Stör mig på bonusdottern..

Så det finns inga konstigheter med att en 8åring smeker sin pappa över kroppen, på sättet som i min värld bara partners gör, samtidigt som hon säger saker som ?min gosseman, älsklingsbaby? m.m? Sen kollar på migoch flinar? Visst, ibland kan jag få hennes fötter i mitt knä och ibland en fis under tiden. Jättemysigt. Att sitta nära och krama sin pappa är helt naturligt men detta beteende gör mig obekväm.  

Hon kan ge komplimanger men hon lägger alltid in en diss, typ ?det är så bra att du flyttat hit, jag och pappa behöver någon som städar?. Ber jag henne plocka undan lr så säger hon ?men du är ju här?? Sen är det bara hon och pappa, allt jag tycker om är skit enligt henne. Pappan kramar och umgås mycket med henne på egen hand och hon får bekräftelse och uppmärksamhet. 

Jag eller mina 5 syskon har aldrig gjort såhär mot varken våra föräldrar eller bonus när vi var små eller i vuxen ålder. 

Du menar alltså att hennes beteende är helt naturligt?

Så då vill jag gärna höra hur du tycker jag ska hantera situationen när den uppstår. 

Eller du kanske tycker att det är fullt naturligt för lite äldre barn smeka sin pappas ansikte, hals, bröst och mage och samtidigt säga älsklingsbabyn min?

Jag har en jättebra relation med min pappa men varken jag eller mina syskon smekte vår pappa på det sättet, och inte heller sa vi sådana saker heller. Så i min värld tycker jag att beteendet avviker.

Berätta gärna din situation, är du bonusförälder?

What? Att jag i gjort så i förbifarten här och var är väl inget konstigt eftersom vi är ett par? Förräldrar/bonusföräldrars kärleksspråk tar väl inte barn efter. Menar du att du som liten tog efter dina föräldrars kärleksspråk när du såg dem ge varandra en snabb kyss/smek innan jobbet gjorde du också det som liten? 

Nog har jag som liten sett både familj och släkt kyssas eller säga gulligt smeknamn till varandra men inte kysste/smekte jag mamma eller pappa på samma sätt.

För övrigt sitter vi aldrig och hånglar i soffan när hon är med, eftersom hon alltid sitter i mitten.

Han blir stel, kramar henne och säger ?pappa älskar dig? sen ställer han sig upp och gör någonting annat i nån minut. Vi pratar inte om det, tanken är väl att jag ska ta upp det när tillfälle ges. Han verkar också tycka att det blir jobbigt/för mkt eftersom han inte ?möter? hennes sätt att mysa på. Vid de tillfällen hon bara sitter nära oss båda blir det aldrig stelt, utan då är det bara mysigt.

Jag vet inte vilken referensram du går efter gällande att leka familj. Du kanske låter dina döttrar smeka dig överallt samtidigt som de kallar dig för älsklingsbabyn istället för pappa eller något sött som refererar till pappa.

I min värld kramas man med barn, busar och skojar. Jag skulle bli obekväm om min son smekte mig och kalla mig för älskling. Det vill jag höra ifrån min partner. Inte min son. 

Anonym (Precis!) skrev 2024-09-04 19:27:01 följande:

Precis detta reagerade jag på! Styvmorsa som vill markera och tävla mot en 8-åring. Och förvånad när 8-åringen beter sig som just en 8-åring tillbaka.

Det är enbart förälderns ansvarsområde att sätta gränser, så TS bör prata med pappan om hon har problem med hur dottern beter sig. Tycker dock att det vore läge för honom att sätta gränser gentemot TS om hon kallar honom "gulliga" smeknamn som gosseman och älsklingsbaby framför dottern. Take it to the bedroom 

Markera? Så jag och min sambo får inte pussas hej/hejdå om dagarna? Sen är jag övertygad om att ?älsklingsbaby? inte hör hemma i sovrummet?
Vi hånglar inte framför varken henne eller min son. 

Min son är 9år, varför smeker inte han mig på det där sättet eller kallar mig för smeknamnen sambon tilltalar mig med? om nu alla barn tar efter vuxnas beteende. 

Hans handlingar i de situationerna förmedlar ändå ?okeeej? det här blev lite väl intimt/fel men pappa älskar dig ändå? sen reser sig och går. 

Det är jättekonstigt och jag rivaliserar inte utan tycker bara att intimitetsgränsen mellan vuxen och barn blir väl luddig när situationen uppstår. Det för konstigt. 
Samtidigt som hon beter sig så får jag dessa blickar, sen efter kommer kommentarerna om att jag är deras hemhjälp m.m? Klart jag blir orolig, är ju rädd för att hon inte uppskattar mig. Beter hon sig så här nu - hur blir det då när hon är äldre? 

Det är inte ett lätt samtalsämne att ta upp med sin partner heller. 

Så hennes behov av att smeka på sin pappa och kalla han för älskling är inte att slira på intimitetsgräns mellan vuxen och barn utan ett behov?
Jag klänger inte. Jag visar kärlek till min partner, han visar kärlek tillbaks. 

Varför smeker inte min 9åriga son min kropp och kallar mig för älskling m.m? Något han aldrig gjort utan han kallar min för mamma och vi kramas, men vi smeker varandra inte. Jag tycker inte min sambo ska sätta sin dotter före mig, absolut inte. Men dotterns intimitetsbeteende gör mig obekväm. De stunder hon när vi sitter nära och hon håller om mig eller sin papp är ju bara mysigt. Det är stunderna hon smeker och säger saker som jag och min sambo kallar varandra jag blir högst obekväm. Speciellt när hon ger mig blickarna Samtidigt. Det känns helt skevt, i min värld.

I din värld kanske du låter dina barn smeka och kalla dig älskling, baby m.m. Men i min värld passar sig sånt mellan vuxna. Inte barn-vuxen.

Om du läser alla inlägg kan du se att jag skrivit att de två hittar på massvis med saker på eget håll utan mig och min son samt och han ger henne uppmärksamhet, kärlek och bekräftelse. 

Vad exakt är det jag pysslar med som är sjukt?

Käre väl, hur kan du veta om jag uppskattar henne eller inte? Jag tar upp en specifik sak i vår relation och du dömer ut mig direkt? Jag älskar henne och ser henne som min egen dotter. Hon älskar mig också och kallar mig för mamma, och då får jag påminna henne om ?bonusmamma?.

Att man stör sig på en liten del av en helhet gör ALLA i vilken relation som helst. Sitt du på din kammare och döm mig, men vi alla vet att du har faktorer som stör dig i prick varenda relation du har. 

Alla dessa människor med Moder Theresa-komplex får mig att spy. Du är en sån som innerst inne håller alla dina mörka tankar för dig själv, och du ser lätt andras mörka tankar för du är expert på dem. skillnaden är att du förnekar dig själv samtidigt som du projicerar ditt mörker på andra. Du har såklart aldrig gjort fel. Bara din omgivning som gör fel, aldrig du. För du är ju en felfri människa. Tror.Du.

Har du läst min historik?
Jag älskar henne. Precis som i alla relationer finns det en liten tårtbit som är störig etc som behövs ventileras! min son och bonusdotter är med på våra resor, högtider m.m. Det är jag bonusdottern kommer till först när hon behöver/frågar något. Jag ser henne som min egen dotter. Jag har/kommer startat trådar om min son, som jag älskar och gör allt för, men dagar kommer då jag inget annat än stör mig. Mina vänner, kollegor, partner, familj och bekantas beteende kan störa mig ibland, men det säger inget om min kärlek till dem. Jag kan störa mig, men ändå göra allt för dem.

Den som säger att de aldrig stör sig på någon ljuger. Det är dom, som inte kör med öppna kort, det är dom man på riktigt skall akta sig för.

Så släng dig i väggen. Du är fake.

Läser du allt kanske du fattar. Men såna som du lyssnar/läser det du vill höra/se så att du kan ställa dig över alla med din snevridna tolkning av situationen. 

Ger mig fan på att du har problembarn och relationsproblem.

Du tolkar det som en hattråd för att du inte klarar av att vuxna stör sig  en liten del av på barns beteenden. Kanske är du ett barn själv, som inte kan diskutera fenomenet ?störa sig? utan att förminska personen som yttrar sig om vad man stör sig på.

Du stör dig också på barn. Alla gör det. Bara mogna vuxna som faktiskt kan diskutera det. Istället för att döma ut som du gjort i tidigare inlägg.

jag har fått råd och tips i tråden. Men inte från dig. 

Det är väl samma sak? Min son bor med oss 24/7 och han klänger inte på mig för att få uppmärksamhet. Min sambo hämtar/lämnar och tar hand om precis lika mycket som mig. Visserligen har bonusdottern en mamma, så hon bor vv hos oss. Min pojk har en frånvarande pappa och bor därför hos oss 24/7. Varför skulle kön spela roll i den här situationen? Barn är väl barn? Eller menar du att barn, beroende på kön, tänker olika?