Sambon kan inte vara spontan

Ni verkar inte så kompatibla. 

Om ni nu har en lista med saker ni vill göra, varför planerar ni inte in dom då några dagar i förväg? 

Vad gör han hemma då? 

Han verkar vara rätt tydlig med vad han inte vill och behöver, vad som verkar sluka hans energi. Ni behöver kunna kommunicera mer öppet om detta. Men också inse att ni faktiskt är olika. Semester och helger är tid för återhämtning.

Ja, en del är såna. Särskilt odiagnosticerade eller de som bara har några få symptom som egentligen då inte har diagnos men kan ha små bekymmer i vardagen ändå.

Några dagar räcker alltså inte för honom att processa de här sakerna. Hur funkar det om du säger att ni bokar in [insert event here] till nästa onsdag? Då hinner han förbereda sig mentalt och om han verkligen inte vill hinner han säga ifrån.

Du får tänka mer fyrkantigt. Men du borde också ha vetat sedan innan ni flyttade ihop att han inte kan vara spontan. Jag tror du får leva med det, för det måste han göra. Om han vägrar resa längre än 30 minuter bort så är det också en begränsning som du måste räkna med.

Frågan är mer, orkar du vara med en sådan här person resten av livet? Kan du acceptera hans begränsningar? Känns som att du mest är olycklig...

Nu har jag ju redan svarat på detta men lägger till några saker.

Han hinner liksom glömma, eller så tänker han inte på det alls när jag har gett honom möjlighet att tänka i några dagar eller en vecka (beroende på vad det är förstås), så jag får ju påminna honom "Kommer du ihåg att jag frågade om det här eller ville göra det här..."
Jag får bara till svar "Jaha, det hade jag glömt" eller "Just det, jag har inte hunnit känna efter än", så då känns det att han måste tänka på nytt. Det känns som att det är jobbigt för honom att tänka på saker att göra och väljer att undvika det istället.

Dock ska jag tillägga att han ofta har hjärnspöken, så han kanske redan tänker tillräckligt på saker som hindrar hans vardag... Han kan liksom inte göra något.

Du får fundera på om du vill leva med honom, när han är så här. 

Detta måste du ju känt till från början, mer eller mindre?

JAg hade inte orkat leva med honom.

Jag och min partner reser utomlands, campar med husvagn, åker på kryssningar och lite annat. Det mesta är det jag som planterar idén till men han har hittills inte sagt nej på de år vi varit ett par.

Vi har inga barn att ta hänsyn till, bör nämnas.

Jag är lite som din kille, kanske inte lika extrem. Tror visserligen det är depression som spökar för min del. I teorin vill jag göra saker, men har väldigt svårt att få lust och ork.

Har du sökt hjälp?

Jag håller med om att han mycket väl kan ha en diagnos som gör att han har svårt med detta (inom autismspektrat gissningsvis), och i så fall är det sådan han är. Men med det sagt, testa att göra ett schema som ni har på kylskåpet (eller i mobilen om han kollar på den) med ett antal inplanerade utflykter för de kommande veckorna. Det är väldigt bra att ha en visuell påminnelse och överblick. Då har han chansen att vara mentalt förberedd på varje sak och du får möjlighet till upplevelser med honom.

Håller med, det låter ju oerhört begränsat att inte kunna resa mer än 30 min från hemmet.