Vigselring

Du nu var det som så att på 1800-talet så var trolovning faktiskt juridiskt bindande...

Så nej det handlar inte om något som du svamlar om här att man sa till prästen att att barnet avlats under "äktenskapslöften"..

Exakt, kan de kanske ge sig eller starta en egen tråd, fuckgoogle och catarina - det är ju till ingen hjälp här.

Till TS:
Jättefint att du köpt en ring!
De sedvanor du behöver veta om här (vilket inte är tjafset om stockholmsäktenskap) är att man snarare frågar sin partner om den andra vill förlova sig med en, eller gifta sig. I den stunden blandar man inte in någon ring.

Bäst är att fråga på ett enkelt och spontant sätt, när man känner av känslan själv, utan att planera så mycket.

Framförallt inte när den andra personen på något sätt kan känna sig pressad!

Att ha köpt en ring i förväg är en mer amerikansk tradition som vi har lärt oss via filmer. Det ger ju den man frågar mindre alternativ, man kan bara säga ja eller nej.

En fråga, utan ring, kan besvaras på många sätt, att man blir glad av frågan, att man vill fundera på det, att man gärna vill ha frågan igen men om ett halvår osv.

Då står inte den som köpt ringen där som ett fån.

Säger hon ja så går man glada i hågen till guldsmedaffären och köper två likadana ringar eftersom ni båda ska ha varsinn.

Det är en fin tradition att först förlova sig, kanske är den lite på utdöende. Man visar genom förlovningen att man har för avsikt att gifta sig (om man sedan gör det eller ej är en annan sak).

Vad ska du nu göra med ringen du har köpt?
Jag föreslår att du byter in den mot ett tilgodokvitto på förlovningsringar.

Din tjej kommer att bli lika glad för frågan, där hon kan svara som hon vill. Sedan kan ni göra det hur romantiskt sombhelst på er förlovningsdag, då ni byter ringarna med varandra.
Lycka till!

Fast det är HELT fel att fråga "vill du förlova dig med mig?". Då visar mannen att han inte förstår att förlovning är ett försteg till äktenskapet, och hans fråga binder till INTET. Den riktiga frågan är "Vill du gifta dig med mig?", och svarar tjejen då "ja" så är paret förlovade. Ring eller inte. 

Vill man vara modern och hipp och jämställd, så föreslår jag att man i stället för att urvattna tradtionerna låter bli dem helt, och bara för in samtalet på eventuellt äktenskap genom att ta upp olika juridiska och ekonomiska utfall vid separation eller dödsfall, om man lever som sambos eller gifta.  

Fast det är HELT fel att fråga "vill du förlova dig med mig?". Då visar mannen att han inte förstår att förlovning är ett försteg till äktenskapet, och hans fråga binder till INTET. Den riktiga frågan är "Vill du gifta dig med mig?", och svarar tjejen då "ja" så är paret förlovade. Ring eller inte. 

Vill man vara modern och hipp och jämställd, så föreslår jag att man i stället för att urvattna tradtionerna låter bli dem helt, och bara för in samtalet på eventuellt äktenskap genom att ta upp olika juridiska och ekonomiska utfall vid separation eller dödsfall, om man lever som sambos eller gifta.  

Det skrev jag ju redan, att det berodde på att fadern hade varit med till prästen och yttrat att barnet avlats under äktenskapslöfte. Han tog alltså på sig ansvaret. Det fanns dock en skillnad, om jag inte missminner mig alldeles, mot barn födda inom äktenskap, nämligen att trolovningsbarnen enbart ärvde sin far som individ. Inte sina övriga släktingar på hans sida (t.ex. farföräldrar), om fadern var bortgången. De hörde nämligen inte till släkten. 

 

Nej, det är inte fel. Det är du som är omodern och insnöad.

Du vurmar för gamla traditioner men traditioner fanns även innan det du propagerar för som det rätta.
Så vem är du att bestämma vad som är "rätt"?

En förlovning är ett statement, som visar att man är ett par "på riktigt". Att gifta sig kan vara enbart till nackdel beroende på var man är i livet. Varför gifta sig för att på samma bräde skriva bort allt som äktenskapet innebär?

Eller är du emot äktenskapsförord också?

Min moster var förlovad i 60 år, hade hon levt så hade hon varit 102 år idag. Hennes relation var precis, exakt lika riktig som dem som gift sig.

Till sist så måste jag kommentera ditt första påstående. Den som frågar "vill du förlova dig med mig" är lika seriös som den som vill gifta sig. Numera förlovar sig människor utan tanke på efterkommande äktenskap. Sedan kan det komma på fråga senare, men inte alls nödvändigtvis.

Och då är det ju bra att ingen har hävdat att trolovningsbarnen kunde ärva från övriga släkten.

Fast saken är den.
Skall du fortsätta att komma med felaktiga påståenden (se inlägg #11) om att det är;  "Det gällde bara en del fattiga fabriksarbeterskor vars karlar inte hade något arv att bry sig om ändå, samt även några bohemiska kvinnor i konstnärskretsar. "?

När det står i även SVT länken som du använder
följande.

"Margareta Matovic menar att kvinnorna var mer rationella och pålästa än vi kanske tidigare anat. Mannens målsmanskap över hustrun var knuten till vigseln enligt 1736 års giftermålslagstiftning.

-Den kvinna som själv förtjänade sitt levebröd och saknade hemgift stod varken under fadern eller någon annan mans kontroll, berättar Margareta Matovic.

Och hon var inte alltid så benägen att ställa sig under en mans kontroll när hon hade eget jobb och tjänade ihop till sitt levebröd. Så lagstiftningen spelade också en roll i samlevnads formerna."

https://sverigesradio.se/artikel/1868746


Som sagt, vem ville förlora sin myndighet?

Du är inte särskilt hemlig, och du har använt dig av den där mostern som något slags bevis i frågan i flera decennier nu, på olika forum på nätet. Du debatterar ju ALLTID så, vad det än gäller, att du KÄNNER någon eller några - vanligen personer med fina titlar - som har gjort på det sätt som du anser vara rätt. Och sedan tror du att du har bevisat att du har rätt. Jag förstår inte hur du klarade ditt specialarbete på Chalmers..? För där kunde du väl inte åberopa dina mostrar och kontakter i överklassen?

Det är väl klart att jag inte är emot äktenskapsförord? Det har som sagt funnits sedan medeltiden. Föräldrar såg till att sådant skrevs, så att deras dotter inte skulle stå på bar backe om maken ville skilja sig och gifta om sig, när de själva inte levde längre och inte kunde hjälpa sin dotter. Att man reglerar vad som ska hända med egendomen i boet efter skilsmässa eller dödsfall, är väl inte att skriva bort själva värdet - heligheten om man så vill - i ett äktenskap? Det är bara kärleksbedragare som hävdar det, för att komma åt partnerns tillgångar. D.v.s. det handlar aldrig om kärlek från bedragarens sida ens från början. 

Att det FINNS människor som gör så betyder inte att det är rätt eller seriöst. Jag tycker att sådana människor kan hitta på en egen ceremoni i stället för att urvattna andras. Typ likadana örhängen eller tatueringar. Piercingar och tatueringar brukar ju sådana människor ändå ha. 

Så här säger ett proffs:

blogg.vett-och-etikett.com/frieri-vad-ska-jag-saga-vid-frieriet/

Frieri ? vad ska jag säga vid frieriet?

Man byter vigselringar vid ceremonin. Gifter man sig i kyrkan, välsignar prästen ringarna när paret står vid altaret och sedan sätter man på sig ringarna.

Min erfarenhet efter att ha gift mig i kyrkan två gånger (blev änka vid ung ålder) hade vi bara en ring, min.
Mina män hade bara sina förlovningsringar, med vigseldatum ingraverat efter förlovningsdatumet.

Sen kan man ju ha vigselringar båda två ändå, det är ju inget som hindrar det. Numera kan man göra lite mer som man vill och känner för.

...som sagt: det gick även att påstå det efteråt (när barnet var fött) och skriva under papperen då. 

Vilken DEL av "trolovade barn blev registrerade som äkta barn" hade du absolut svårast att fatta?

Man behövde ju knappast påstå något till prästen, som du svamlar, om här.