Vad tycker ni är curlande föräldrar?

Håller med. En curlande förälder är någon som gör saker åt barnet istället för att lära barnet göra det, som gör så pass mycket själv att barnet inte kan misslyckas med sin minimala insats, och sen höjer barnet till skyarna för att de klarade en liten del av uppgiften.

Jag skulle kalla det nåt annat än curlingförälder när någon har missförstått gentle parenting och står handfallen och tex kommer med tomma lugna hot när barnet inte gör som föräldern vill. Men har sett folk kalla det curlande på sistone.

Jag tycker att du har summerat det väldigt väl. Man kan såklart gå in i ändlöst med detaljer och exempel om man så vill, men det är väldigt bra summerat.

Jag skulle vilja tillägga att en curlingförälder berövar barnet att få växa upp och bli en självständig vuxen. Det lämnas helt oförberedd på hur vuxenvärlden fungerar och fostras till en oerhört egoistisk individ utan något normalt förhållande till socialt samspel, nykter syn på individens rättigheter och skyldigheter etc. I sina mest extrema former är curlingföräldraskap att betrakta som en form av barnmisshandel.

Till Eva - 

Jag är själv småbarnsförälder och lever med dilemmat  att följa nutidens norm gällande barnuppfostran men jag vill samtidigt verkligen inte curla mitt barn för mycket. Men jag märker att det sticker ut när jag exempelvis beskriver att jag inte ger efter för mitt barns tjat om glass utan låter hen gallskrika sig hes av protester. Jag vill inte låta som en bitter gammal surkärring, men jag blir förbluffad när min tioåriga sons kompisar inte ens säger "Tack för maten", eller ens hälsar när de kommer in i vårt hem. Endel går till och med till kylen och tar juice, cola eller vad de nu kan hitta utan att fråga... självklart skulle de få om de frågade, men beteendet att känna sig så berättigad tycker jag är märkligt. Jag vill inte vara en sån där medelålders som fnyser åt dagens unga, men jag blir genuint orolig för hur många av dagens barn ska klara av ett krävande vuxenliv där du måste kunna ta hänsyn, ha respekt, kompromissa och lösa utmaningar själv. 

Curling har väl med att hindra eller medvetet fordroja barns utveckling av självständighet. De exempel du ger här har väl inget med curling att gora. 

^ Curling har väl med att hindra eller medvetet fördröja barns utveckling av självständighet att göra.

Håller absolut med. Att vara sträng är för övrigt också att curla, i mitt tycke, och ofta en värre typ av curling än att tex bre mackor åt ett barn som egentligen kan själv. Barn behöver absolut regler i viss mån, men när reglerna blir så pass många och hårda att man hindrar barnet från att tänka själv och att begå misstag som det själv får rätta till, så tror jag att man riskerar att göra skada.

Va? Vi har bevisligen helt olika bilder av vad som är norm i barnuppfostran. 

Fast jag tänker att en del i curlandet är att inte få lära sig att man inte kan få allt man vill och att man inte kan uppföra sig artigt mot andra för man är så bortskämd. Får man alltid allt man pekar på och inte behöver säga "tack för maten" utan bara sitter och gnäller för att det är fel sorts ketchup istället, då tror jag att man är ganska curlad. Att tro att man alltid ska dricka juice och att det bara är fritt att ta i andras hem handlar om stt man inte lärt sig det sociala samspelet och inte fått lära sig artighet. Då anser jag att man kan utvecklas till en väldigt självcentrerad individ som stannar förståelse för andras behov och hur man kompromissar i sociala samspel. 

Intressant, jag ser bara hur det är i min umgängeskrets. Vad är normen för barnuppfostran idag tycker du? 

Jag upplever det som att många är livrädda för att göra sina barn besvikna, jag ser föräldrar laga fem maträtter för ungarna sitter och skriker att de inte gillar maten, jag upplever det som att gränser är sällsynt och att barn stimuleras in i absurdum med lekland och miljoner aktiviteter varje dag efter skolan/förskolan. Barn får intr utveckla sin egen förmåga att lösa problem, stimulera sig eller ta hänsyn till andra. 

Curling är också det som föräldrar gör för att sopa vägen för barnet och göra det lättare för dem i livet.

Typ pluggar extra matte med barnet under sommaren, hjälper inte bara till med läxorna utan ser till att pusha så att de blir bättre, fixar bra sommarjobb eller bråkar med lärare som ger låga betyg.

Här är det oftast till fördel för barnet - som ju kan mer matte, är bättre på att göra läxor, har fått värdefulla kontakter och erfarenheter från sommarjobbet eller högre betyg - men då på bekostnad av erfarenheten att göra det själv och hitta sin egen motivation. Och förstås på bekostnad av de barn som inte har föräldrar som kan eller vill göra det.

Jag känner inte en enda förälder som inte emellanåt säger nej till glass, jobbar för att barnen ska äta olika mat (på sin respektive nivå), och sätter gränser. 

Sen blir barnen både aktiverade och man försöker undvika att de ska gråta sig hesa också, förstås. Det händer att jag reflekterar över att andra lirkar och ber mer än vi gör i vissa sammanhang, men gränser finns hos alla. 

-Överbeskyddande
-Sätter inga gränser
-Sk "fri fostran"
-Ger barnen allt de pekar på
-Allt som föräldrarna och familjen tar sig för handlar om barnen, någon annans behov existerar inte.
-Inga krav, exempelvis att man hjälper till hemma med hushållet.

Det är vad curlande kan omfatta, enligt min mening.

Tillägg:

Att man bromsar barnens utveckling genom att inte utmana dem, uppmuntra dem att lära sig nya saker eller ta ansvar över sin egen tillvaro, utan man gör allt åt dem, även det de klarar eller borde klara själv. 

Ja, håller med väl formulerat!

En förälder skall stötta sina barn, men bara lagom mycket, så att de utmanas , utvecklas och utvecklas till kompetenta och självständiga unga vuxna. 

Idag upplever jag att många curlar sina barn till max, i tron antagligen att det är för barnets bästa. 

 

Att hjälpa barnet med läxor och att hjälpa till med att söka sommarjobb ser jag inte som negativt utan positivt. 

Negativ curling, exempel från verkliga livet: slarvig dotter prioriterar fel och är inte klar med sin inlämningsuppgift,. Mamman sitter till tre på natten och gör klart det åt henne. 

Då jag har en smart son har jag från början ofta låtit honom lösa saker själv.

Det gör mig galen när pappa ska curla och antingen låter honom slippa undan sina hushållssysslor, eller ska "hjälpa" honom med internetbanken, deklarera, fonder eller liknande. Självklart svarar vi på frågor men man ska ju inte göra sakerna ÅT vuxna barn.

Om man är 20 år och kan lägga hundratals timmar på att lära sig avancerade datorspel och matte på universitetsnivå så får man orka läsa sig till hur nätbanken och Skattes hemsidor funkar också.

Det var lite det jag ville ha fram: curling är inte alltid något odelat negativt. Jag tror till och med det finns studier som visar att curlade barn, som har fått mycket hjälp av sina föräldrar, är lyckligare och klarar sig bättre än genomsnittet. 

Ja, hjälp från föräldrar är bra om det görs på rätt sätt.
Men idag upplever jag att många föräldrar överdriver så att det blir negativt. Jag tror det bidrar till den ökade psykiska ohälsan hos unga idag, som även drabbar unga från trygga och ekonomiskt starka familjer.

Om man inte får möta mindre problem och motgångar under barndomen så förbereds man inte för vuxenlivet.  Om man inte får lösa saker själv och vara självständig så får man inget självförtroende , i att känna att man klarar sig själv.

Tex att få ett betyg som man upplever som felaktigt , att känna frustration över det, men ändå klara av situationen , det är en erfarenhet som stärker en ung människa. Nu menar jag inte att lärare skall sätta felaktiga betyg men definitionen på curling är att sopa bort alla problem, barnet skall inte utsättas för problem. Och då skadar man snarare än stärker eftersom de små problemen ger möjlighet för barnet att lära sig och bli psykiskt starkare. 

Att aldrig skälla ut eller kritisera sitt barn utan i stället skälla ut läraren. Eller polisen. Det är aldrig fel vad barnet gör, det är fel vad andra gör.