Funderar på sonens beteende

Tillägg, det vi gör idag är att vi försöker ha med honom på aktiviteter där han kan träffa andra barn utanför förskolan och även umgås mkt med honom själv så han får träna på språk och att verkligen leka och få utlopp för fantasin han har. 

Det skär bara lite i mammahjärtat att han inte helt kommer med i leken med andra barn och att de liksom undviker honom när han inte kan göra sig förstådd verbalt utan försöker med de ord han har.

Fattar helt att det skär i hjärtat, men det är, på gott och ont, bara att acceptera att vi alla är olika individer som funkar på olika sätt i sociala sammanhang. På det du beskriver finns där inget avvikande eller oroväckande i hans beteende, så den oron kan du iaf släppa. Sen är det jättebra att han går på förskola och att ni exponerar honom för sociala situationer så mycket ni kan - det kommer med absolut största sannolikhet inte ändra hur han funkar, men det kommer att göra det lättare för honom att hantera alla de sociala situationer som uppstår i livet, vare sig man vill det eller ej.

Min dotter hade problem med hörseln (lång historia) och först vid 3 fick hon hjälp och det var även då hon började prata. Hon var aldrig med och lekte utan stod vid sidan om och tittade på (mitt mammahjärtat brast) men efter ett par år hade hon tagit ikapp det sociala med råge... Idag är hon 9 år och både språket och det sociala sitter!

Jag ser inget som helst onormalt i det du beskriver. 
Jag tycker att du ska sluta leta fel i pågen och fortsätta uppmuntra till lek. 

Jo, jag gör det också för att jag själv alltid varit mer introvert och vet känslan av att tycka att grupper är lite jobbiga och att det inte är helt lätt att smälta in som en social fjäril liksom. Så försöker hitta en nivå där han får träna på det utan att överbelasta med så det blir jobbigt.

Jag tycker mest synd om honom eftersom andra barn inte vill leka med honom när han inte får till språket som de. Det slutar ibland med att han går och sätter sig ensam och leker istället, även fast jag ser att han vill vara med. 

Vad fint att hon tagit ikapp det. Måste vara skönt.

Hörseln har jag svårt att tro helt på, han är lite orolig för höga ljud, eller reagerar på när saker låter mkt, men vi brukar viska till varann och han hör då allt jag viskar, och har inga problem med det när vi är hemma själva...

Men jag avskriver det inte såklart.

Han är helt normal.
Du behöver inte göra något
Språket kommer bli bättre. 
Han går på förskolan och utvecklas med barn han känner där i en miljö han är van vid. Där finns vuxna utbildade i pedagogik och barns utveckling.
Lita på förskolan som ett bra växthus för ditt barn

Jo. Jag hoppas det. Tycker bara synd om honom när han liksom hamnar lite vid sidan av i leken. 

För sin ålder låter han helt normal. Han är bara 2,5 år. Många barn pratar ännu inte så bra i den åldern. Först vid 3 brukar utredningar göras om språket brister.

Kanske är hans jämnåriga något före honom, men när hans språk blir mer utvecklat kommer han ha lättare att kommunicera och förhoppningsvis komma med i lekar när han vill. Till dess kan ni vuxna vara med ibland, stödja och vägleda. Samt träna honom verbalt och socialt.

Sen kanske han inte är så framåt som person, precis som du själv inte var. Alla är olika. Vi måste få vara det. Man måste inte smälta in överallt eller trivas med att umgås i grupp. Din son kanske leker bättre med ett eller två andra barn? Det viktigaste är att han inte ofrivilligt hamnar utanför, utan att man stödjer honom i det sociala, men på hans villkor. 

Men ovanstående är mest spekulationer från min sida, eftersom han är så liten än. Det är för tidigt att säga hur det blir. Visst kan man se personlighetsdrag hos barn redan tidigt, men mycket kan också kan ändras. En del barn är blyga i förskolan men blir mer framåt i skolan, eller tvärtom. Osv.

Hur gamla är de andra barnen? Upp till tre år brukar barn mer leka bredvid varandra än med varandra. Så gör vår son i samma ålder och det gör de andra barnen på förskolan med som jag förstår det.