Orimlig längtan efter ett tredje barn

Så länge båda är med på tåget så är det väl bara att köra. Det är tufft med 3 barn, men många har klarat det förr så varför skulle inte ni?

Kanske. Mest är det väl att vi stundtals varit på gränsen med två, blev en liten tvåbarnschock. 

Det är mest min känsla att jag verkligen hade velat ha ett barn till, min man har inte samma längtan.

Min tanke är att man inte behöver ha samma längtan. Men man behöver vara överens om man vill ha ett barn till. Alltså ingen övertalning.

Sen tror jag att man klarar mer än man tror. Speciellt om båda vill.

Tror du är inne i en småbarnsspinn. Allt runt dig just nu handlar om barn och bebisar. Det är en tuffperiod men de små barnen är så givande och kärleksfulla. Det blir lixom först kom en och det var underbart, sen kom en till och det blir på någotsätt ännu mer underbart i allt det tuffa. Nu tänker huvudet och hjärtat, ja då blir 3 ännu bättre. 

Eftersom din man inte är med på tåget och det på något sätt känns som du egentligen är övertygad om att det kommer bli för mycket tror jag du måste fokusera på annat. Det är för mycket bebis och barn i huvudet nu. Kan fin man kanske ta över ibland så du kan lägga någon timme på en hobby? Det kan få dig att se framåt mot annat än bebis. 

Hur gammal är du? Jag tror att det kanske ändå kan vara bättre att vänta ett tag och se hur det känns om ett år till exempel. Ni har ju redan två barn tätt. Jag väntar mitt fjärde nu men har stor ålderskillnad mellan barnen.. näst yngsta är 8 och yngsta är 2,5. Hade nog inte orkat ha väldigt tätt men alla är ju olika . 

Ja,du har nog en poäng. Har fokuserat nästan uteslutande på barnen sen första kom och pausat mina andra intressen.

Jag är 40 så tiden går ju

Först och främst behöver ni vara överens. Om ni sedan landar i att ni vill ha en tredje kan jag lugna dig med att för egen del så rullade allt på och det var betydligt lättare att gå från två till tre än från ett till två. På något sätt visste man redan vad man gjorde och hur man kunde effektivisera sin tid och att laga mat med en hand var man redan proffs på...dessutom visste man mer vilka fighter som var värda att ta och vilka man kunde lämna därhän. Tyvärr har du ju inte all tid i världen att fundera på rent krasst utifrån din ålder, har du alltid haft en önskan om tre barn eller är det något som kommit på senare tid? För i så fall kan det ju mycket väl vara lite bebissug som går över av sig själv?jag har alltid velat ha fyra och är riktigt glad och nöjd i kaoset som blir av fyra barn i ett hus, och mot den bakgrunden vet jag att det är sista och att dörren är igenbommad även om jag stundtals kan känna av bebissug just där och då?Efter andra och tredje så fanns det ett sug efter en till som är svår att förklara, det försvann inte förrän bebisarna kom?

Nej, har aldrig haft en önskan om tre barn innan jag hade två. Det är något som kommit med graviditeterna eftersom jag tyckt det varit så häftigt att vara gravid och sen den här grejen att det kommer en helt ny människa att lära känna. Men längtan om flera barn kom egentligen när nr 2 kom.

Förstår , jo då kanske det är säkrast att inte vänta för länge om ni vill ha en till men beror väl på hur lätt du har haft att bli gravid innan också. 

Jag är lite yngre än du, fyller 37 snart. Kan känna lite nu också att det är tråkigt att det är sista gången jag är gravid (även om jag mår ganska hemskt nu, illamående från helvetet bland annat). Men jag vet att om allt går bra den här gången är jag klar efter det här. Ibland känner jag mig inte ens säker på om det här blir bra, om jag orkar en gång till osv.. man blir ju så låst med en bebis. 

Vad tycker din man? Det är ju helt upp till er att bestämma , bara ni är överens. Några månader kanske du kan ge det iallafall och se hur det känns.