Dottern används som ett redskap för att straffa pappan

Vad menar du med att flickan överlämnas till familjerätten, de tar väl inte emot barn? 

Vad säger socialtjänst och familjerätten, hur vill de lösa situationen?

Hur gammal är dottern? Ett alternativ är att din sambo avstår kontakten en period och låter dottern växa till sig och mogna. Men i så fall i samråd med myndigheterna så han inte anklagas för att vara ointresserad av kontakt.
För du har rätt, nuvarande läge kan skapa trauma hos henne och det är mammans fel.

Varför vägrar pappan umgås tillsammans ?

Om du läst trådstarten förstår du varför, mamman gapar och skriker på pappan inför barnet.

Om du läst trådstarten så ser du att dottern är 7 år. 

Nej, jag tyckte inte att det var uppenbart därför. 

Jag förstår att det är mamman som är problemet (i alla fall i denna version), men med ett barn som får panik vid överlämning till föräldern hon träffar väldigt sällan känns ju just att en period umgås gemensamt som inskolning den logiska lösningen. 

När du säger att barnet uppför sig illa mot pappan så får det mig att undra om det är en del av problemet. Ni tycker att hon uppför sig fel och hon kan inte skärpa sig även om hon vill. Det kan vara en bidragande orsak till att hon inte känner sig trygg hos er. 

Mamman kan inte skärpa sig utan gapar och skriker på pappan. Pappan kan inte skärpa sig och bita ihop för dotterns skull. Dottern förväntas uppföra sig bättre än föräldrarna trots att hon är ett barn och har fått sin genbank från föräldrarna

Det här flickebarnet skriker ju efter hjälp men får ingen så länge det är så här. Ja jag tror säkert hon kommer bli traumatiserad efter alla år med det. hon kommer inte kunna hålla det samman. Skolans kurator kommer bli inkopplad. BUP kommer bli inkopplad. 

Det du kan göra är att försöka fungera som ö mitt i hennes stormande hav men då gäller det att du fokuserar på din relation med henne, er tillit, inte att hon vet, känner, att du springer till pappan så fort det är något. Den här flickan som är gjord av 2 stycken föräldrar blir tärd i sönder. Du är med pappan på pappans sida. Säkert står mammans partner på mammans sida. 

Jag är skilsmässobarn jag med. Jag var en "duktig flicka" tills jag till slut exploderade i tonåren pga all den skit mina föräldrar tillsammans orsakat i sitt dåliga samarbete om mig. 

Jag ville inte träffa min pappa en tid. Jag hade blivit galen om han då inte respekterat min vilja utan stått utanför med sin sambo och väntat. Då hade jag nog själv ringt polisen. Nu är ni ett svårt läge då flickan bara är 7 år gammal. Hur mycket ska hon få bestämma? 

Om jag varit dig hade jag föreslagit till pappan att du och han påbörjar terapi ihop för att få stöd och vägledning hur ni ska hantera den här situationer, och kommande, för det här kommer inte ta slut på mycket, mycket länge. Det är viktigt att du får de redskap du behöver för att må bra i den här toxiska situationen du blivit indragen i tack vare att du föll för den här mannen du nu väntar barn med. Jag tycker det är mycket fint av dig hur du själv relaterar till den här flickan. Jag hade själv en fin kontakt med min styvförälder när detta var. Han tog ingen sida. Jo, förresten det gjorde han visst. Han tog min. Han var den enda som såg min sida hela tiden. De andra (föräldrarna) kunde efter lång tid sedan komma överens. Då var det som att de ville låtsas som all tid före då de med deras bråk förstört för mig aldrig funnits. Jag tänkte inte låtsas med dem. Jag vet mycket väl vad de har utsatt mig för och jag blev en tickande bomb, med all rätt. Det här passerade sedan, men det var viktigt att min röst blev hörd utan att bli överröstad av de s.k vuxna föräldrarna. Om du blir som min styvfar kommer du ha gjort allt du kunnat. Jag kommer alltid se honom som en förebild. En mycket klok man. Kände mig alltid respekterad av honom. 

som jag förstod ska pappan träffa dottern med umgänge stöd. men det är tingsrätten som dömer till umgängestöd. har de haft vårdnadstvist? varför har de inte växelvis boende? just nu låter det som dottern vill inte träffa sin pappa, man kan ju inte tvinga henne till umgänge.  om dottern vägrar träffa din sambo, är umgängestöd den bästa lösningen. 

Precis. Om igen ett exempel på där förälder gör detta till sitt eget, tar bara sitt eget perspektiv i anspråk. Jag skulle tro att han vägrar då han då får känslan att mamman vill låtsas vara en bättre förälder än han är och det här får honom att känna sig övervakad av henne. Handlar inte om honom. Handlar inte om mamman. Handlar om BARNETS PERSPEKTIV. Precis det du föreslår är en mjuk övergång för att det inte ska sätta igång barnets separationsångest. 

Varför har pappan inte begärt boendet för längesen??

Jag har varit i en liknande situation.

Liksom dig hade jag svårt för att bara låta allt ske framför ögonen på mig. Det fanns en liten flicka som inte mådde bra och som for illa av mammans nyckfullhet och omogna beteende, och jag tänkte att min bonusdotter nog skulle få psykiska besvär som vuxen av den ostabilitet som mammans agerande innebar.

Jag höll på att slita ut mig fullständigt och det jag lärde mig av den situationen är sorgligt nog att man inte kan "rädda" sitt bonusbarn.

Din bonusdotter är född som barn till din sambo och hans galna ex. Mina ord är att du kommer inte att kunna "rädda" den här lilla tjejen från de konsekvenser som det medför att födas som barn till just dessa personer. Du kommer att slita ut dig.

Du har dessutom snart ett eget litet barn som verkligen behöver dig.

Jag förstår att detta känns tungt att läsa, men mina ord är att det bästa är att låta detta med bonusdottern bara vara. Vill hon inte åka till er, till sin pappa, låt henne då stanna hos mamman. Din sambo ska såklart betala fullt underhåll till mamman. Fokusera på er kommande bebis och er egna lilla familj. När bonusdottern är ung vuxen kan ni förklara för henne er version av varför det blev som det blev och förklara för henne att ni aldrig släppte henne i era hjärtan.