Är det möjligt att genomgå en vf utan gynundersökningar?

Har du fått beviljat ks så ta det det! Varför bry sig om vad nån annan tycker det är din förlossning som räknas, ingen annans. 

Har själv gjort 2 ks, första oplanerat andra planerat. Första gången var en så pass bra upplevelse så det blev mitt sitt ätt föda på om du förstår hur jag menar? Men så verkar det ju många gånger att man inte får tycka enligt somliga. Men som sagt allt gick jättebra, hade inte speciellt ont efteråt, va uppe och gick redan efter ett par timmar. Enligt barnmorska är det dock ovanligt men jag jag har också känslan av att vi som har en fin upplevelse av ja inte riktigt får dela med oss av det. Andra gången fick jag igenom ks just för att jag var så nöjd med första förlossningen så kunde inte tänka mig att göra på annat sätt (hade också byggt uoo en förlossningsrädsla) Litet ärr har jag som användes båda gångern, under bikinilinjen, skulle inte ta bort det om jag så kunde. Det är mitt spår efter mina gravid iteter. 

Om det går är ju egentligen en fråga för vården. Men en standard vaginal förlossning innehåller ett antal tillfällen där de känner efter hur öppen du är, samt att barnmorskan håller emot (med fingrar) för att undvika bristningar. 

Vissa medicinska steg kan bli aktuella (hjälpa till att ta sönder fosterhinnan vilket sker med instrument, sätta elektrod på bebisens huvud, sugklocka om den har svårt att komma ut).

Om du skulle behöva sys efteråt (vilket är rätt vanligt utan att det är någon stor skada) kan det också krävas undersökning+stygn invändigt. 

Jag är inte ute efter att skrämma dig, var själv förlossningsrädd (dock inte just för undersökningen), men vill ge en realistisk bild. 

Men under en graviditet kan man ju behöva göra gynundersökning av andra anledningar också. Även om man ska göra planerat KS kan man ju behöva kolla livmodertappen t.ex om det skulle starta innan. Tänkte bara att det är inte helt säkert att man slipper det även om man väljer snitt. Men du gör ju vad som känns bäst och du får fråga vården om det går med vanlig förlossning utan undersökning. 

Jag har själv fött ett barn vaginalt , gjort ett akut snitt och ett planerat. Tyckte det var mycket lättare efter en vaginal förlossning (trots att jag behövde sys) men det är säkert olika.

En sak jag undrar också, menar verkligen inte att låta otrevlig. Jag har blivit våldtagen, utsatt för andra övergrepp och sålt sex när jag var yngre. Jag hade ett tag svårt att ha sex ens efter det. Det jag undrar är, hur kan en gynundersökning eller förlossning  vara värre än samlag om man har varit utsatt för sånt? För så var det inte för mig. Kommer säkert få en massa tummen ner men har läst en del inlägg om gravida som uppenbarligen klarar av att ha sex men inte gynundersökningar , alltså en mans fingrar och könsorgan men inte en kvinnas finger .. och undrar på riktigt. För jag hade själv svårt med sex efter vad jag hade varit med om men har inte direkt haft svårt med gynundersökningar, blev ju till och med undersökt efter själva våldtäkten. 

Det är inte bara specifikt för gynundersökningar. Det är själva utdrivningsskedet som gör att allt låser sig.

Jag har genomgått två våldtäkter, båda s.k överfallsvåldtäkter. En av dem var extremt utdragen och smärtan i underlivet var till slut för mycket för mig att klara av. Men en del av det var en fruktansvärt brännande smärta i underlivet som jag inte kunde påverka.
Det jag hört om en vf är bl.a den s.k "Ring of Fire", och vet inte hur jag ska ta mig igenom den biten utan att bli väldigt påmind om övergreppet.

Sex har varit svårt men har byggt upp ett förtroende för min man, och han vet vilka sexuella saker jag inte klarar av. 
En undersökning, särskilt i en gynstol, är väldigt annorlunda. Benen tvingas isär och en främling för in saker, kanske fingrar men också olika instrument. Det är ett så fruktansvärt utsatt läge och man måste överlåta kontrollen av vad som händer din kropp till en främling. Om något känns obekvämt reagerar kroppen som om den utsätts för samma smärta igen, även om det inte är så.

Jag har fött fyra barn vaginalt. Jag har även tackat nej till ett ks för att jag skrämdes mer av det än att föda i säte. Men trots att jag, utifrån min verklighet, verkligen är positiv till vaginala förlossningar så skulle jag aldrig om du frågade mig tycka att det låter som en bra ide i ditt fall.

För när förlossningen är klar har du ett liten att ta hand om. Visst kan det finnas fördelar för både mor och barn med en okomplicerad vaginal förlossning men om förlossningen riskerar att lämna modern helt trasig psykiskt finns det inget som är värt det.

Enda anledningen till att ens försöka utsätta dig för en vaginal förlossning skulle vara om du drömmer om så många barn att det kan bli ett problem ur snitt-perspektiv. Men annars, gör det som gör att du när bebisen är ute är så psykiskt hel det bara går. Välj det som gör att när bebisen är ute så kan du ha ork och fokus att se på barnet och se miraklet istället för att kämpa med demoner från förr som riskerar att komma tillbaka. Var snäll mot dig själv.

Jag förstår inte hur det kan vara svårt att förstå, helt ärligt? Det är en betydligt mer utsatt situation att ha främlingar därnere och förlora kontrollen då man inte vet om de slutar när man vill. Annat är en inkännande partner som slutar direkt denne tror att man är i obehag. Tänker inte trycka tummen ner men förstår inte riktigt hur det är svårt att förstå som sagt... Vi är alla olika dock. Alla inom sjukvården är inte heller kvinnor.

Och en kvinna kan också begå övergrepp.

Jag är också gravid så tänker inte gå in i nån jättediskussion med nån och bli uppstressad men man har ofta rätt att be om en kvinnlig gynekolog om man har varit utsatt för övergrepp, inte alltid men om det går. Att en manlig gynekolog känns jobbigt kan jag förstå. Gissade att det var en man som hade begått övergreppet eftersom det är vanligast,
Och jag kan säga att jag på ett sätt är avundsjuk på er, jag hade hellre haft svårare med gynundersökningar än att gråta och bli äcklad efter sex (inte längre men i början). 
Det är inte så att jag älskar gynundersökningar heller och de kan göra ont ibland men sex med en man påminde mig mycket mer än övergreppen än att en kvinna undersöker mig. 

Det var inte meningen att kritisera nån utan jag frågade för att jag undrade och ja jag har svårt att förstå hur sex kan vara lättare men alla är olika.

Nu lämnar jag nog diskussionen. 

Stå på dig om att du är i behov av kejsarsnitt. Förutom undersökningar och annat under förlossningen behöver man även undersökas efteråt för att upptäcka eventuella skador. De känner då med fingrar, även i ändtarmen. Det är viktigt för att du ska få rätt vård och slippa permanenta skador. De kan också behöva använda speculum (grej av plast eller metall som vidgar slidöppningen så att det går att titta in). 

Sexuellt övergrepp/våldtäkt behöver inte betyda samlag. Det kan vara annat än en penis involverat och då är en gynundersökning betydligt mer likt övergreppet än ett samlag. 

Jag förstår att du inte menade illa, men det du skrev var obetänksamt och onödigt. 

Tummen ner på min erfarenhet? 

HUR kan lyckade förlossningar vara så provocerande??

 

Ledsen för det du har varit med om. Alla är ju olika , för mig var sex mycket värre än gynundersökningar. Min vaginala förlossning var när jag var 18 och innan det hände så det kan jag inte säga så mycket om men det var meningen att jag skulle föda vaginalt efteråt också och jag har behövt genomgå flera gynundersökningar trots snitt. Tycker inte undersökningar är kul direkt och kan göra ont ibland men som sagt , sex påminde mycket mer om övergreppen tyvärr. 

Tack så mycket för några särskilt fina svar. Egentligen vill jag ha ett ks, men har känt mig så skammad över att inte "göra vad som är bäst för barnet". Det har även uttryckts av vårdpersonal.
Men att vara psykiskt söndertrasad kan ju inte vara det som är bäst för barnet.
 
Vet heller inte om hur många barn jag vill ha, den här graviditeten har varit så psykiskt tuff, det är nog en stor chans att det inte blir några fler. 

Tycker du är jätteduktig som ställer frågan och tänker igenom dina alternativ. Bra kämpat.
Det går att ha en VF utan undersökning, men det innebär också att du förklarar ingående VARFÖR du vill ha det på det sättet. Det kan bli så att du har ett långt värkarbete och då blir det skiftbyte mellan läkare och sköterskor, så är du bara tydlig med vad du vill och varför (och skriver ett förlossningsbrev med instruktioner) så går det att ha en förlossning på det sättet. Med det sagt talar vi om en förlossning där allt går bra, vid komplikationer kan situationen bli något annat och då måste du vara tydlig med att du behöver mycket information om vad som sker.

Du kommer också få ta ställning till mediciner och liknande och får du tex epidural så kommer du känna mindre, vilket i ditt fall också kan vara positivt men det kan också göra att du känner dig utelämnad. Så var väldigt tydlig i din dialog med sjukvården. 

Jag erbjöds att testa ha en VF med igångsättning för att känna att jag har kontroll med möjligheten att gå över till KS om jag upplevde att situationen med förlossning triggade för mycket. I mitt fall gick det över till KS ändå för barnet låg i säte och vändningsförsöket misslyckades. Men det var skönt att ha alternativet för jag kände som du att det är bättre för barnet och jag ville inte att min trauma skulle göra det svårare för barnet i livet liksom, men lita på att du känner din kropp bäst och ha en tydlig dialog med sjukvården.

Lycka till.

Jag tror att det blir mycket svårt att få en vaginal förlossning utan undersökningar. Jag hade själv liknande känslor och grät innan, under och efter varje undersökning de gjorde. Jag träffade Aurora sköterskor och alla visste om mina känslor. Jag bad dem att inte undersöka om det inte är väldigt viktigt. Men det blev ändå många undersökningar, för jag ville ju undersökas i de situationer de ansåg det som nödvändigt, för barnets skull. Och självklart undersöker de inte för skojs skull, utan alla undersökningar görs ju av en anledning. 
Om man säger att man absolut inte vill undersökas under några omständigheter, vet inte vad de säger om det. De kommer nog råda till ks. Och händer nåt som gör att det kan bli bråttom för barnets liv, så kommer de ju inte kunna ta hänsyn till den födandes känslor på samma sätt. Och vid förlossningen var det på mig ju folk som stod och tittade upp i underlivet (det blev lite bråttom för mig, men inte urakut eller så), i gynstol, och nån som ju hade händerna där nere osv. Efteråt sydde de och pysslade de, kvar i gynstolsgrejen, och ett finger upp i rumpan.

Så blir svårt att garantera noll undersökningar tror jag. Du låter redan intresserad av ks. Jag gjorde ett ks vid mitt andra barn, det var fantastiskt. Inte en enda gynundersökning vad jag vill minnas iallfall. Och allt gick bra.
Håller med övriga talande, ks låter fullt rimligt för dig. Föd barnet, skit sen i hur bebisen kom ut och njut av din bebis, ditt barn, för resten av ditt liv. Skit i om nån skulle bry sig (det gjorde då ingen i min närhet). Om du ska gruva dig innan förlossningen och sen hantera en massa ångest över förlossningen efter att du fått barnet är det ju risk att du inte kommer kunna njuta av din föräldraledighet med ditt barn.

Finns grupper på Facebook som heter allt om kejsarsnitt och rätten att föda med kejsarsnitt. Du kan ju gå in och läsa om andras upplevelser av Kejsarsnitt. Mitt var iallafall toppen och jag kände mig inte ett dugg dömd för mitt val. 

Självklart ska du göra ett snitt. Tänk om du drabbas av panik eller något under förlossningen så att du får göra ett akut snitt? Det är ju mycket sämre än att göra ett planerat. Tråkigt att du känner dig skammad. Jag har haft vaginala förlossningar men skulle aldrig få för mig att se ned på de som av någon anledning väljer/behöver ett planerat snitt.

Jag har svår vaginism och födde vaginalt. Jag blev igångsatt och då kollar det ju hur öppen man är innan flera gånger. Jag försökte ta mig igenom det, men det gick inte. Fick hur som helst jättefint stöd och skickades ner till förlossningen för att jag skulle kunna få lustgas samtidigt. Hade jätteångest innan,  men väl där var det liksom ingen biggie för personalen. Det hör var på Akademiska sjukhuset. 

De måste ju tyvärr kolla hur öppen man är. Dock så kan de ju försöka göra det så få gånger som möjligt.

ibland vill de sätta skalpelektrod på bebisen också, fast de kan också välja att lyssna från utsidan. Jag har varit med om båda. På mig var de även tvungna att ta vattnet då det inte gick av sig självt och då var de ju också inne vaginalt.

Efter förlossningen måste de även kolla både vagina och rumpa så att man inte fått någon spricka. Har man det måste man även sys.

Spricker man mycket kan man behöva sys på operation och då kan man ju känna sig ganska utsatt, om det inte är så illa att man sövs tex.

Prata med din bm om dina alternativ och vad man från vårdens sida behöver göra? Sedan är ju all vård frivilligt så det är klart du kan vägra undersökningar, men risk finns ju då att det blir fara för barnet vilket i sin tur skulle kunna leda till orosanmälan.

Fixar du absolut inte vaginala undersökningar kanske snitt är bäst? 

Tillägger att på mina förlossningar har jag aldrig legat i gynstol, inte ens när de sydde. Så det ska man inte behöva om det inte blir stora skador då.