Ditt sommarprat på P1

Förlossninsskador som förbises av svensk sjukvård. Hur mycket man måste ligga på för att ens få det bekräftat, att sedan bli lämnad åt sitt öde mer ellee mindre. Det är min historia tyvärr men skulle lätt kunna prata en hel dag om det.

I sann sommarpratsanda skulle nog min uppväxt kunna göra ett ganska bra program, Ihop med egen personlig utveckling. 

Det är jag dock alldeles för privat för (och vill dessutom skydda närstående från), så det hade nog mest troligt blivit kring mitt yrke alternativt om naturkänsla. 

Jag hade i första hand tackat nej. Om det inte är en möjlighet i detta fiktiva scenario så skulle jag kunna prata om både min barndom i Sverige, min barndom i Japan, att växa upp med funktionsnedsatta föräldrar, mitt jobb som resande kock, mitt liv som och min kamp för gsrm, livet med autism och min förkärlek till berättande genom visuella, re/aktiva media.

Men som sagt...

Det kan nog vara ett ämne som intresserar och engagerar många. 
Hur skulle du lägga upp ditt prat för att fånga så mycket intresse som möjligt?

Ok. Och hur gör du det intressant för oss att lyssna på då?

Det här låter helt klart som material för en intressant lyssning.
Och samma fråga till dig...hur skulle du lägga upp ditt fiktiva prat? Hur skulle din inledning låta som får folk att stanna upp och börja lyssna? Skulle ditt slut vara tweekat på något spännande sätt?

Jag vill inte prata om detta offentligt   med hänsyn till mina vuxna barn...men.

Gick det att göra anonymt så skulle jag berätta om livet med en våldsam, alkoholiserad man.
Historien om från förslaget till den fällande domen i hovrätten, samt om vägen tillbaka till ett normalt liv.

Jag skäms för att säga det men jag har aldrig lyssnat på ett sånt där sommarprat. Men spontant tänker ja att jag kanske skulle ta upp olika personliga minnen jag har och väva ihop det med intressanta fakta om hur våra hjärnor fungerar och lite filosofiska frågor. Tex ta upp en komisk situation som uppstod när jag och en anhörig skulle återberätta en händelse och det visade sig att våra minnen skiljde sig totalt trots att vi delat upplevelsen, och sedan förklara det biologiskt och filosofera en del kring hjärnan och minnen och medvetandet? Jag skulle kunna ta upp ett extremt tidigt minne jag har (är det äkta eller en efterhandskonstruktion, hur vet man?), minnen jag tycker att jag borde ha men som inte verkar registreras (hur sjutton kom jag till jobbet, jag var ju hemma? Har jag fått Alzheimer?)? En blandning av mina personliga upplevelser, lite intressant vetenskap och allmänna funderingar över min egen existens, typ...

Ingen aning. Jag är absolut inte bra på sånt.