Dålig blivande mamma

Har gått snart halva graviditeten och känner inte att jag gör sånt man "ska" göra. Har mått väldigt dåligt i början av graviditeten. Mår bättre nu men känner fortfarande liksom ingen glädje eller nyfikenhet över barnet som ska komma. Inte köpt några saker, inte läst några böcker, inte skrivit upp mig på någon kurs. Ogillar hur min kropp förändras. Upplever att jag i allt detta också är starkt ifrågasatt av min omgivning. "Hur kan du inte tycka att det är spännande och kul!?" vilket spär på mitt dåliga samvete ytterligare. Finns det hopp för mig eller kommer jag bli en hemsk mamma när barnet väl är fött??

Anonym (förälder) skrev 2024-08-31 10:52:00 följande:

Hur kände du innan du blev gravid?
Var barnet planerat eller en överraskning som ni beslöt behålla?
Vad gör pappan? pratar han med förväntan över barnet, hur är hans inställning?

Det var inte planerat men heller inte ovälkommet. Vi var överens om att behålla. Jag hade längtat länge efter att bilda familj innan graviditeten var ett faktum. Blev glad när jag plussade men sen har jag bara varit likgiltig inför graviditeten. Sambon pratar inte så mycket om det alls, inte jag heller. Det är inte så att jag tror att han inte ser fram emot det, jag tror bara att det är svårt för honom att se det som en pågående process, utan att han mer tänker att dd/mm/åååå kommer en bebis, men dit är långt kvar.

Anonym (Deprimerad?) skrev 2024-08-31 10:55:37 följande:

https://dana.ki.se/depression-och-graviditet/#:~:text=Det%2520%C3%A4r%2520mycket%2520vanligt%2520med,finns%2520bra%2520behandling%2520att%2520erbjuda.

Vet inte om jag kvalar in som deprimerad riktigt. Är ju glad över andra saker. Det är bara graviditeten jag känner mig ganska likgiltig till. Men tack för länken. Ska kika närmare på studien också.

Dålig blivande mamma

INNEHÅLL