• Anonym (Hoppfull)

    Missbrukare har inget att göra

    Jag vill bara fråga om det finns någon som känner igen sig i hur det är när man av något skäl varit hemma utan sysselsättning i flera år eller längre? Upplever ni som jag, att man till slut mår dåligt och man "blir knäpp" för det finns verkligen INGENTING att göra? 

    Alla som är inne i arbetslivet tror att det bara är att hitta på något, typ gå ut och spela boule, gå promenader, hitta en hobby, skaffa ett husdjur....osv. 

    Även om jag alltid haft hundar, och en hund är ett underbart sällskap, så kan de inte fylla hela mitt behov av social stimulans och sysselsättning. Jag tror till och med att min hund skulle må bättre om jag gick iväg till något några timmar varje dag! Jag skulle vara gladare och då skulle min hund också må bättre även om han blir lämnad ensam några timmar om dagen. 

    Jag går gemensamma hundpromenader en dag i veckan med honom, det ger både honom och mig lite. Jag har lite kompisar som jag hänger med och jag har nyligen mött en underbar man som jag vill leva med och som vill leva med mig. När han är hos mig mår jag ganska bra trots allt, men jag märker sån skillnad när han åkte hem till sig, det blir ekande tomt och så ensamt. 

    Att gå hemma i flera år och dessutom bo ensam är inte hälsosamt! Jag förstår att alla inte håller med mig, utan att vissa har roliga liv och stort socialt nätverk och de mår bra ändå. Jag vänder mig till er som mår dåligt och undrar om ni känner igen er och kan konstatera att det finns inte alls så mycket att göra som folk tror, det är inte som att ha semester och bli lite rastlös och sakna sina rutiner eller som att gå arbetslös i perioder. Man drabbas lätt av ännu mer psykisk ohälsa med åren om man som jag är sjukpensionär just pga psykisk ohälsa! Även om man kan hitta på saker så har man i regel för låg inkomst för att fylla vardagen med något meningsfullt. Det blir för mycket tid som man sitter där och stirrar och undrar vad man ska hitta på.. man blir passiv och "tappar allt". 

    Jag förstår varför vissa börjar knarka och supa! Jag sitter många gånger och undrar vad fan jag ska hitta på. Man blir "knäpp", men nu pratar jag alltså om mig själv och det är därför jag frågar om det finns fler som känner så? 

    Jag har inte alkoholproblem men ibland går jag och tar ett par öl oavsett dag i veckan på någon lokal pizzeria eller pub, bara för att göra något och få vara i ett sammanhang med andra människor. 

    Att jag dessutom har flyttat ofta de senaste åren gör att jag är ensam för jag har inte några barndomsvänner eller släktingar att umgås med. 

    Ska söka till en folkhögskola på min nya ort till våren och det känns positivt, och jag kommer även må bättre när/om det blir allvar med mannen jag träffat. Det är skit på somrarna bara, extremt jobbigt för man får inte tag på folk. Menar då professionella. Man behöver oftast gå och prata med någon eftersom man inte mår bra av ensamheten och sysslolösheten. 

    Till sist vill jag tillägga att jag inte missköter min hund på något sätt. Han får alltid mat, vatten, regelbundna promenader, bus och lek, kärlek och gos. :) Han har det bra men hundar känner ju om matte eller husse mår dåligt, så ja han påverkas av hur jag mår. 

  • Svar på tråden Missbrukare har inget att göra
  • Cathariiina

    Det finns ju andra sammanhang man kan gå till där man träffar människor eller har dem omkring sig, än ställen där det serveras alkohol. Caféer, kaffe- och glassbarer t.ex..

    Har du kollat med kyrkorna runt där du bor, de har ofta sommaraktiviteter någon gång i veckan. Drop-in - ingen anmälning krävs. Annars badhus/utbad - det kanske finns vattengympa? Eller ett vanligt gym? Friskis o Svettis? Eller gå ut och dansa, helst i friska luften på någon dansbana om det finns (där brukar det heller inte serveras alkohol, och det är ju bra i ditt fall så frestas du inte). 

    Annars brukar man ju som hundägare lätt komma i samspråk med andra hundägare? Gå en kurs tillsammans med din hund annars, agility kanske?

  • Anonym (Hoppfull)

    Ja jag gör allt det du skrev när eller om det finns. På små orter som min är det lite mindre utbud än i storstäderna bara. Jag såg att det blev helt fel rubrik och att det inte stämmer med texten, så jag var klumpig och jag förstod att det skulle tolkas på det sätt du tolkade det. 

    Jag ville komma fram till att även om man gör allt det du skrev, och jag gör allt sådant om det finns på orten, så blir det ändå alldeles för mycket tid som jag bara sitter, som jag skrev, och inte har något att göra och att man mår skit av det efter flera år! 

    Det blev bara fel, jag hade tänkt ha som fokus att jag förstår dem som börjar med supa och annat skit, men det var inte så jag menade! 

    Jag frågade om folk som INTE missbrukar känner igen sig i det jag skriver, att man blir "knäpp" för det finns inte alls mycket att göra, man märker det när man haft det såhär i flera år och jag förstår att de som inte haft det så har svårt att förstå och tror att kvällskurser, föreningar och sånt räcker. Vill ha svar även från folk i min situation som inte håller med om att det inte finns saker att göra, de har ett rikt socialt liv så det räcker för dem, men inte för alla. 

    Om du bortser från att jag klantade mig och struntar i rubriken för den blev fel, läs igenom det jag skrev i texten om du vill och svara igen. Om du vill:)

  • Fjäril kär

    Finns det inget du känner att du brinner för? Det finns ju många saker du kan engagera dig i inom kyrkan eller föreningsliv
     Och då tänker jag först och främst på att hoppa in som volontär eller sitta i styrelse och faktiskt aktivt vara med och göra olika saker för andra människor.  Då får du använda huvudet,  göra nytta och samtidigt få en tillhörighet/sammanhang och få kollegor/vänner. 

    Du är på farlig väg om du börjar hänga på uteservering med öl . Vad är det för fel med kaffe? Eller Coca Cola?  Du har ju samma folk ändå även om du skippar alkohol.  

    Jag själv också sjukpensionär och jag finns inom kyrkan som politiker,  körsångare, kyrkvärd, volontär, sitter med i olika grupper och fattar beslut . Åker även på allehanda utflykter som kyrkan ordnar för både oss som jobbar och för allmänheten. Skickas iväg på diverse utbildningar under året . 

    Är du inte troende finns ju andra organisationer och föreningar att fördjupa sig i och göra något vettigt av. 

    Även om du är sjukpensionär finns det många möjligheter att "jobba" . Allt behöver inte vara en hobby utan det finns annat att göra också. 

    Kolla även med så kallade Loger om det finns något du kan ansluta dig till som typ Lions, Länkarna, IOGT , Frimurare eller annat. Många där driver ju soppkök, natthärbärgen, secondhand etc 

  • Anonym (Hoppfull)

    JAG VET INTE HUR MAN GÖR TILLÄGG TILL SINA EGNA TS? 
    NU BLEV DET HELT FEL RUBRIK SOM KOMMER TOLKAS SOM ATT JAG SKRIVER ATT MAN MÅSTE BÖRJA MISSBRUKA, SHIT! 

    JAG MENADE INTE SÅ, JAG MENADE ATT JAG FÖRSTÅR DEM SOM BÖRJAR! 

    KAN NÅGON BERÄTTA HUR JAG GÖR FÖR ATT ÄNDRA RUBRIK TILL NÅT SOM PASSAR? ELLER HUR MAN GÖR NÄR MAN GÖR TILLÄGG I SIN TS OCH FÖRTYDLIGAR? 

    BLIR JOBBIGT OM JAG MÅSTE SKRIVA ETT EXAKT LIKADANT INLÄGG BARA FÖR ATT RUBRIKEN BLEV FEL!! 

    NI SOM ÄNDÅ TOLKAR DET SOM DET SER UT ATT JAG MENAR PGA RUBRIKEN, KAN INTE NI TALA OM FÖR MIG HUR MAN ÄNDRAR RUBRIK ELLER HUR FOLK SOM GÖR TILLÄGG I SIN TS GÖR ISTÄLLET? 

    JAG KLANTADE MIG, SÅG FÖRST EFTERÅT ATT DET BLEV HELT GALET FÖR RUBRIKEN BLEV LAGD I FEL FORUM/AVDELNING OCH ÄR HELT UPPÅT VÄGGARNA! 

    MITT FEL, FÖRLÅT, JAG KLANTADE MIG! 

    😊

  • Anonym (Hoppfull)

    Går inte att citera.

    Fjäril Kär:

    Jo jag har provat allt möjligt men haft det så jobbigt under åren med psykisk ohälsa...

    Som jag skrivit i TS tänker jag börja studera nu när jag mår bättre, och har kommit fram till att jag brinner för att jobba ideellt i någon förening som arbetar med utsatta människors rättigheter, tex folk med psykisk ohälsa. Jag har varit med i Djurens Rätt och Djurrättsalliansen och skänkt mycket pengar till dem genom åren, men jag har inte orkat engagera mig aktivt för att jag varit deprimerad och mått dåligt bland annat på grund av att min pappa dog och min mamma blev allvarligt skadad permanent av en olycka. 

    Det jag har gjort förut kan jag inte ändra på! Jag skriver om planerna jag har så fort sommaren är över när det mesta av alla förslag jag fått (kyrkan m fl) är stängda, och jag ska börja studera på folkhögskola! 

    Jag frågar inte vad jag ska göra, jag frågar om folk som varit i samma situation känner igen sig! 

  • Anonym (Hoppfull)

    Tacksam för alla förslag jag fått, men tänk på att det är/varit sommar nu och det mesta sånt som är gratis och öppet stänger igen under sommaren! 

    Blir extremt tufft just på somrarna när allt stänger och folk har semester! 

    Ingen slump alls att jag skriver detta inlägg just nu! :) Sommaren är skitjobbig för alla som är väldigt ensamma.

  • Anonym (Hoppfull)

    Eftersom jag lade tråden under kategorin "Missbruk" så får ju såklart även folk som är missbrukare eller nyktra alkoholister och narkomaner svara! Jag hoppas att jag klickade i rutan att jag tillåter anonyma svar?! Förstår om folk i samma situation inte vill svara alls om de inte kan vara anonyma! 

    Jag vänder mig även till dem som har svårt att inte börja och till dem som har svårt att hålla sig rena, annars skulle jag inte haft den rubrik jag har och inte lagt det i kategorin Missbruk! 

  • Anonym (Lonly with a wolf)

    Hej ts.


     


    Ja, jag har brukat (i andras ögon missbukat) haft hund osv. 


    Men måste säga dig att jag håller inte med dig. Jag gissar på att du missbrukar antingen alkohol eller central stimulanta. Då du pratar om att du saknat det sociala. 


    Jag rökte hasch, 5-10 gr i veckan, hade min hund och jobbade heltid. 


    Svävade psykiskt mellan liv och död när jag inte fick ruset som fick mig att vilja leva. Det fick mig att älska naturen och kommunicera med hunden bättre. Promenaderna var det bästa som fanns. Människorna det värsta som fanns. 


    Finns så mycket vackert och fint runt omkring oss och det mesta finns inom djur och natur världen. Människor är enkla egoistiska varelser som inte förstår djupare än vad deras nästipp räcker (NERÅT) vilket vill säga knappt ingenting alls. 


    Jag var väldigt omtyckt tidigare innan jag brukade eller hade hunden. Men det sociala kunde aldrig fylla tomrummet inom mig. Även fast jag hade 30 pers hemma hos mig så kände jag mig ensam. 


    Alltid drömt om att finna mig en kvinna som vill bilda en kärnfamilj och inte har något vidare socialt behov. Utan hellre prioriterar djuren och lära sig saker och vara i naturen samt utbilda sig fördelaktigt så man kan dra in de pengar man behöver för att försvinna några år eller för alltid i princip så man kan fokusera helt på att samla på sig kunskap, träna, och lära känna nya energier och se både det stora men även minimala ute i naturen. 


    Att lyckas uppfylla sina drömmar och fantasier hellre än att endast sukta efter att vara accepterad utav random egoistiska människor som inte har mer koll eller förståelse för vibrationer, levande varelser eller språk utöver människans egna språk sinsemellan djur och natur. 


    Jag vill påstå att om du missbrukar men ändå söker kontakt med människor.. så är du ju helt ute och cyklar. Förstår att du försöker dämpa din smärta. Men du försöker inte finna någon högre Andemening utan snarare endast att få vara med i fåra skocken som bräker och går på vad media eller politiker än ljuger och framställer.


    Nej. Sedan att gå en lång promenad i veckan med din hund är inte acceptabelt. Du finns alltså inte där för hundens skull utan du gör endast det du måste för hundens skull i det absolut minimum! 


    Som jag ser det så känner du dig inte i behov utav en hund (en RIKTIG VÄN) utan du vill springa efter luftballonger som till 90 % innehåller giftig gas gentemot ditt mående. Så omplacera din hund då du inte förstår värdet i vad du faktiskt har vid din sida.


    Jag beklagar det som hände och hänt dina föräldrar, förstår att det är tufft för dig. Men du behöver inse vad det är du i dags läget behöver prioritera. För som det är nu så är du helt enkelt inte tillräcklig till att ge den energi du behöver till en hund. 


    Med det sagt så menar jag inte att det är fel att söka partnerskap. Men det gälle ju att vara realistisk. Det gäller att göra det utifrån dina nuvarande behov och preferenser, vilket alltså inkluderar hunden, tid för ditt dåliga mående samt utrymme och få förståelse för utrymmet du kan behöva emellanåt.


    Kanske du har tur och lyckas med din nya kille osv. Men till 98.9999% så misslyckas det och den du då har svikit men samtidigt kommer att söka tröst hos är din hund. Förtjänar inte hunden din bättre än att du vill springa och vara social med random människor du inte alls känner ? 


    O vidare så har du faktiskt fel. Sommaren är inte alls ås hemsk då man inte "finner någon" att umgås med. Tvärtom, sommaren är den enda stunden på året som du faktiskt KAN finna random trevliga att hänga lite med, bara du ger dig ut, vilket du alltså inte gör.


    Förstå att jag kanske låter anklagande osv. Men jag reagerar att du hellre bortprioriterar din hund. I mitt fall så har jag prioriterat den framför allt annat, trots att jag var en stor hasch rökare och rökte som mest när den kom in i mitt liv. 


    Ingen har fått mig att skratta varje dag som hunden gör. Ingen har fått mig att känna sådan frihet som hund gjort. Och ingen har funnits där för mig så genuint som hunden.


    Du har prioriteringar helt åt annat håll så ge bort hunden till någon som börjar gråta för att den får en hund istället. 


    Mvh // Hasch missbrukaren under 10 år! 

  • Anonym (Hoppfull)
    Anonym (Lonly with a wolf) skrev 2024-08-03 19:16:05 följande:

    Hej ts.


     


    Ja, jag har brukat (i andras ögon missbukat) haft hund osv. 


    Men måste säga dig att jag håller inte med dig. Jag gissar på att du missbrukar antingen alkohol eller central stimulanta. Då du pratar om att du saknat det sociala. 


    Jag rökte hasch, 5-10 gr i veckan, hade min hund och jobbade heltid. 


    Svävade psykiskt mellan liv och död när jag inte fick ruset som fick mig att vilja leva. Det fick mig att älska naturen och kommunicera med hunden bättre. Promenaderna var det bästa som fanns. Människorna det värsta som fanns. 


    Finns så mycket vackert och fint runt omkring oss och det mesta finns inom djur och natur världen. Människor är enkla egoistiska varelser som inte förstår djupare än vad deras nästipp räcker (NERÅT) vilket vill säga knappt ingenting alls. 


    Jag var väldigt omtyckt tidigare innan jag brukade eller hade hunden. Men det sociala kunde aldrig fylla tomrummet inom mig. Även fast jag hade 30 pers hemma hos mig så kände jag mig ensam. 


    Alltid drömt om att finna mig en kvinna som vill bilda en kärnfamilj och inte har något vidare socialt behov. Utan hellre prioriterar djuren och lära sig saker och vara i naturen samt utbilda sig fördelaktigt så man kan dra in de pengar man behöver för att försvinna några år eller för alltid i princip så man kan fokusera helt på att samla på sig kunskap, träna, och lära känna nya energier och se både det stora men även minimala ute i naturen. 


    Att lyckas uppfylla sina drömmar och fantasier hellre än att endast sukta efter att vara accepterad utav random egoistiska människor som inte har mer koll eller förståelse för vibrationer, levande varelser eller språk utöver människans egna språk sinsemellan djur och natur. 


    Jag vill påstå att om du missbrukar men ändå söker kontakt med människor.. så är du ju helt ute och cyklar. Förstår att du försöker dämpa din smärta. Men du försöker inte finna någon högre Andemening utan snarare endast att få vara med i fåra skocken som bräker och går på vad media eller politiker än ljuger och framställer.


    Nej. Sedan att gå en lång promenad i veckan med din hund är inte acceptabelt. Du finns alltså inte där för hundens skull utan du gör endast det du måste för hundens skull i det absolut minimum! 


    Som jag ser det så känner du dig inte i behov utav en hund (en RIKTIG VÄN) utan du vill springa efter luftballonger som till 90 % innehåller giftig gas gentemot ditt mående. Så omplacera din hund då du inte förstår värdet i vad du faktiskt har vid din sida.


    Jag beklagar det som hände och hänt dina föräldrar, förstår att det är tufft för dig. Men du behöver inse vad det är du i dags läget behöver prioritera. För som det är nu så är du helt enkelt inte tillräcklig till att ge den energi du behöver till en hund. 


    Med det sagt så menar jag inte att det är fel att söka partnerskap. Men det gälle ju att vara realistisk. Det gäller att göra det utifrån dina nuvarande behov och preferenser, vilket alltså inkluderar hunden, tid för ditt dåliga mående samt utrymme och få förståelse för utrymmet du kan behöva emellanåt.


    Kanske du har tur och lyckas med din nya kille osv. Men till 98.9999% så misslyckas det och den du då har svikit men samtidigt kommer att söka tröst hos är din hund. Förtjänar inte hunden din bättre än att du vill springa och vara social med random människor du inte alls känner ? 


    O vidare så har du faktiskt fel. Sommaren är inte alls ås hemsk då man inte "finner någon" att umgås med. Tvärtom, sommaren är den enda stunden på året som du faktiskt KAN finna random trevliga att hänga lite med, bara du ger dig ut, vilket du alltså inte gör.


    Förstå att jag kanske låter anklagande osv. Men jag reagerar att du hellre bortprioriterar din hund. I mitt fall så har jag prioriterat den framför allt annat, trots att jag var en stor hasch rökare och rökte som mest när den kom in i mitt liv. 


    Ingen har fått mig att skratta varje dag som hunden gör. Ingen har fått mig att känna sådan frihet som hund gjort. Och ingen har funnits där för mig så genuint som hunden.


    Du har prioriteringar helt åt annat håll så ge bort hunden till någon som börjar gråta för att den får en hund istället. 


    Mvh // Hasch missbrukaren under 10 år! 


    Oj vad du tolkar in saker utifrån att du själv varit missbrukare! 
    Jag skummade bara igenom allt, ditt inlägg är ovanligt långt från inlägg man läser och jag bryr mig inte om att läsa eller svara, eftersom du tolkar in att jag prioriterar bort min hund och att jag förmodligen röker cannabis och kokain eller vad det var du skrev. 

    Jag bryr mig inte ens om att läsa och svara, för till skillnad från alla andra som svarar så är det tydligt hur annorlunda du tänker som missbrukare eller före detta missbrukare. 

    Jag tycker du verkar ha mer att jobba med vad gäller din beroendesjukdom eftersom det du tolkar in visar tydligt hur annorlunda missbrukare tänker till skillnad från andra!
  • Anonym (Lonly with a wolf)
    Anonym (Hoppfull) skrev 2024-08-03 19:54:08 följande:
    Oj vad du tolkar in saker utifrån att du själv varit missbrukare! 
    Jag skummade bara igenom allt, ditt inlägg är ovanligt långt från inlägg man läser och jag bryr mig inte om att läsa eller svara, eftersom du tolkar in att jag prioriterar bort min hund och att jag förmodligen röker cannabis och kokain eller vad det var du skrev. 

    Jag bryr mig inte ens om att läsa och svara, för till skillnad från alla andra som svarar så är det tydligt hur annorlunda du tänker som missbrukare eller före detta missbrukare. 

    Jag tycker du verkar ha mer att jobba med vad gäller din beroendesjukdom eftersom det du tolkar in visar tydligt hur annorlunda missbrukare tänker till skillnad från andra!

    Okej. så du ogillade mitt inlägg i tråden och kastar ur dig saker, anklagelser samt försöker förvrida. Kul. Vi säger så. Lycka till o juste, din hund förtjänar någon som faktiskt bryr sig om den mer än vad du gör.

  • Fjäril kär
    Anonym (Hoppfull) skrev 2024-08-03 18:49:33 följande:

    Går inte att citera.

    Fjäril Kär:

    Jo jag har provat allt möjligt men haft det så jobbigt under åren med psykisk ohälsa...

    Som jag skrivit i TS tänker jag börja studera nu när jag mår bättre, och har kommit fram till att jag brinner för att jobba ideellt i någon förening som arbetar med utsatta människors rättigheter, tex folk med psykisk ohälsa. Jag har varit med i Djurens Rätt och Djurrättsalliansen och skänkt mycket pengar till dem genom åren, men jag har inte orkat engagera mig aktivt för att jag varit deprimerad och mått dåligt bland annat på grund av att min pappa dog och min mamma blev allvarligt skadad permanent av en olycka. 

    Det jag har gjort förut kan jag inte ändra på! Jag skriver om planerna jag har så fort sommaren är över när det mesta av alla förslag jag fått (kyrkan m fl) är stängda, och jag ska börja studera på folkhögskola! 

    Jag frågar inte vad jag ska göra, jag frågar om folk som varit i samma situation känner igen sig! 


    Jag förstår problemet med sommaren utifrån att vissa verksamheter stänger. Samtidigt så är sommaren för mig den bästa tiden att må bra på. 

    Jag är själv sjukpensionär pga psykisk ohälsa och sommaren är den tid då jag mår som bäst då jag upplever att det inte finns några krav på mig. Jag kommer ut och kan göra saker. Jag kan ligga och sola en halv dag med poddradio i öronen och bara känna mig okej med det.  Njuta av att få simma långt i alla sjöar och i havet. Köra bil utan mål utan vara snurra omkring och titta runt. Besöka loppisar. Hitta uteservering och käka pizza . Sitta på balkongen och läsa böcker. Jag kör motorcykel och åker på mc-träff med kompisar runt om i landet vissa helger. 

    Sommartid har jag ingen press på mig utan kan ta hand om min hälsa och göra saker som får mig att må bra. Sommartid är jag som mest osocial och trivs med att göra saker på egen hand.  

    Övriga årstider är tunga då vädret påverkar mitt mående och allt jag engagerar mig i har full fart och kräver fokus. Jobbig kombination.  
  • Miel

    Jag är i samma situation som dig, fast jag har ingen hund eller man...
    Jag undrar också vad man ska ta för sig.
    För att få något att göra brukar jag ibland gå och köpa nikotinpåsar :S...
    Vart bor du?

  • Jemp

    Visst är det lätt att må dåligt när man går hemma!

    Vad tror du om att börja träna någon hundsport? På hundklubbar finns ofta gott om folk, diverse tider på dygnet. 

Svar på tråden Missbrukare har inget att göra