Nyfödd bebis och intensiv hund

Men skaffa barn, det skulle ni.

Gör din sambo sig inte av med hunden gör du slut.

Hur har hunden betett sig aggressivt mot barn?

Har man en så aktiv hund skulle jag säga att det är djurplågeri och misskötsel att inte träna o aktivera den. Alla hundar behöver träna men det där är en mkt aktiv ras. Vad tänker han när han inte tränar den??

Tror hunden skulle må mkt bättre i ett hem som bryr sig om den på riktigt och ger den aktiveringen som behövs. Omplacera!

När barn har gått förbi helt oprovocerat har han hoppat mot dem och visat tänderna, det har hänt vid 3 tillfällen.
Våra vänner fick barn i Januari, när han träffade bebisen var det samma sak. Visade tänderna och hoppade mot bebisen, när min sambo höll i barnet blev hunden helt galen och såg ut som han var redo att attackera.

Flyttat. 
En otränad hund med aggressionshistorik mot bebisar är inget jag hade haft vid mitt barn. 

Vad gör ni den dagen hunden biter barnet?

Då ska ni inte ta hem hunden alls. Jag lever för mina hundar men förstår trots det inte hur ni tänker här. Ni borde börjat omplaceringsprocess för 9 månader sedan.

Och du funderar på att ha denna hund hemma med din nya bebis?

Jag hade givit sambon ett ultimatum. Hunden eller familjen. Och inte någonsin varit ensam med hund och bebis.

Verkligen. En sån hund behöver ju jobba.

Det är en stor, stark hund som behöver träning och massor med motion.
Hur gör sambon med det?
Aktiverar han hunden alls?

Hunddagis kan annars vara en lösning, så hunden bara är hemma när sambon är det.

Aldrig att jag hade gått hela dagarna livrädd för vad hunden kan göra mot en bebis. Det är mer än tillräckligt fullt upp att vänja sig vid att vara förälder och ha en bebis utan en hund alls. En hund jag dessutom skulle vara rädd för att den skulle skada mitt barn skulle jag aldrig acceptera i mitt hem. Enda möjligheten jag skulle se är om han tar hand om hunden dygnet runt. Dvs tar med den på jobbet, sover med den i annat rum, har galler mellan barnet och hunden som hunden inte tar sig förbi osv.

Om han promt vägrar göra sig av med en hund som är en potentiellt hot mot hans nyfödda barn så hade jag valt att bli särbo eller t.om. göra slut. Aldrig att jag skulle vilja bo i ett hem med en hund som är aggressiv mot det viktigaste och dyrbaraste man har; dvs. ens barn. 

Jag älskar djur. Jag har själv vuxit upp med hund och har i dagsläget katter. Men det finns inget så oattraktivt som personer som låter sina djur komma före sin familj; främst då sina barn. Hade mina katter, som jag älskar, utgjort ett hot mot mina barn så hade jag omplacerat dem direkt. Jag älskar mina barn mer helt enkelt. Det finns inget annat som går före den kärleken.

Du borde fråga din sambo om hunden helt enkelt är viktigare än hans barn. 

När man köper en sådan här hundras så måste man vara inställd på att den verkligen behöver jobba, och inte bara vara en familjehund. Då mår den inte bra, och kan bli otålig av tristess. Och sedan får den skulden för att vara jobbig.

Jag har själv haft många hundar, så jag vet hur svårt det måste vara. Men om hunden redan nu är rastlös, så blir inte saken bättre av en baby. Men kontakta då de föreningar och uppfödare som finns för denna hundras, så att den hamnar hos någon som aktiverar den flera timmar om dagen. För de kräver mycket. Hoppas att allting går bra!  

100%. Hade jag varit TS så hade jag helt enkelt sagt att om han vill behålla en hund som är aggressiv mot barn så får han sköta hunden. Det är HANS hund och då får han lösa logistiken kring den + så får hunden inte vistas i samma rum som barnet och det är hans ansvar att se till hunden i alla lägen. 

Tycker dock TS borde satt ner foten för länge sedan. 9 månader är en lång tid...

Kände mig manad att svara då jag både har en belgisk vallhund och nu planerar för bebis. Har två barn sedan innan också.

Har några olika tankar. Dels som någon skrev så MÅSTE hunden få träna och aktiveras, inte bara för att den ska må bra utan också för att den ska vara dräglig att leva med. 

Om det var sambons val att skaffa hunden så är det ju upp till honom att lösa det.
Tänker att han behöver införskaffa munkorg, en STOR bur, en dagisplats, ett löpband och en Kong+ färskfoder att fylla den med+ nosgrimma.

Det upplägg vi kör nu när vi jobbar mycket och som vi tänkt fortsätta med när det kommer en bebis är hunddagis två- tre dagar i veckan, löpband de dagar vi inte orkar träna och sen en Kong eller till och med flera som man fyller med färskfoder och fryser in, och som man sen ger under dagen (uttröttande då de använder käkmusklerna mycket). 

Det du behöver göra då är bara rasta av hunden en eller två gånger mitt på dagen (använder man nosgrimma blir det mycket enklare och säkrare) och att hämta kongar från frysen en eller två gånger och ge. Sen variera mellan att låta hunden vara lös och ha munkorg, och att låta den vara i buren utan munkorg vid de tillfällen då man inte kan punktmarkera hunden och bebisen. Egentligen strider det mot lagen att hunden i en stängd bur mer än för transport men vi har det ändå då och då för att det ska vara säkert. Tex. när ungarna själva springer in och ut ur altandörren, eftersom hunden sticker annars. Viktigt att man har låtit hunden få utlopp fysiskt före och efter bara. 

Fråga sambon om han föredrar att omplacera bebisen. Det blir ju alternativet annars om han inte vill omplacera hunden. 

Missade att hunden varit aggressiv mot barn tidigare... Munkorg och problemhundsutredning känns primärt om han prompt måste ha kvar hunden. Om man ska försöka säga något betryggande så är det att en vallhund har mycket vakt och skärpa sig, vilket ofta riktar sig gentemot de utanför flocken. En bebis kommer ju med tiden bli del av flocken. Vår egen hund önskar exempelvis livet ur samtliga småhundar men är bästa kompis med våra katter.

Jag hade gjort det ni bestämde att ni skulle göra när du blev gravid. För visst lade ni upp en plan då, eftersom ni visste om hundens problem, eller hur? Annars känns det ganska oansvarigt att skaffa barn.

Ännu en som skaffar hund för att de gillar hur den ser ut och HELT ignorerar vilka egenskaper den är avlad för... 

Din kille är extremt ignorant som till att börja med införskaffar en hund utan att ta reda på information kring vad den behöver för att må bra, dels inte tar tag i att ändra sina vanor när han nu vet vad som behövs och dels för att lämna dig och bebis själv med hunden!? Herregud, ha ett ordentligt snack med honom - du och bebis ska inte vara själv med hunden!!

Alltså, belgare i allmänhet är ju aktiva hundar och mallen i synnerhet. Nu skriver du inte vilken av belgarna det är ni/han har men en oaktiverad brukshund kan lätt bli en farlig hund. Att hunden inte blivit ordentligt uppfostrad ovh aktiverad på TRE år är djurplågeri. Varför ville han ha en belgare från början? Vad är det för stolpskott till uppfödare som sålde en till honom? 

En stor del av hundens beteende gentemot barn ligger både i ouppfostran och understimulering. Till det lägger vi att bebisar och små barn har ett konstigt rörelsemönster. 

Hunden behöver komma till någon som kan och vill hantera dess problembeteende som husse inte tagit tag i för länge sedan. Du ska inte vara ensam med hunden och bebis. Det är hans problem att lösa situationen utan att dumpa den på dig. Att "vi kan träna det när bebis kommit" är ett subtilt sätt att lägga ansvaret för hundens träning och aktivering på dig. Det är hans hund och hans ansvar. 

Eftersom din sambo uppenbarligen är helt ointresserad av att hans hund ska må bra och behandlar dig oerhört respektlöst hade jag krävt att hunden inte kommer tillbaka från pensionatet utan omplaceras. 

Bra information ovan rörande hanteringen av hunden, har man inte dessa möjligheter ska man inte ha hund, inte denna ras i varje fall.                                                                                                                                                            En familj som jag tidigare umgicks med hade skaffat en vallhund, osäker på huruvida det var just denna ras, men troligtvis, och gossarna var då 4 och 8 år. De hade besök av en annan barnfamilj, barnen var 2 och 3 år gamla. Hunden bet det ena barnet i ett obevakat ögonblick, hur som helst svårt att övervaka dessa energiska och snabba hundar. Färd in till lasarettet och transplantation av hud. Nu tycker man ju att hundkräket borde ha avlivats, men då bad sönerna för honom så den fick vara kvar. Efter ett tag upprepades historien;, då var det en liten flicka som blev biten, återigen färd till akuten och operation senare. Först då avlivades hunden.                                                                                                                                                                                           Jag blev väldigt upprörd när jag fick veta detta. Nu vet jag inte vilka konsekvenser det fick, skadestånd självklart och eventuellt annan påföljd. Jag tänker ibland på de små barnen som blev bitna, vilket trauma! Kanske fick de bestående men och ärr, så onödigt att utsätta barn för dylikt bara för att man absolut vill ha en hund.                                                                                                                                                                                               TS kan inte leva i ständig skräck, nattsömnen som redan är rubbad kommer inte att bli bättre. Den här hunden har ju redan visat sin karaktär och därför finns ingen återvändo. Den ska bort, omplaceras omedelbart. Går inte sambon med på det kan han ta sin hund och dra. Tänk på det som drabbade mina tidigare bekantas barn; även besökandes barn kan skadas! Ni har fullt ansvar för allt hunden ställer till med!