Leva med en smart partner?

Ja, han är väldigt mycket smartare än mig. Han är väldigt påläst och kan det mesta. Han är som att googla något. Svar på allt msn kan undra. Men jag upplever inte alls det där med att han ställer krav och kallar mig dum.

Hade du frågat honom hade han (ljugit) och sagt att jag är smartare än honom.

Det jag känner kanske som lite åt det hållet är när han blir väldigt passionerad när det är något han verkligen gillar och pratar på om det...men på det sättet är jag själv värre och han har tålamod med mig så jag försöker ge samma tillbaks.

Jag tycker att det låter som narcissistiska drag. Det ena utesluter inte det andra. Personen kan vara både smart och narcissistisk.

Min man är särbegåvad och har ibland svårigheter att förstå att andra inte lär sig eller förstår lika snabbt. Om han ska förklara något, kan han ibland lägga sig på en allt för avancerad förklaringsnivå och nästa bli irriterad för att jag inte förstår. Han förklarar ju! 

Också han har lättare att hålla god min utanför familjen. Men det är ju inte så konstigt, jag låter sällan dåligt humör, sömnbrist eller pms visa sig på jobbet eller så. Det pyser ut hemma, där jag är som tryggast. 

Jag älskar min partner och jag lär mig så mycket av hen och jag blir utmanad och utvecklas mycket psykiskt av hen.

Men...

Ibland känner jag att hen har alldeles för höga krav och ingen förståelse för mig som person.

Det är som att hen glömmer bort eller inte kan föreställa sig att alla människor (eller i alla fall jag) inte är lika smart som hen.

Men jag fattar inte, för hen måste ju vara van vid att träffa folk som är "dummare", men det verkar liksom inte gälla mig? Inte för att jag är korkad, men ibland känns det så.

Det är dom att hen inte är lika ödmjuk mot mig som främlingar/kollegor och förväntar sig att jag ska nå upp till hens nivå fast det är omöjligt för mig eftersom jag helt enkelt är LITE dummare än hen...

Någon som känner igen sig i att leva med en smart partner?

Jag antar att det är mitt problem också att jag känner såhär, men kan hen inte vara lite förstående?

När hen har gjort fel skyller hen alltid ifrån sig också, mem när jag har gjort fel, då är det uppenbart att jag har gjort fel, och det är för att jagbär 'så dum'... 

Har ni råkat ut för det också?