Dålig blivande mamma

Hur kände du innan du blev gravid?
Var barnet planerat eller en överraskning som ni beslöt behålla?
Vad gör pappan? pratar han med förväntan över barnet, hur är hans inställning?

https://dana.ki.se/depression-och-graviditet/#:~:text=Det%2520%C3%A4r%2520mycket%2520vanligt%2520med,finns%2520bra%2520behandling%2520att%2520erbjuda.

Det var inte planerat men heller inte ovälkommet. Vi var överens om att behålla. Jag hade längtat länge efter att bilda familj innan graviditeten var ett faktum. Blev glad när jag plussade men sen har jag bara varit likgiltig inför graviditeten. Sambon pratar inte så mycket om det alls, inte jag heller. Det är inte så att jag tror att han inte ser fram emot det, jag tror bara att det är svårt för honom att se det som en pågående process, utan att han mer tänker att dd/mm/åååå kommer en bebis, men dit är långt kvar. Vet inte om jag kvalar in som deprimerad riktigt. Är ju glad över andra saker. Det är bara graviditeten jag känner mig ganska likgiltig till. Men tack för länken. Ska kika närmare på studien också. 

Inte konstigt. Alla ser inte en växande mage likt en ett barn som väntar på att få oppna julklapparna under granen. Du har gott om tid. Fixa det viktigaste bara , resten kan ni ta när barnet kommer och blir mer 'verkligt'.

Jag kan tycka att du känns mer....normal....i det här. En del, de flesta faktiskt, går helt upp i sin mage och förväntar sig att omvärlden ska göra samma sak! Det förbereds och grejar och boas in absurdum! Jag tror mer på din variant. Fixa det allra nödvändigaste, du känner nog vad det är. Sen när du har knytet hos dig så är det så självklart som allt annat, i alla fall när du hunnit landa lite! Tror jag.
Stort lycka till!

Jag tyckte inte om att vara gravid, köpte inte mycket innan (beställde barnvagn och köpte babyskydd samt lite kläder)
När bebisen var född tog det flera månader innan jag kände den där villkorslösa kärleken som jag förväntat mig skulle infinna sig direkt. Jag var aldrig orolig utan tänkte att det kommer, jag kände ju faktiskt inte detta lilla knyte... Idag 12 är senare skulle jag dö för båda mina barn utan att blinka och älskar dem över allt annat. Med andra ord, det löser sig och vissa av oss behöver lite mer tid.

Tänker att du kanske ska boka tid med en kurator på MVC, inte för att det är något fel med dig tan för att det är skönt att få höra från någon professionell att alla graviditeter är olika. Vissa går helt upp i det och allt handlar om om att det är gravida, vissa känner inventing förrän barnet är ute. 

Ett tips är dock att börja fixa några saker redan nu, för det är skönt att ha om tex barnet föds förtidigt eller så, ta och kolla runt på FB Marketplace efter typ baby paket eller startpaket till bebisar så brukar du kunna hitta en en hel hög med bra saker som är halva priset mot butiker. Typ skötbord, babymonitor, en babygunga, lite kläder mm. och börja fundera på namn, det kan ju vara något som du och sambon kan börja samtala om och som också ger er ett annat band till bebisen i magen. "Typ, lille Tord sparkade i natt" eller "Nu känner jag att Agnes vill ha äppeljuice" så blir det mer verkligt än en oformlig inneboende.