Farfar som övergett sitt 3 åriga barnbarn

Vill förtydliga att jag vet att det inte går att förändra en vuxen mans val. Vi har ju dessutom försökt. Han övergav sin egen familj (föräldrar, syskon) för 30 år sedan när han träffade min sambos mamma och nu gör han samma sak med sina barn och barnbarn när han träffat en tjej under ett år. Han kom inte ens på sin dotters förlovning för han valde att gå på en dejt istället. Enligt min sambo har han alltid varit så. Så jag accepterar att det är så.

Men jag behöver råd kring min 3 åriga dotter. Det hade varit lättare om det alltid varit såhär men när han levde ensam var han intresserad. Hur hjälper jag henne i detta? Som längtar och älskar honom men som vi vet inte kommer träffa henne eller vara den närvarande farfars som hon förtjänar och vill ha? Mitt eget samvete som jag brottas med varje dag? Hur hjälper jag min sambo i detta som skäms över att hans förälder struntar i hans barn?

Är han barnens biologiska farfar?
Jag undrar eftersom tråden ligger i "Styvföräldar".

ja det blev fel forum?

Säg samma som farfar sa, att han är upptagen med att renovera sitt hus. Det är vad han säger så ni behöver inte spekulera, släta över eller ömka dottern för det. Hon kommer bara må sämre om hon märker att ni blir upprörda över det här, eller får en känsla av att ni inte säger hela sanningen. Så självklart visa medkänsla med henne, men gå inte ner i känslorna själva.

På vilket sätt skulle detta någonsin kunna påverka er relation?? Bråkar ni om det, och varför i så fall? Sluta tjata på farfar, han kommer antingen sakna sitt barnbarn eller så dör han. Ni kan oavsett inte påverka hans livsval.

Varför i hela friden har DU dåligt samvete?? Det är ju inte du som skapat situationen utan en gammal gubbe som prioriterar fel!

Hjälp honom genom att påminna honom om detta: var och en är ansvarig för sina egna handlingar! Han ska fokusera på att vara en bra pappa, det är allt.

Själv har jag en pojke som inte är söt längre, hans egna ord. Han var bedårande när han var ett småbarn och när han började förskoleklass stannade ibland äldre tjejer och sa att han var så söt. Det händer inte längre nu när han är ett par år äldre. Helt ok att främlingar inte stannar för att titta på honom längre men det värker mer i hjärtat att farfar också har tappat intresset. När jag frågade runt bland vänner och bekanta så fick jag höra att det tydligen är ganska vanligt. När barnen inte är lika små och gulliga så är de inte lika viktiga att träffa längre. Ibland tryter ju orken pga åldern också  

Tänk att din dotter får ta hjärtesorgen över farfar nu och slipper det när hon är lite äldre. Men vad du gör så lägg inte skulden på flickans pappa, han är nog ledsnare än du är redan som det är. Lägg inte sten på hans börda 

Har ni andra i släkten som kan vara där och kanske fylla det tomrummet efter farfar. Alltså de andra mor/farföräldrarna. Även morbror, farbror mm? 
Till barnet får du säga att farfar är upptagen.
Du ska inte ha dåligt samvete för något som är utom din kontroll.

 

åker ni aldrig och hälsar på farfar?

Bjud in honom, berätta för honom att det är så uppskattat när han hör av sig. Fråga honom på vilket sätt det skulle passa för honom att ses, fråga om ni kam ta med fika och komma över någon dag. Fråga hur han mår och visa engagemang i hans liv och vardag. Skriv ett vykort till honom och beskriv där från din dotter hur mycket hon tycker om honom. 

Om det skulle vara så att du blir minsta lilla provocerad av förslagen ovan, då är jag nästan säker på att det är den känslan du vibbar ut till farfar och att det är det som gör att han drar sig undan. 

Vi har haft samma situation med farfar, sågs varje vecka tills han träffade en ny och försvann. 
för vår del är han inte välkommen tillbaka sen om/när det passar honom. Man kan helt enkelt inte göra så mot barn. han bjuds in till födelsedagar och sånt. de yngsta barnen vet knappt vem han är.