Funderar på sonens beteende

Fattar helt att det skär i hjärtat, men det är, på gott och ont, bara att acceptera att vi alla är olika individer som funkar på olika sätt i sociala sammanhang. På det du beskriver finns där inget avvikande eller oroväckande i hans beteende, så den oron kan du iaf släppa. Sen är det jättebra att han går på förskola och att ni exponerar honom för sociala situationer så mycket ni kan - det kommer med absolut största sannolikhet inte ändra hur han funkar, men det kommer att göra det lättare för honom att hantera alla de sociala situationer som uppstår i livet, vare sig man vill det eller ej.

Jag ser inget som helst onormalt i det du beskriver. 
Jag tycker att du ska sluta leta fel i pågen och fortsätta uppmuntra till lek. 

Min dotter hade problem med hörseln (lång historia) och först vid 3 fick hon hjälp och det var även då hon började prata. Hon var aldrig med och lekte utan stod vid sidan om och tittade på (mitt mammahjärtat brast) men efter ett par år hade hon tagit ikapp det sociala med råge... Idag är hon 9 år och både språket och det sociala sitter!

Han är helt normal.
Du behöver inte göra något
Språket kommer bli bättre. 
Han går på förskolan och utvecklas med barn han känner där i en miljö han är van vid. Där finns vuxna utbildade i pedagogik och barns utveckling.
Lita på förskolan som ett bra växthus för ditt barn