Ångrat skola / gymnasium

Fast hon ska väl välja skola utefter utbildningen inte kompisar. Hon ska plugga ej hitta vänner. 

Jag har aldrig haft vänner men fick högsta betyg. Så skulle ej kalla det superviktigt 

Se över alla alternativ. Tex:

1. Hon går kvar programmet året ut och söker in till det andra valet nästa år. Hon får då börja om 1:an. (Detta alternativ kanske gör att hon trots allt kommer in i klassen och börjar trivas, eller så byter hon sedan ändå)

2. Hon byter till ett tredje alternativ där det finns plats. Antingen för året ut och så försöker komma in på 2:ahandsvalet eller om hon trivs och det känns bra går alla 3 åren.

3. Hon hoppar av skolan och gör istället praktik 1 år och söker in till det program hon hellre vill gå nästa år.

4. hon kör 50/50 skola och praktik, och då läser bara vissa ämnen för att höja betyg och sedan söker in på det program hon vill gå nästa år.

Detta är de lösningar jag kan komma på. Det finns kanske fler?

Först och främst finns det lediga platser på den utbildningen hon vill byta till?

Det finns inte så mycket att göra, låter det som. Byta till en parallellklass? Byta till ett program utan kö till? 

Jag hade folk att hänga med i klassen under gymnasieåren, men umgicks aldrig med dem efter skolan och jag har inte haft kontakt med någon av dem efter att vi slutade heller. Det var precis som SYV uttryckte det, de var lite som jobbkompisar. 

Din dotter läser kanske inte alla ämnen med samma personer? Uppmana henne att leta kompisar i andra årskurser och på sina språkval etc. Finns det någon idrottsklubb, filmklubb etc? Elevkår? Festkommité? Såna är toppensätt att lära känna elever som man inte möter på lektionerna. 

Påminn din dotter om att det är skitjobbigt att börja ny skola. Det är lika jobbigt för vuxna när vi byter jobb. Man får ha is i magen och acceptera att det är jobbigt och allt inte funkar omedelbart. Ta extra hand om henne nu i början. Lägg extra mycket tid på mys och roligheter. Har hon kanske någon aktivitet som startar snart och som hon kan se fram emot? 

Jag hade inte lagt energi och fokus på att byta klass utan istället peppa henne att orka jobba på. Det låter som att hon aldrig har upplevt social motgång förut. Det är så klart jobbigt och hon har ingen erfarenhet av det från tidigare att luta sig mot. Stötta, lugna och peppa. Ge det några månader snarare än några dagar. 

Hade du velat tillbringa tre år på en arbetsplats där alla kollegorna är bästa polare med varandra medan du själv inte alls passar in?

Klart man bör välja utbildning främst utifrån vad man själv vill.
Alternativen har ju någon annan sammanfattat väldigt bra. Eftersom val nr2 inte finns som möjlighet skulle jag i ts ställe försöka pusha henne till att ge det en chans. Kompisstrukturerna efter tre dagar är ju verkligen inte skrivna i sten.
Att söka sig till ett tredje alternativ är ju ingen garanti att det blir bättre, särskilt nu efter skolstart där det kommer vara en reell verklighet att hon kommer in i klassen senare - även om det inte behöver vara kört för det. 

Kolla upp tredjehandsvalet om det är en möjlighet. 

Och som hon fick som råd: ge det en chans! 
Hon måste vara extremt bra människokännare om hon efter två dagar vet att hon inte har nåt gemensamt med nån i klassen. Med tanke på att hon sökt samma program som de så borde hon ju ha nåt gemensamt med dem?

Och nej jag tror inte du kan curla vägen och lösa en plats på andrahandsvalet år henne?

Hoppas det blir bra för henne.

Min dotter, likt jag, känner att vänner på skolan, arbetsplatsen är VIKTIGT.
Det är ändå en tre år lång utbildning och det underlättar något enormt att ha vänner.
Vi är sociala människor och tycker att det är en viktigt att tillhöra ett sammanhang, inte minst för den psykiska hälsan.
Hur många vuxna har man inte hört säga att jobbet kan vara väldigt tungt men att det är de bra arbetskamraterna som håller en uppe.

Jag tycker att det låter ganska ledsamt att du inte har haft några vänner.
Min dotter har haft högsta betyg sedan hon började att få betyg i 4:an OCH hade vänner och ett rikt social liv i och utanför skolan.
Det ena behöver inte utesluta det andra.