Känner mig så ensam

På vilket sätt sabbar han ditt liv. Ge exempel

Stark igenkänning till viss del.Man blir ju utmattad och deppig efter ett våldsamt förhållande.Mitt råd är att du ska tänka mera på dig själv och ditt mående.Göra saker du gillar ,umgås med positiva människor.Prata med andra gärna professionella.Exet vill ha makt över ditt mående .

Sant och det är det sista jag vill. På senare år har jag börjat tänka mer på mig själv och vad jag behöver, Jag ser till att försöka göra sådant jag mår bra av och har lugnare perioder men så plötsligt hittar han på något nytt och det tar all kraft att inte falla ihop.

Det har pågått i så många år nu och ibland är jag orolig för hur det påverkar kroppen. Mitt blodtryck har stigit successivt och nu måste jag medicinera. Läkaren säger att jag måste sluta stressa men jag har ju ingen kontroll över situationen, bara mitt förhållningssätt och det krävs mycket för att försöka vara lugn och positiv. 

Jag ska ta kontakt med vården efter sommaren och hitta en samtalskontakt. Jag har många bra dagar men ibland är det så mörkt. Idag har jag inte gjort någonting. Barnet är hos en kompis. 

Det jag helst av allt vill göra är att resa, Jag har gjort det med barnet men jag vill göra resor till mer exotiska platser. När barnet har flyttat hemifrån och blivit självförsöjande så ska jag göra det. 

Idag tittade jag på resor och räknade på hur jag ska spara ihop till dem. Jag känner mig så instängd av hans trakasserier, jag måste hela tiden tänka vad jag gör, men när jag reser är jag fri. Ingen vet vem jag är och jag kan bara njuta av allt det vackra. 

Är i exakt samma situation som dig och lider verkligen med dig. Även här har exet och pappan till mina barn en ny kvinna och jag kan verkligen inte förstå hur han lyckas mörka allt han gör (och inte gör) för henne.

Efter ett par år så försöker jag jag verkligen att lägga så lite energi som jag kan på honom och hans påhitt. Jag läste en del om The grey rock metod. Ett tips om du inte har koll på den, då det hjälpt mig en del i hur jag ska hantera min plågoande. Psykopater som dessa män vill inget hellre än att få en reaktion, dom livnär sig på kaos. Det bästa man kan göra är att inte ge dom den tillfredsställelsen. 

När det kommer till ny kärlek så är jag som dig. Jag orkar inte med en ny man som kräver energi av mig. Så jag lägger min energi på barnen, och så fort jag får chansen omger jag mig med vänner och roliga utflykter eller resor. Har rest en del själv också vilket jag kan rekommendera.

Jag tror mycket på acceptans. Att jag påverkar det jag kan påverka, och det jag inte kan påverka lägger jag så lite energi jag kan på. Tanka energi de bra dagarna och se till att ha någon att dela ditt mörker med, en vän eller en kollega till exempel. 

Vi är alldeles för många kvinnor som kämpar med sådana här män. Du är tyvärr inte ensam. 

Håller med dig!Så skönt att vara ensam och slippa massa drama.

Tyvärr är det bara att göra det bästa i sin situation och acceptera lidandet ,och inte glömma bort sitt eget mående.

Tack för kloka ord!
I mina bra perioder tänker jag också så. Det handlar bara om förhållningssätt eftersom man inte kan styra över den andra personens agerande. 

Vi svarar aldrig på någonting, ändå fortsätter detta år ut och år in. Det var en sak när det var riktat mot mig men nu har han börjat trakassera barnet på olika sätt. Det är fruktansvärt att inte kunna skydda barnet. H*n kan inte leva ett normalt liv, måste alltid tänka sig för.

Vi polisanmäler och ibland går det vidare, ibland inte. Det verkar inte finnas så mycket kunskap om stalking inom rättsväsendet. Det här är ändå en person som har dömts för våldsbrott och det blir en konstant stress. 

Tack och lov har jag lyckats skydda barnet från att ha umgänge med honom enligt tingsrättsbeslut så barnet har inte någon känslomässigt koppling till honom utan blir mest arg. 

Jag var ute och promenerade med en vän i skogen och det var helt underbart. Naturen läker verkligen och jag är tacksam för mina fina vänner. 

Jag ska försöka göra mer sådant . Jag kan ju inte bara lägga mig ner och ge upp men jag känner att jag behöver professionell hjälp nu. 

Ja, tyvärr är vi många som lever så här.

Svenska kyrkan har vänligt folk. Präster och troende. Man behöver inte vara religiös heller.