Blivande pappor söp till

Nja. Jag tror att man som mamma/blivande mamma ska akta sig lite, för att förstöra allt roligt för en man som ska bli far (allra helst om det kanske inte var helt planerat eller önskat från hans sida...). Alltså att få honom att förknippa barnet bara med en massa ansvar, försakelser, jobb, ekonomiska utlägg... 

Allt ovanstående är det också förstås, men inte bara. Jag har sett sådana fall, där mamman har förstört hela barngrejen för pappan, just genom att förbjuda honom allt som är roligt, kräva oerhörda uppoffringar för barnets skull (eller egentligen för HENNES skull men hon skyller på barnet) o.s.v., och även när barnet är fött att hon menar att allt han gör med barnet är fel - tills han börjar se på sitt eget barn som något negativt, som förstör hans liv.

I det här fallet i TS, skulle jag säga att det var bra att de här blivande papporna fick roa sig medan de kunde, och alldeles utmärkt att deras fruar eller sambos inte gick i taket för det. 

Ja, och som jag skrev tidigare, sådant kan till och med orsaka att pappan börjar känna fientlighet mot sitt eget barn. Barnet blir bara något som hindrar honom från allt som han tidigare tyckte var roligt,  som orsakar att frun bråkar på honom om tusen saker, som förstör hans liv...

Jag har sett sådana fall: "du får inte ta en drink, för då kan Carl-Johan ta efter och bli drinkare!" "Du får inte säga så om polisen, för då kan Carl-Johan bli kriminell!" "Men HERREGUD, gick du ut med Carl-Johan UTAN ATT TA PÅ HONOM MÖSSAN? Nu kan han BLI SJUK och DÖ!" "Har jag inte sagt TUSEN GÅNGER att du inte får ge Carl-Johan en halstablett före maten!" "Hur KUNDE du låta Carl-Johan smutsa ner sina finbyxor? Nu har jag inget att ta på honom till kalaset - ÅH jag får SKÄMMAS!"

Tanken kommer att det hade varit bättre utan ungen. Jag säger förstås inte att fullt normala pappor reagerar så, men alla ÄR inte fullt normala och det måste man räkna med.