• Anonym (tröttkvinna)

    Kämpa för förhållandet eller inte?

    Hej
    När och hur ska man veta att det är dags att bryta upp?
    Mitt förhållande med min partner är i en rejäl svacka. 
    Ingen otrohet inblandat, men just nu känns det som att vi har olika mål med livet. 

    Jag har alltid tyckt att när man har familj ska man inte ge upp för lätt. Det som gör att jag ens funderar är:
    *Olika mål med livet
    *Mycket projektledning i vårt liv ligger på mitt ansvar utan att jag egentligen tagit det på mig. Men gör jag det inte blir det inte gjort. Tro mig jag har både kommunicerat och struntat i sysslorna. Utan större framgång. 

    Så vad är era erfarenheter? 

  • Svar på tråden Kämpa för förhållandet eller inte?
  • Anonym (Granbarr)

    Ska det vara värt att kämpa vidare måste det vara bådas önskan och viljan om förändringar och att målet är att ro iland projektet tillsammans mot samma framtid.  
     
    Börjar man nånstans motarbeta varandra, dra åt olika håll , vilja olika saker , bara en kämpar , en ger upp etc är det dags att dra plåstret . Då är det dags att inse att man inte kommer längre och att kämpa vidare bara kommer göra en olycklig och bitter. 

  • Tow2Mater

    Att det känns som ni har olika mål med livet betyder ju inte att så är fallet. Har ni pratat om era mål? är de mycket olika? eller är det hur ni vill vägen dit ska se ut som skiljer?

    Projektledningen; måste alla projekten verkligen genomdrivas? Kanske en del kan avslutas helt. Kompromissa om vilka som måste göras, och då i vilken takt.

  • Anonym (tröttkvinna)

    Okej så först kommunicera lite mer för att läsa av läget alltså.

    Sen göra mig en uppfattning om det bara känns som vi drar åt olika håll eller om det faktiskt är så. 

    Tack för att du tog dig tid att svara.Hjärta 

  • Anonym (tröttkvinna)
    Tow2Mater skrev 2024-07-08 23:37:09 följande:

    Att det känns som ni har olika mål med livet betyder ju inte att så är fallet. Har ni pratat om era mål? är de mycket olika? eller är det hur ni vill vägen dit ska se ut som skiljer?

    Projektledningen; måste alla projekten verkligen genomdrivas? Kanske en del kan avslutas helt. Kompromissa om vilka som måste göras, och då i vilken takt.


    Jag håller med om att jag behöver ta reda på om min känsla är rätt innan jag ger upp., 

    Vad gäller projektledning. Så nej jag kan inte låta det falla igen. Det handlar om städningen i vårt hem. Jag lovar att jag verkligen inte behöver ha det kliniskt rent. Men innan jag tog tag i det var det hinderbana i hela hemmet. Saker precis överallt. För att jag släppte mitt "kontrollbehov" som många skulle vilja säga. 
    Vi har dessutom en 4 åring hemma som endast kunde vara i soffan eller sängen för att det var de enda öppna ytorna i hemmet.  Städar inte jag toaletten blir det inte gjort. Så har det varit långt innan barnet. Trots att jag kommunicerat att vi måste hjälpas åt. 
    Det andra jag inte släpper är projektledningen med vårt barn. Kläder, mat, ser till så att barnet är på förskola, kommer hem därifrån. Får någon playdejt någon gång i månaden. 

    Resten som vänner, resor, dejter osv. Det har jag släppt för ett bra tag sen, så jag tycker ändå inte jag har för höga krav. 
  • Anonym (Familjerådgivning)

    Kan varmt rekommendera kommunens familjerådgivning, om din man är villig att testa.

  • Anonym (Milena)

    Jag tycker att trivs man inte i en relation ska man göra slut. Livet är för kort. 

    Folk är kvar i relationer alldeles för länge helt i onödan bara för att någon norm ger oss skam och skuld. 

  • Anonym (Familjen)
    Anonym (tröttkvinna) skrev 2024-07-08 22:03:09 följande:
    Kämpa för förhållandet eller inte?

    Hej
    När och hur ska man veta att det är dags att bryta upp?
    Mitt förhållande med min partner är i en rejäl svacka. 
    Ingen otrohet inblandat, men just nu känns det som att vi har olika mål med livet. 

    Jag har alltid tyckt att när man har familj ska man inte ge upp för lätt. Det som gör att jag ens funderar är:
    *Olika mål med livet
    *Mycket projektledning i vårt liv ligger på mitt ansvar utan att jag egentligen tagit det på mig. Men gör jag det inte blir det inte gjort. Tro mig jag har både kommunicerat och struntat i sysslorna. Utan större framgång. 

    Så vad är era erfarenheter? 


    Har man inga barn och har en dålig relation funderar man på vad man kan göra bättre, förändrar sig till det bättre  och pratar med sin partner. Man gör slut om man inte ser någon återvändo men jobbar med sig själv.

    Om man har familj så funderar man, förbättrar sig och pratar med sin partner även då. Men i det fallet stannar man så vida det inte finns fysisk eller psykisk misshandel inblandat eller helt saknas vilja hos partnern att jobba på situationen.

    De flesta stora problem i livet startar med skilsmässa. Ofta kan det ta en, två generationer innan katastrofen slår till men man bäddar för katastrofen med skilsmässa. 
  • Anonym (Granbarr)
    Anonym (tröttkvinna) skrev 2024-07-09 00:11:09 följande:
    Jag håller med om att jag behöver ta reda på om min känsla är rätt innan jag ger upp., 

    Vad gäller projektledning. Så nej jag kan inte låta det falla igen. Det handlar om städningen i vårt hem. Jag lovar att jag verkligen inte behöver ha det kliniskt rent. Men innan jag tog tag i det var det hinderbana i hela hemmet. Saker precis överallt. För att jag släppte mitt "kontrollbehov" som många skulle vilja säga. 
    Vi har dessutom en 4 åring hemma som endast kunde vara i soffan eller sängen för att det var de enda öppna ytorna i hemmet.  Städar inte jag toaletten blir det inte gjort. Så har det varit långt innan barnet. Trots att jag kommunicerat att vi måste hjälpas åt. 
    Det andra jag inte släpper är projektledningen med vårt barn. Kläder, mat, ser till så att barnet är på förskola, kommer hem därifrån. Får någon playdejt någon gång i månaden. 

    Resten som vänner, resor, dejter osv. Det har jag släppt för ett bra tag sen, så jag tycker ändå inte jag har för höga krav. 
    I det här läget finns ett ord om acceptans . Inte att acceptera läget utan att acceptera sanningen.  Sanningen är att det ser ut så här  i hemmet av en anledning.  
    Ingen människa beter sig som din partner utan anledning.  Varför tar han inte åt sig och Varför blir det ingen förändring?
      Är sanningen den att det finns diagnoser bakom och inte förmår att göra enkla saker som att plocka undan etc?  Är sanningen att ni har ett dysfunktionellt förhållande av olika skäl som egentligen kräver självinsikt?  Är sanningen att du egentligen vet exakt Varför det ser ut så här men du inte vill ta in det? Är sanningen att kärleken och respekten  egentligen för längesen tagit slut men ingen vill erkänna det?  

    Kommunicera kräver alltid ett visst mått av självinsikt och självrannsakan men också acceptans. 
  • Anonym (Tvillingmorsan)

    Det låter tyvärr som du har hamnat i en klassisk kvinnofälla TS. Varför din man inte tar större ansvar kan bara han svara på. Diagnoser eller bara omogen och lat? Skulle det hjälpa att släpa med honom till familjerådgiving, så att någon utomstående / professionell får förklara vikten av delat ansvar för hem och barn, om man inte vill förlora sin partner?

    Ett hyfsat städat hem (ej kliniskt rent), samt att barnen får vad de behöver, är liksom basala krav. Det är inget man kan välja bort, till skillnad från icke nödvändiga renoveringsprojekt, resor, dejter mm. (Även om en relation bör underhållas om man inte ska tappa varandra). 

    Båda måste inte göra allt eller exakt lika mycket. Men den totala arbetsbördan får inte bli för skev. Jag förmodar att du inte är hemmafru? Att båda jobbar? Vad gör din man när du sköter hem och barn? Ägnar sig åt sina intressen? Sitter framför datorn?

    Av det du beskriver, förstår jag att du går i separationstankar. Jag skulle ändå rekommendera familjerådgivning innan du ger upp och kastar in handduken. Din man måste också få chansen att ge sin syn på saken och förklara varför viktiga saker inte blir gjorda om inte du gör det. Vägrar han rådgivning eller hjälp, då är det nog kört.


     

  • Anonym (tröttkvinna)

    Tack för många vettiga svar. 

    Jag har fått mycket att tänka på. Självinsikten tycker jag ändå finns där. Även om jag fortfarande får jobba på det ibland. Intressant frågeställning om respekten kanske redan är borttappad. Är det något man kan finna eller borde man släppa och gå vidare? 

    Jag är inne på att försöka få till familjerådgivning. Kan alltid mejla dom nu men antar att det är många som är på semester nu. Så får vi se om det blir förändringar eller om det är dömt att misslyckas. Skulle så gärna vilja att min 4 åring fick växa upp med båda föräldrarna men jag tänker inte må hur dåligt som helst för att ge barnet det. 

  • Tukt

    Som sagts tidigare i tråden så tycker jag det är läge att testa terapi. Antingen funkar det, eller så funkar det inte. Men då har ni alla fall kört hela relationsprojekten ända in i kaklet och kan avsluta med en visshet om att ni gjort nästan allt.

  • Anonym (J)

    Finns det i grunden något att bygga på? Attraktion, passion, intimitet, beundran, samtal där ni möts, god vänskap? Fanns det i början?

    Med mitt ex och mig fanns det inte tillräckligt från början för att bygga en bra relation. Vi blev ihop unga. Jag slösade bort säkert sju år för mycket på relationen, kan jag se i efterhand. Jag tänkte att jag var onormalt osexuell när det bara saknades tillräcklig attraktion till den killen. Vi var nog båda kvar pga rädsla för att bli ensamma och att man skulle ångra sig. Vi båda mådde dåligt i relationen. Jag ansåg att vi kunde jobba på problemen och utvecklas och sånt men det hade inte gått vad vi än gjort, för det saknades något att bygga på. 

    Om ni har en från början god grund att bygga på så kan eventuella problem gå att lösa. Något man kan göra är att beskriva sin osäkerhet för partnern, att man inte vet om man vill vara ihop och prata om hur man ska gå vidare. Finns en bra bok "kärleken väntar". 

  • Anonym (Me)

    Ja livet lever en som en vill, många kvinnor lever efter någon form av agenda å livet ska va så, antingen lever du med en person som e en person eller en som ska passa i ditt schema!? Ja e en egen person å e kapabel till att sköta mig å hemmet så hon fick gå, mitt liv ska inte va som alla på sociala medier. 

Svar på tråden Kämpa för förhållandet eller inte?