Sambo vill inte umgås

När jag läser det här kommer jag att tänka på en intervju med Anders Hansen som är psykiatriker. Han upptäckte för några år sedan att han hade blivit ointresserad av att läsa böcker, han började ofta pilla med mobilen istället för att läsa de två böcker i veckan som han alltid hade gjort. 

Det förvånade honom, för han främsta intresse var tidigare att läsa, han trivdes jättebra med den input som böckerna gav.

Sedan gjorde han ett försök och la sin mobil i ett annat rum i lägenheten, och plötsligt återfick han sin läslust. Det var så konstigt att han började undersöka det här med mobilers påverkan på människors uppmärksamhet. Det visar sig att det som sker på olika forum på internet ger så täta och kraftiga kickar att  den vanliga verkligheten inte kan erbjuda något liknande, i alla fall inte till vardags. 

Han sökte upp den som hade hittat på "the infinite scroll" och fick bekräftat att den funktionen är skapad för att hålla kvar människor. Det avsnittet fanns med på ett TV-program för ett par år sedan.
Det blir en dopamin-kick. Problemet är att efter kicken har hjärnan en något lägre nivå dopamin än i utgångsläget. Då ligger det nära till hands att leta upp nästa kick osv. 

Så din sambo gillar dig troligen lika mycket som förut, men hans uppmärksamhet är kidnappad av det som händer på hans sajter på internet. 
Den enda boten är att lägga bort mobilen i ett annat rum och låta hjärnan sakta återgå till en normal dopaminnivå. 

Man har också sett att vår förmåga att upprätthålla vår uppmärksamhet har minskat drastiskt på senare år, också något som beror på inverkan av internet. 

Så ni har en del att kämpa med när ni ska spela kort tillsammans en kväll ...

Tillägg: De som från början har svårt att upprätthålla sin uppmärksamhet fastnar ännu lättare i mobilen. Men problemet gäller ändå alla som använder mobilen mycket.

Testa ta långa promenader tillsammans. Stoppa ner barnet i barnvagn, då kommer konversationen naturligt, barnet somnar gott.

Ja, att lägga bort mobilen verkar vara avgörande. Prova att prata om det lite mera allmänt, vad kan ni båda vinna på att låta mobilen ligga kvar i jackan när ni kommer hem? Lyft bort frågan från att handla om er relation utan ta upp lite av det som det skrivits om härovan, det Anders Hansen skriver.
Kanske förändras något, om ni båda släpper luren, och du slipper konfrontera honom (och om det inte funkar måste du göra det - om du blir så glad över förslaget att spela kort så har ni det verkligen för tråkigt)

Det var väldigt intressant att höra om den intervjun! Jag tror absolut att det är dopaminkickarna han undermedveter får som tar över verkligheten, han kallar det dock ?att stänga av huvudet? vilket jag förstår har motsatt effekt men inte han. Jag kräver heller inte nolltolerans utan snarare att välja rätt tillfällen, alltså inte under kvalitetstid med mig när vi har det så sällan..
Han säger nu att det är sån han är, då förstår jag att inga försök till förändring är på gång? 

Barnvagnspromenader tar vi ibland tillsammans och då har vi lättare att prata med varandra faktiskt som du skriver. Det vore bara underbart om han valde mig ibland, inte att vi bara kan prata när han inte ?kan? ha mobilen så som vid promenad. 

Vi pratade om minskning av skärm och jag frågade då om han själv kunde se något positivt med det och det gjorde han. Men nu känner jag mig som en förälder som kräver saker och inte en partner som faktiskt får kvalitetstiden utan att kräva den eller bli osams om det. I början försökte jag ha spelkvällar med olika spel men han sa ganska snabbt att han var trött och kollade efteråt på 1-2 filmer med mobilen i handen, så jag kanske är den dumma som trodde att det skulle bli bättre. Det är nog jag som försöker ändra honom snarare än att inse fakta att jag vill ha något annat än det här, att leva på riktigt. Att ha mysiga kvällar där man pratar nonstop och riktigt umgås. 

tack snälla för alla vettiga svar!