Bebis som bara vill bli buren, blir det bättre?

Nej! Det blir inte bättre, min numera 18-åriga dotter vill fortfarande bli buren! Skämt åsido, ja, självklart blir det bättre! Min dotter hade ett extremt närhetsbehov och jag kånkade runt på henne hela tiden. Jag hade henne tidigt i bärsele så jag fick händerna fria till annat. Efter hand kunde hon acceptera att ligga själv.

Åh 😌 ja det blir bättre. Det ÄR jobbigt att ha en liten klistrad på sig dygnet runt, men just nu är det vad din lilla behöver. Det är tryggt, luktar mamma och är något som barnet känner igen. Den stora världen utanför är läskig och försvinner mammas mjuka hud och varma kropp är det lätt att bli orolig och ledsen. Jag läste en gång en artikel om att bebisar inte förstår att de är separata personer upp till 6 månaders ålder. De är så starkt förankrade vid mamma att en del av de själva försvinner när du går iväg. Det ÄR jobbigt, jag vet. Men fortsätt bära och bära och bära. Ja det är mycket som inte kommer bli gjort hemma, men låt det bero. Tiden går snabbt och snart har du någon som lärt sig gå och rusar ifrån dig hela tiden. 

Ja, det blir lättare. Ditt barn kan ha starkt fysiskt behov. Du får ha avlastning med annat, bli van att inte hinna göra a till b, så länge. Också läst att för ett så litet barn är det som att någon rycker bort en egen kroppsdel från dem, t ex deras arm, när mamman försvinner och en annan tar över. Ser dig som en och samma. Då är det mer förståeligt varför bebisen tycker ni ska sitta ihop, är som ett klister på dig. 

Ja, det blir lättare. Ditt barn kan ha starkt fysiskt behov. Du får ha avlastning med annat, bli van att inte hinna göra a till b, så länge. Också läst att för ett så litet barn är det som att någon rycker bort en egen kroppsdel från dem, t ex deras arm, när mamman försvinner och en annan tar över. Ser dig som en och samma. Då är det mer förståeligt varför bebisen tycker ni ska sitta ihop, är som ett klister på dig. 

Upplevde du att du kunde ha nyfödd i bärsele vaken? han gråter nämligen (tror han känner sig instängd) när han är vaken och sitter i den. 

Han behöver va riktigt trött eller sovandes för att vara i bärsele. Sen blir han irriterad igen när han vaknar så gäller att tajma. 

vill gärna kunna ha honom nöjd i den när han är vaken också. Eller är det förtidigt? 

Jag tycker det är super mysigt med honom nära, och kan till och med isolera mig en period för att han ska vara nöjd. 

men det jag undrar är måste jag vänja honom med exakt allting, eller blir det lättare och han anpassar sig mer själv med åldern?

Nu har jag bara mina att jämföra med, men ju mer nyfiken han blir och det kommer han bli med sin utveckling desto tryggare kommer han bli att utforska den. Jag hade inte tvingat på honom någon bärsäle m.m. och tro att han vänjer sig. När och om han är redo är han. Bärsäle är inte för alla. 

När andra föräldrar (när vi var i större sällskap) la sina i egna rum med monitor, kameran på, hade jag min i famnen, trots rätt höga ljudnivåer sov bebisen som bäst. De hade mer problem. Fick springa fram och tillbaka. Man kunde se på monitorn hur ryckigt och otryggt barnet sov. Jag hade inga problem. 

Jag la liksom ner de här försöken och tänkte så enkelt som möjligt, att vi fött barn i urminnestider. Barn gör saker när de själva är redo. Har trygga och orädda barn idag. Känns som jag haft det lättare senare också än de andra föräldrarna som trodde de skulle få det som jag fick det, de har fått tvärtom. 

Vad har du för bärsele? Vår bärfis hade vi i en Manduca där han satt mot mig och kunde ha kroppskontakt. Det finns även en spädbarnsinsats som man kunde använda sig om om bebisen är nyfödd/liten. Han gnällde när man satte fast honom men var nöjd när han väl kom upp och mot oss. Det gick ju även att gå utan tröja på både barn och mig om man var inomhus. 

För barnvagn - testa att lägga ner en väl ingrodd tröja som du haft med massor av mammadoft som sonen kan känna din lukt av. Det kan vara en stor trygghet. 

Men minns också allt skumpande på sängkant eller pilatesboll för att få ungar att sova. 

Är ingen förespråkare av att ungar ska skrika sig till sömns, men det är okej att de låter en stund. Du ska orka också, håll en hand å honom. Prata med lugn röst. Han kan självklart inte fixa det själv på en kvart, man behöver öva som allt annat..

Det är jobbigt (men härligt och mysigt) med 100% kroppskontakt 27/7.

Samma för babynest och barnvagn - mammas ingrodda doft. Även en vetekudde som värmt upp platsen är bra. Att gå från din varma goa famn till en "iskall" vagn är helt klart lätt att vakna upp av. 

Men okej, jag avundas dig ändå lite. Skulle gärna byta ut min humörssvängande  tweenie just nu mot en mysig klängapa. 

Det går över. Det blir bättre. Det känns som en evighet nu. Det blir bättre. 

Visst blir det bättre! Men mitt barn, som var som ditt som bebis, är fortfarande nu i mellanstadiet ängsligare och har större behov av fysisk närhet från oss föräldrar än sina jämnåriga. 

TS, du har startat flera trådar om din bebis. Du låter väldigt osäker och ängslig, jag tycker du ska prata med BVC nästa gång du går dit. 

Jag tycker du ska sluta hänga på familjeliv och ha en åsikt om att jag frågar om råd, oftast gällande olika saker. Precis som många gör här. 

Jag pratar med BVC, barnmorskor och får hjälp från olika håll något du kanske hade vetat om du frågat istället. 
väldigt opassande att kalla en nybliven mamma för osäker.

mer konstigt att du lägger märke till att jag startat fler trådar och måste kommentera det. 

Spädbarn utvecklas. I bland långsamt lite i taget, men ofta i stora språng bara på en dag.
De första 2 månaderna vill de flesta vara nära hela tiden. Äter i famnen förstås, sover i famnen, är i famnen de vakna stunderna däremellan. Men det måste inte nödvändigtvis vara mamman. Pappans famn duger mycket bra när det inte gäller mat. Mina yngre barn har kunnat ligga på en filt när de haft ett storasyskon bredvid sig.

Det är väldigt vanligt att de inte gillar vagnen när de är riktigt små, men vid 3-4 månader är det oftast inget problem. Då har de inte samma behov längre, av att hela tiden ha kroppskontakt.

Tack snälla för tips, ska prova mina koftor och tröjor som jag haft på mig och se om det hjälper :) 

ja det är jätte mysigt! och är rädd för att jag ska sakna denna tid också 🙊

Gud den här kommentaren va exakt det jag behövde höra och det va de jag undrade också. Om utvecklingen kan påverka :) 

jag upplever själv att han ligger lite längre stunder själv i babysittern ju mer tiden gå osv.

tack för svaret! 🙏

Vi sov i skift de första 2-3 månaderna för att Vår bebis bara sov på oss på mage vilket innebar att en av oss alltid var tvungen att vara vaken. Att de vill vara nära är helt normalt. Idag är hon 10 månader och sover i egen säng och första natten i eget rum men det har varit en resa dit. Tog lång tid med stegvis övergång till säng. Ett tips är att köpa lyhört föräldraskap av Malin bergström som är barnpsykolog så kan du lära dig om barns utveckling. 

Såg att du sa att du försökte lägga barnet på sidan. Kom ihåg att barn ska sova på rygg utan massa saker omkring sig för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd. 

Lägg ingen energi på såna där meddelanden TS. Det är svårt att vara mamma överlag och extra svårt när man gör det för första gången. Ge det inte din energi. 

Tack snälla du, för din fina kommentar :)

Tack snälla för tips! :)