Ni som sett fostret efter MA/MF

Först beklagar sorgen. Känner verkligen med dig.
Det är alltid jobbigt att se fostret/barnet.

Dock så har jag aldrig blivit erbjuden något piller. Däremot har jag en vännina i exakt samma situation. Dock med tvillingar. Hon hade också samma tankar. Jag  är ingen läkare men tycker inte att du ska klandra dig själv för att lita på läkare.

Och anledningen till att du fick piller är för att du kan få infektion om fostret blir kvar för länge (har dock väntat 3 veckor innan blödning kom en gång och vet ej vad som exakt menas med för lång tid) utan att komma ut när fostret har dött. Och om man har fått infektion riskerar man att dö om man inte får vård inom 24h. (det vet jag för de misstänkte att jag hade fått en sån infektion en gång, men det hade jag inte fått. Och det är så de förklarade det för mig)

Så med tanke på det så fatta du de bästa beslutet utifrån den information du hade och potentiellt räddade du ditt egna liv. Det går aldrig att säga om något skulle vara annorlunda utan tabletterna. Men en vis mått av tänk om och tänk om jag inte hade gjort så hade det påverkat brukar jag också gå igenom. Tror det är del av sorgeprocessen, men fastna inte i träsket där du lägger på dig själv skulden det hjälper ingen. Och tillåt dig själv att sörja så som du själv vill. Ta hand om dig och unna dig. (för vad ingen sagt till mig men som jag själv upplever det som så är det som att födda och jag har barn också så har genom gått både och)

Hoppas det hjälper lite och du är inte själv.

Sänder dig styrkekramar

Det fanns ju ingen hjärtaktivitet hos fostret de två gånger du gjorde ultraljud,  så oavsett var det inte livsdugligt.
Jag har fått missed abortion i vecka 10,  behövde inte ta några tabletter eftersom missfallet startade av sig självt.   Graviditeten hade avstannat i vecka 6. 
Jag såg inget foster, men var noga med att inte titta efter,  jag har nämligen tidigare fått missfall i vecka 10 med ett foster vars hjärta slog klart och tydligt två dagar tidigare.  Jag började blöda och fostret kom ut i bindan efter en stund.   Den var ca 5 cm lång, påminde om en räka med stora ögon och små korta armar/händer.
Det var nästan 25 år sen nu, men glömmer det aldrig. 

Beklagar sorgen förresten!