Någon mer som blir en idiot utan sex?

Ett eget liv som inte är beroende av någon annan. Din frustration ligger till stor del att du bundit upp din lycka som beroende av någon annan.

Har du ett friare liv där du kanske tränar, har hobbys, träffar vänner etc blir det där sekundärt och du får utlopp på andra sätt

Har aldrig haft sex i hela mitt liv. Har det gjort mig till idiot? Tror inte det men vad vet jag.

Det där låter jättebra. Men vad har man då en så nära relation till? Jag är väldigt passionerad och vill ha få och nära, djupa relationer. Då betyder dessa och dynamiken mellan oss väldigt mkt och påverkar mig i högsta grad. Klart jag inte går under om relationen tar slut. Men hur lever man utan att ta så allvarligt på sin närmsta relation?

Jag har ett fantastiskt förhållande och vi umgås i princip varje dag och spenderar helgerna ihop trots att vi har barn, träning och egna saker inplanerade.

Sin partner träffar man hur man än gör, att lägga tjugo procent av sin investering utanför förhållandet är bara sunt och stärker det. Du har mer attraktionskraft när du signalerar att allt inte hänger på henne, att du klarar av att ha ett eget liv också, oberoende av henne. Det skapar ett osynligt tryck att lägga de förväntningarna på sin partner, som lätt tenderar att kväva gnistan.

Jag blir iaf mindre smart så kanske lite på samma spår.

Jag har inte haft sex med min kvinna på ungefär 5 år, jag har inte blivit dum i huvudet av det.

Är det möjligtvis så att du förknippar sex med att bli älskad? Och när du då inte får sex då blir du rädd och känner dig oälskad av henne, vilket yttrar sig i mindre trevligt beteende?

Nu är jag kvinna men känner igen mig i det du skriver. Jag har vänt och vridit mycket på detta och landat i att det nog inte handlar så mycket om sexet utan avsaknaden av bekräftelse och bristen på kommunikation. Om vi har en dialog kring varför han inte vill ha sex (mycket på jobbet, orolig för sjuk förälder eller skavsår från en cykeltur till exempel) så kan jag slippa gå runt och analysera situationen och blir därför lugnare. Sen är det ändå viktigt för mig att det trots ett uppehåll i själva sexet ändå finns bekräftelse och intimitet. Att vi duschar tillsammans (utan att det leder till något sexuellt), kyssar, en klapp på ryggen när man står och diskar, skedar en stund innan vi somnar och så vidare. Så det handlar inte om att få orgasm med min partner eller så, utan mer om stämningen hemma. 

Jag är själv noga med att ge komplimanger, kramas, pussas och bjuda in till närhet även när jag inte kan eller vill ha sex. Kanske för att jag vet hur det är på andra sidan av situationen. 

Sen vill jag tillägga att det, när det var som värst mellan mig och min sambo, visade sig att han egentligen var ganska deprimerad och behövde terapi och antidepressiva för att få rätsida på sitt mående, och därmed också vårt kärleksliv. 

Jag är kvinna och kan faktiskt förstå ts situation och känslor.

Jag var tillsammans med en man som i mina ögon var snygg och sexig och jag var galet kär, attraherad och konstant kåt på honom.
Hela min kropp skrek efter honom...
Var otroligt frustrerande och tärande att han inte tog initiativ eller visade intresse och när det sedan visade sig att han var asexuell/tappade sexlusten helt. Han saknade inte sex och såg ingen anledning till att ta tag i problemet och jag gick under.
Då hade jag gått och väntat, längtat och trånat i 2 år. Försökt att inte vara för påflugen, vänta ut honom att han skulle ta initiativet, försökt prata om det berodde på mig men fick alltid svaret att nej då.
Jag kände mig som en jäkla gubbgrinig mansgris faktiskt. Ständigt avvisad och ständigt sugen på honom...
Betedde mig ibland som någon jäkla kåt fågel och körde "parningsdanser" för att försöka få honom intresserad, men nej. Och sedan hade jag dåligt samvete för att jag försökte få något av honom som han inte ville ge mig. 

Jag längtade efter att bli påsatt, men inget hände. Gick väl 2-3 månader mellan gångerna vi hade sex och enda gången han tog initiativet var om han eller jag skulle åka bort - hände inte så ofta, så då kändes det mer som att han skulle markera revir...

Så jag lämnade.

Så om du i ditt förhållande skulle ha ett dåligt sexliv skulle det inte påverka dig för att du har vänner, ett eget liv och går och tränar?