• julia02

    Får ej sova med sambo, då han sover med sina barn

    Hejsan hejsan! Jag har sedan ca 1 år o 10 månader varit tillsammans med en kille som har två st barn sedan tidigare, 6 och 8 år. Jag är endast 21 år gammal, och har ingen direkt erfarenhet utav barn sen innan, men har en bra relation till hans. Vi provade på att bo ihop under ca 8 månader. Då barnen sover tillsammans med min kille i hans dubbelsäng så fick jag ett eget sovrum där jag även hade mina grejer osv. Efter kanske 4 månader började jag få en klump i magen av att gå o lägga mig själv varje kväll, och hade svårt att somna. Det blev bara värre o värre och tillslut började jag låna kompisars lägenheter när han hade barnen för jag fick sån ångest av sovsituationen. Och när jag är själv så är det inga konstigheter med att även sova själv. Efter detta skaffade jag mig en egen lägenhet som jag skulle sova i på hans barnveckor, trots att jag i övrigt trivdes väldigt bra med att bo med dom. Jag va tydlig med vad som låg bakom min flytt, men han tyckte det kändes som att vi tog ett steg tillbaka i vårt förhållande. Jag har märkt att det faktiskt är ett typ av behov för mig att få den närheten genom att sova ihop och vakna upp ihop, detta är även mitt första lite seriösare förhållande. Och jag märker hur mycket jag njuter när jag äntligen får sova med honom. Det som skär sig är att det blir naturligare för mig att åka hem till min lägenhet när jag slutar jobbet kl 20 på hans barnveckor, vilket leder till att det nästan upplevs som att jag drar mig undan och träffar barnen allt mindre, vilket absolut inte är fallet. När han bodde ihop med mamman Till barnen sov de i varsitt sovrum med varsitt barn, vilket för mig känns konstig och inget som hade funkat för mig, vet såklart att det är olika för alla? Jag har nyligen berättat för honom att detta känns viktigt för mig, och att jag faktiskt tycker att barnen är stora nog att sova själva och få ett eget rum. Men har även varit tydlig med att det inte är något som jag ska bestämma såklart. Men jag Känner mig otroligt utanför när det är jag som har ett eget sovrum och känner mig liksom inte som en vuxen i huset. Min kille vill sova med sina barn och barnen vill absolut inte ha egna sovru, och han säger att de kan börja prata om att sova själva men att det då bara är för min skull, och så vill jag ju inte ha det. Jag vill ju ha en partner som också vill ha intimitet och närhet av mig, och inte bara när det kommer till sex. Just nu har jag en klump i magen när jag sover själv i min lägenhe, men kan absolut inte sova över när han har barnen för då känns det ännu värre. Min kille har även satt upp en lapp som hans 8 åriga dotter skrivit, där det står ?jag vill inte sova själv?. Känns som att han satt upp den i syfte till att jag ska se? Det börjar luta åt att göra slut pga detta, men känns tråkigt då jag är väldigt kär i honom. Någon som har tankar kring detta, hur bör jag tänka??

  • Svar på tråden Får ej sova med sambo, då han sover med sina barn
  • Anonym (F)

    Vete sjutton varför mitt svar försvann men kort sagt, det kommer inte att bli bättre på flera år och mannen verkar manipulativ så det är bäst att du lämnar honom redan nu istället för att slösa tid och dåligt mående.

  • Anonym (Hm)

    Barnen är absolut stora nog att sova själv, MEN, ibland fungerar det inte som man vill. Sedan 2 år tillbaka har vår nu 10 åring extrema problem med att sova ensam. Vi föräldrar har inte sovit med varandra på nästan hela den tiden. Det är en övergångsperiod, det vet jag, men man saknar närheten till sin partner. De kommer ju inte sova där föralltid. så du måste nog bestämma dig för om det är värt att vänta ut tiden eller om du gör bättre i att bo ensam och skippa övernattningarna hos din partner. Man måste inte avsluta relationen alltid. 

  • Ascendere

    Många in och ut och olika behov som finns i detta.

    Barnens behov av närhet till föräldern, ditt behov av närhet till din partner, och hans behov att känna att han prioriterar barnen. 

    Tolkar det som att barnen inte har egna sovrum, stämmer det? 

  • Anonym (Särbo)

    särbo är väl ett utmärkt alternativ i rådande situation. 

  • Anonym (Barnen först)

    Barnen går först. Före föräldrarna och före dig. Det får du acceptera.

    Ja, en 6- och en 8-åring sover ofta i egna rum, men även så kan de behöva komma över i förälders säng på natten, och då kan det ju vara väldigt konstigt om pappas nya tjej är där, så de inte vågar eller är bekväma.

    De behöver också närheten, och det närhetsbehovet trumfar ditt.

  • Xenia

    Kommer du och hälsar på när han har barnen och går hem på kvällen?

    Barnen har alltså inte sovit ihop med föräldrarna bara efter skilsmässan utan hela sitt liv. Kanske de vill fortsätta tills de blir tonårigar. Du får alltså räkna med att leva särboliv åtminstone 7 år till.

    Har de eget rum med leksaker, kläder och våningssäng men sover aldrig där? Hur blir det om de vill ha en kompis att sova över, ska kompisen också sova i dubbelsängen? Klarar de själva att sover över hos en kompis?

    Hur blir det om ni skulle få ett gemensamt barn? Ska du och babyn flytta till din lägenhet då? Eller ska du och babyn sova i ett eget rum i hans lägenhet?

    Utifrån sett verkar det bäst att du gör slut och hittar en barnlös man. Annars får du finna dig i att din dröm om att sova ihop varje natt förblir bara en dröm, iaf i flera år.

    Mitt eget barn sov i egen säng i eget rum fr o m tre års ålder. Jag brukade sitta vid hennes säng och läsa godnattsaga. Sedan lade jag mig bredvid henne och det slutade med att jag somnade före henne. Jag vakade snart och kunde lämna mitt sovande barn. Hon vaknade aldrig på natten utan sov gott till morgonen.

    Men hans barn kanske vaknar ofta på natten? Annars skulle de kunna somna med pappa i dubbelsängen och han kan sedan flytta över till en annan dubbelsäng i ditt rum.

  • Anonym (Ert)
    Anonym (Barnen först) skrev 2024-08-06 14:13:32 följande:

    Barnen går först. Före föräldrarna och före dig. Det får du acceptera.

    Ja, en 6- och en 8-åring sover ofta i egna rum, men även så kan de behöva komma över i förälders säng på natten, och då kan det ju vara väldigt konstigt om pappas nya tjej är där, så de inte vågar eller är bekväma.

    De behöver också närheten, och det närhetsbehovet trumfar ditt.


    Ja, och då ska pappan inte ha en ny partner.
    Relationen är körd.
  • julia02

    Dom har egna sovrum! De har aldrig sovit själva utan alltid i föräldrarnas sängar. De har heller inte haft nån kompis på besök över natten. Känns som att man, iaf i 8 årsålder, vill ha ett eget rum där man har sina egna saker osv. Dottern på 8 år vaknar nästan alltid typ 23.30 på kvällarna och då går hon upp o hämtar min kille. Ingen annan får heller natta dom, en gång var jag barnvakt och dottern vägrade försöka sova förrän min kille var hemma, o då skulle han genast byta av mig. för mig (påpekar att jag har noll koll men detta är bara hur jag tänker) känns det som att det vore nyttigt för barnen att lära sig sova tryggt själva. Jag upplever ibland att, speciellt dottern, verkar ha lite separationsånges. min kille får inte ens gå utanför dörren o slänga sopor utan att hon ska med. Han resonerar som att barnen får man bara sova med en kort stund i livet, medan man kan trängas med skn partner resten av livet. Jag känner inte alls likadant? men som sagt så känns det som en tråkig grej att göra slut över då allt funkar så bra i övrigt:(

  • Jemp

    Knepig sits. Att barn kommer in till förälder, kan ha svårt att somna själva osv i perioder är helt enkelt en verklighet man får förhålla sig till med barn. Likaså att det periodvis kan vara bäst/ge alla bäst sömn att sova med varsitt barn (tänker på din pojkvän och hans exfru). Men det som blir knasigt här är att han inte verkar ha någon som helst vilja att se ditt behov här och att försöka börja ändra något. Att sträva efter att sova ihop i en relation tycker jag inte är ett dugg konstigt, snarare tvärtom. 


    Egentligen kanske problemet ?löser? dig genom att vara särbo i barnveckorna tills vidare, men det låter inte som att det får dig att må bra heller?

  • Anonym (F)
    julia02 skrev 2024-08-06 16:35:08 följande:

    Dom har egna sovrum! De har aldrig sovit själva utan alltid i föräldrarnas sängar. De har heller inte haft nån kompis på besök över natten. Känns som att man, iaf i 8 årsålder, vill ha ett eget rum där man har sina egna saker osv. Dottern på 8 år vaknar nästan alltid typ 23.30 på kvällarna och då går hon upp o hämtar min kille. Ingen annan får heller natta dom, en gång var jag barnvakt och dottern vägrade försöka sova förrän min kille var hemma, o då skulle han genast byta av mig. för mig (påpekar att jag har noll koll men detta är bara hur jag tänker) känns det som att det vore nyttigt för barnen att lära sig sova tryggt själva. Jag upplever ibland att, speciellt dottern, verkar ha lite separationsånges. min kille får inte ens gå utanför dörren o slänga sopor utan att hon ska med. Han resonerar som att barnen får man bara sova med en kort stund i livet, medan man kan trängas med skn partner resten av livet. Jag känner inte alls likadant? men som sagt så känns det som en tråkig grej att göra slut över då allt funkar så bra i övrigt:(


    Ja, du är ju inte förälder så du kan inte veta/känna detta men så är det. tiden med barnen kommer inte tillbaka så man måste ta vara på den. Det kan gå ut över en partner, särskilt om hen inte har förståelse genom egna upplevelser. Jag tycker du ska söka dig till någon i din egen situation, dvs utan barn.
Svar på tråden Får ej sova med sambo, då han sover med sina barn