Maken har dåligt samvete för att inte brytt sig om dotter - vill ta ansvar 10 år senare?

Du är alltså grinig för att din man har blivit en mognare människa? Sur att för hans barn sedan tidigare stör din bild av kärnfamiljen du tänkte att ni skulle ha. Tycker att bara för att du inte hade en närvarande pappa ska hon inte få ha det heller? Din "rätt" att inte få din vardag rubbad ska gå före din mans rätt att få ha en bra relation med sitt barn och rädda den medan han kan?

Du låter som en rent vidrig människa, TS.

Anonym (Moa)

Sat 27 Jul 14:57

#23

Anonym (Bizz) skrev 2024-07-27 14:06:58 följande:

Om du missade det så vill ts man skänka bort 18 000 kronor per år också. Det hade jag aldrig gått med på.
Såvida vi inte hade MYCKET gott om pengar, men så verkar inte fallet vara då mannen dessutom är arbetslös.

JAg förstår verkligen ts.

Det missade jag inte. Men det är hans barn och han vill ge sitt barn de pengarna. Om han har barn även med TS, skulle det ena av hans barn få allt och det andra inget?

Det är dessutom en jävligt liten summa jämfört med allt underhåll han aldrig betalat men som man normalt sett gör.

Det är uppenbart att TS bara vill förvägra mannen en relation med sin dotter för att det stör HENNES bild av vad hon hade velat ha för familjesituation. Men hon valde att bli tillsammans med en man som hade barn. Medan de flesta skulle tycka att det var en positiv utveckling att han vill återfå kontakten med sin dotter tycker TS att det är fel, och det är av helt egoistiska skäl.

Anonym (Moa)

Sat 27 Jul 15:32

#26

Anonym (Bizz) skrev 2024-07-27 15:06:27 följande:

Visst, ett 15-årigt underhåll hade varit mer. Helt enig. Dock saknar det betydelse, för hade läget varit att han betalade så hade ts haft ett val att vara med och finansiera eller ej.
Nu kommer hon tvingas att göra det, som det ser ut i dagsläget iaf.

Han har inte barn med ts så frågan är irrelevant. Då hade ts vetat om det från början. Barnet bor i ett annat land och ts man har inte tvingats att finansiera sin dotter.

18 000 per år är inte "en jävligt liten summa" heller, ska tjejen studera i fem år så landar det i 90 000. Tycker du att det är är liten summa också eller?

Ts är inte ute efter att "förvägra" mannen något, mer än att hennes pengar ska ges bort till en annan kvinnas barn som inte sett sin far på många år.

Jag hade inte gått med på det. Då hade jag tackat för mig så kunde mannen slänga bort hur mycket pengar han så vill. Mina pengar går inte till en gökunge utomlands. Det är då ett som är säkert.

Exakt VAD skulle ts tycka var positivt med att få en halvvuxen unge på halsen menar du? Vi han steppa upp och leka pappa så får han göra det på egen hand.

JAg håller med ts till 100%.

Och vad "de flesta" skulle tycka har du ingen aning om. Det är vad du tror, alternativt hoppas.

Skulle min man helt plötsligt stå med en unge från förr så hade jag tackat för mig.

En jävligt liten summa JÄMFÖRT med något är inte samma som liten överhuvudtaget, och det tror jag att alla normalbegåvade förstår.

Pengar är inte i första hand till "en annan kvinnas barn". Det är till HANS barn. Det är hans stora sorg att han miste kontakten med sitt barn och nu vill han ta chansen att reparera den. ALLA normala människor förstår att kärleken till ens barn är viktigare än allt och att barnen går före relationen till en partner om man tvingas välja.

Nej, vem har sagt att det är "positivt" för TS att få en "halvvuxen unge på halsen", som det uttryckte det? Men oavsett vilket är det så situationen är. Hon visste att barnet fanns när hon blev tillsammans med hennes far, och borde ha varit fullt medveten om möjligheten att dottern söker kontakt i framtiden eller att han söker kontakt med henne.

Givetvis behöver inte TS vara delaktig i denna situation om hon inte vill. Hon är helt fri att bryta upp och lämna. Men väljer hon att stanna i relationen får hon finna sig i att han har ett barn med allt vad det innebär. Bland annat att han vill ge sitt barn finansiell hjälp medan hon studera. Precis som de flesta andra föräldrar skulle vilja göra om de kunde.

TS kan inte vägra låta honom ge av SINA pengar till SITT barn. Inte heller att inte låta henne ha en plats i sin pappas liv. Hon kan endast välja mellan att stanna i relationen eller inte.

Anonym (Moa)

Sat 27 Jul 15:57

#29

Anonym (Bizz) skrev 2024-07-27 15:40:39 följande:

Jämförelsen spelar ingen roll då det aldrig var aktuellt och om det varit det så hade ts gått in i det med öppna ögon. Det tror jag att alla normalbegåvade förstår.

Var läser du om "hans stora sorg", jag hittar det inte. Berätta vilket inlägg hans sorg beskrivs, tack.

Till sist, ts och mannen har dålig ekonomi för tillfället. Mannen saknar en arbetsinkomst och a-kassan är inte hög.
Då får ts betala. Vilket jag hoppas att hon inte gör. För hon kommer att ångra det bittert, förr eller senare.

Du skojar? I hela första inlägget i den här tråden återkommer ju TS ständigt till mannens psykiska ohälsa orsakad av den förlorade kontakten med dottern?

Ja, det står som sagt TS fullkomligt fritt att lämna, om hon vill. Otroligt märkligt att hon aldrig räknade med att detta skulle kunna hända, dock, när hon hela tiden visste att det fanns ett barn med i bilden och såg att mannen mådde dåligt av situationen som blivit.

Anonym (Moa)

Sat 27 Jul 18:40

#46

Anonym (....) skrev 2024-07-27 16:37:18 följande:

Nä, men lagt kort ligger. Nu har den här mannen sagt att han inte ska ha kontakt med dottern mer i livet, och TS har trott på det och därför gift sig med honom. Då kan han inte ändra premisserna i efterhand

Livet förändras, eller hur? Alla som gifter sig lovar evig trohet och att de ska vara gifta tills döden skiljer dem åt. Ändå skiljer sig mer än hälften.
Man kan lova att man vill skaffa barn och ändå vilja göra abort när man är gravid. Man kan säga att man vill köpa hus på landet och upptäcka att man inte trivs där och vilja flytta tillbaka till stan. Kanske jobbar man som lärare i 20 år tills man tröttnat och vill skola om sig till psykolog.
Som sagt. Livet förändras. Villkor ändras.
Att förvänta sig att en människa aldrig ska vilja ha kontakt med sitt barn igen är dessutom helt inhumant.
Hade jag varit TS hade jag sett åt ett annat håll redan när hans familjesituation framkom.

Anonym (Moa)

Sun 28 Jul 13:28

#86

Kan inte låta bli att undra hur tongångarna här hade låtit om det hade varit ombytta könsroller.

Om det t.ex. hade varit en thailändsk kvinna som på grund av svåra omständigheter skilts från sin dotter i hemlandet och tappat kontakten med henne. Sedan träffat en man i Sverige och flyttat dit. Efter några år uppstår möjligheten att återfå kontakten med dottern och även att stötta henne ekonomiskt som viss kompensation för att hon inte kunnat finnas där tidigaste. Men hennes man vill inte låta henne göra något av det eftersom "när vi träffades hade du ingen kontakt med henne och det var därför jag gifte mig med dig: jag hade aldrig gjort det om jag fått nån annans unge på halsen. Ska du bo här och jag betalar de flesta att våra utgifter är det på villkoren att du inte är mamma till henne".

Har VÄLDIGT svårt att tro att någon stått på mannens sida då och tyckt att det var ett rimligt resonemang. De flesta hade nog tyckt att han var ett hjärtlöst och missunnsamt as, som utövar maktmissbruk mot sin fru.

Men nu när det är en kvinna går det att försvara beteendet...

Anonym (Moa)

Sun 28 Jul 13:49

#88

Anonym (....) skrev 2024-07-28 13:39:19 följande:

Jag hade försvarat den lurade parten, d.v.s. mannen, i det läget också. Jag har faktiskt en sådan grej i min egen släkt: min kusin (som alltid varit lite blyg och nördig, men ändå välavlönad då han är mycket skicklig på sitt ingenjörsjobb) skaffade en kvinna från Ryssland, genom en äktenskapsförmedling.

Kvinnan "glömde" att berätta att hon hade en tonårsson. Detta fick min kusin inte veta förrän det var dags att skaffa visum på ambassaden. DÅ la hans nyblivna hustru fram att hon hade en son, och att han också skulle med till Finland (där min kusin bor). Punkt. Då tyckte min kusin att han redan hade investerat så mycket i kvinnan, att han inte kunde säga nej och inleda skilsmässa på en gång. Så han skrev på för att han även ville ha sonen till sig i Finland.

Sonen visade sig vara en riktig värsting. Han hittade snart ett gäng av ryska och andra invandrade pojkar som var precis som han, som han dessutom började dra hem. Han spelade dessutom hög musik jämt, och min kusin har väldigt svårt för oljud. Kvinnan brydde sig inte, för henne fick sonen göra vad han ville. Hon var mest intresserad av att shoppa upp min kusins lön varje månad. Hon ville inte lära sig finska och absolut inte börja arbeta.

Min kusin började gå hem till sina föräldrar i stället efter jobbet och vara där på kvällarna, för han stod inte ut hemma... Denna situation tog flera år av hans liv, innan han blev av med kvinnan och styvsonen, och då möttes han dessutom av en massa skit från människor som menade att han SVEK dessa båda...

Som sagt: man ska akta sig för utlänningar som kommer från fattiga länder (eller från en fattigare del av befolkningen, i länder där välståndet är ojämnt fördelat). För det handlar med mycket stor sannolikhet bara om ett utnyttjande - annars hade de ju gift sig med någon där, av sin egen nationalitet.

Fast TS har ju hela tiden vetat att hennes man har ett barn sedan en tidigare relation. Hon har aldrig blivit lurat. Otroligt naivt att tro att han aldrig skulle vilja ha något att göra med henne, eller hon ta kontakt med honom, igen bara för att de inte hade någon kontakt vid tiden då hon blev tillsammans med honom.

Maken har dåligt samvete för att inte brytt sig om dotter - vill ta ansvar 10 år senare?

INNEHÅLL