de som är så himla peppiga hela tiden är också de som åker på en depression, titta bara på de som är fast i sitt komiker-fodral såsom han som spelat Mr Bean eller varför inte Robbie Williams (från bandet Take That). 

Jag kom till exempel i kläm tidigare i mitt äktenskap då speciellt hans familj (tävlingsmänniskor) skulle jämföra oss i ett och ett. Det var ideligen pikar. När jag mådde bra psykiskt hade jag ett motstånd, en vägg mot det här, men när jag började må dåligt gick det rakt igenom mitt sämre skydd. Han mådde också extra bra i att bli så höjd till skyarna. Istället för att jag då skulle dra ner honom backade jag. Det var som att vi levde i två skilda världar. Han var också perfektionist och många vet inte vilket sjukligt driv där är bakom perfektionism, de ser bara den perfekta ytan och tyckte han var rena drömmannen. Andra jämförde oss. Jag jämförde oss. Det kändes som om hur jag än ansträngde mig kunde jag aldrig nå upp till hans nivå, och att även han var missnöjd med mig. Hemma var allting på hans villkor: Nästan alla möbler, inredning, var allt skulle vara. Kändes som om jag gick på tå där hemma. Var jag inte snabb nog med att ta bort något gjorde han det. Jag kunde inte slappna av i "vårt" hem. 

Jag skulle vilja gissa på att din man har någonting i sig som brer ut sig på liknande sätt som gör att du backar från honom istället för till honom. Jag tror du ska fundera mer över vem du är, vad du tycker om, om det var ditt drömscenario  hur skulle du vilja ditt liv såg ut, under allt det här ytliga, vad är det du behöver men inte känner du får, den kontakten, med honom? Du kanske inte är som han, helt enkelt. Du kanske vill ha mindre externa upplevelser, du kanske inte känner för att vara Fru Peppig eller Fri Bihang till Mr Peppig alltid. Någonting är där som skaver. Med dig. Med honom. Försök ta reda på vad det är.