Barnets mamma beter sig orättvist

Fungerar morsan så hade hon fått ha ungen så mycket hon vill. Typ så hade jag löst saken.

Låter ju som att ni kommer att börja kriga om saken.

Prova att upprätta ett schema? Är du juridisk förälder åt barnet?

hjälp vad är orimligt med detta???

Är detta verkligen fight du vill ta?

Om ni ändå ska ha separata boende i framtiden så är det ju det bästa för barnet att den sover 50/50 med er, anknytning som du säger, den är viktig.

Förstår att det var annorlunda under tiden då mamman ammade men NU när barnet kan somna till flaskan ser jag inga som helst hinder i att inte du kan ta hälften av tiden, annat vore ju rätt egoistiskt i mina ögon.

Har ni tänkt att ha delad vårdnad 50/50 så är det ju SÅ det kommer att se ut, att ni tar fullt eget ansvar era veckor.

Jag tycker att du ska stå på dig här. Ni är båda föräldrar och har lika rättigheter och skyldigheter. Hon kan inte bara vägra släppa barnet till dig, för det är inte upp till henne. 

Sen kan jag förvisso förstå mamman i känslan av att inte vilja släppa ifrån sig sitt barn. Det känns fel i hela kroppen att inte vara nära det barn man har burit, fött, ammat och hållt. Men då får förnuftet övertala känslan. Om man skaffar barn med någon annan så kan man inte ha barnet för sig själv och vägra samsas. Och skaffar man barn med någon som man inte är tillsammans med så blir det ännu mer så att man måste vara utan barnet. Annars får man skaffa barn på egen hand. 

Kanske kan du båda vara tydlig med att barnet nu ska sova hälften av tiden med dig, men också gå med på en, övergångslösning, typ som du föreslår att hon nattar och sen går under någon veckas tid? Fråga henne hur hon tycker att övergången bör vara för att göra det lättare. 

Men det står ju att mamman kräver att få sova hälften nätterna med barnet,
det är väl rimligt? Det är ju 50/50 ni ska ha sen. Eller menar du att du nu ska ha alla nätterna?

När barnet nu slutat amma och klarar sig utan mat nattetid kräver barnets andra förälder att få sova med barnet hälften av all tid. 

intressanta svar, tack. 

Vi bor nu ihop, jag har fått vara nära vårt barn väldigt lite, trots min önskan att kunna få vara nära under nätterna. Jag är juridisk förälder, och anser att det handlar om att enable varandra som föräldrar. Det har jag gjort, tycker jag. Nu när jag önskar få ta ett större ansvar och uppleva hur det är att vara förälder med allt vad det innebär så undrar jag varför det inte möjliggörs. Jag förstår och vet av egen erfarenhet att man givetvis saknar sitt barn. Men det går ändå, jag vill inte ha mer än barnets andra förälder, men jag skulle vilja ha samma i största möjliga mån. Inte varje natt, men de flesta. 

Du ska absolut ha din del - men är det rimligt med de flesta nätter? Är det inte rimligare att dela på dem nu, och förbereda för framtiden som jag antar blir halva tiden var? 

Det är väl absolut rimligt att ni har hälften av nätterna var?

Varför spenderar du inte mer tid på dagen med ditt barn?

Så du menar att ni inte ska ha 50/50 på nätterna utan att du ska dom flesta nu för att hon hade nätterna när hon ammade?

Det viktigaste är väl att ni delar allt som rör barnet  som skötsel, bad, byte, mat, lek och tröst mm. 
Barnet kommer ju snart att sova i egen säng eller?

När ska du vara föräldraledig, TS?

Om man bortser från dig och mamman till barnet så kanske vi kan tänka oss situationen ur barnets perspektiv istället. För det är väl ändå viktigast?

Barnet har sovit alla nätter med mamma fram till nu. Helt plötsligt ska barnet sova alla nätter med sin andra förälder. Det är inte bra för barnet. För barnet är det egentligen bäst att fortsätta som det har gjort, men om det inte går så är 50/50 bra. Och det är ju vad mamman också önskar. 

Det är också skillnad om barnet är 6 månader eller 1,5 år gammalt. En baby behöver vara med samma person så mycket som möjligt. Det är först när anknytningen till person nr 1 fungerar som barnet kan gå vidare till anknytningsperson nr 2. Eftersom mamman har ammat så är hon anknytningsperson nr 1. Så är det bara. 

Livet är långt, barndomen är lång. Det finns eoner av tid att knyta an till barnet, vara det nära, ha mysigt ihop, laga mat till barnet och så vidare. Barn som har sovit med mamma de första 5-6 åren står ändå nära sina pappor. Det finns mer än ett sätt att komma nära. 

Fortsatt bra och mestadels vettiga kommentarer. 

Gällande några kommentarer om anknytning så stämmer det inte att det behöver vara en enda person. Barn kan ha trygg anknytning till flera vuxna. Läs forskning. 

Genom att amma är man en viktig anknytningsperson, ja. Men inte nödvändigtvis nummer ett. Anknytning förhåller sig inte så. Precis som vuxna människor har barn basala behov, och det finns olika personer som kan uppfylla dessa. Amning är genom ett sätt, det finns många flera om dessa tillåts samexistera.

Det finns många sätt att komma nära sina barn. Jag vill göra det på olika sätt, ett av dessa är genom att sova tillsammans. Det är en rättighet, anser jag som förälder, såvida det inte äventyrar mitt barns hälsa och utveckling. Det är inte tal om att barnets mamma ska försvinna, hon kommer alltid vara en nära och viktig person. Men relationen kommer kanske ändra form, precis som relationer gör. 

Jag anser att min önskan som förälder är lika viktig att ta hänsyn till som min medförälders. Föräldraskap går inte att ses som ett jämställdhetsprojekt, men det är möjligt att skapa jämlika relationer mellan barn och föräldrar om man har viljan och ambitionerna till det, är jag säker på. Detta utan att barnet tar skada sett till hälsa och utveckling. 

Stå på dig om att ni nu när det går ska dela 50/50.

Om det är till någon tröst vet jag ett annat par kompisar som skaffade barn ihop och liknande saker hände dem. Det är svårt att lämna ifrån sig det barn man burit och ammat. Man lever ju i symbios och det är jobbigt att bryta den. Att lämna över sitt barn till den vuxna person man älskar mest i hela världen är förmodligen lättare än att lämna till sin kompis, men en del har till och med svårt att lämna över till sin man som är biologisk förälder. 

Men det bör man ju göra, även om det känns jobbigt. Du vill vara förälder på samma villkor som hon och borde få samma möjligheter till det - inte genom att ta alla nätter nu, men hälften. 

En variant är ju faktiskt att ni en period delar sovrum. 

När tar du över föräldraledigheten? Det kommer förmodligen ändras saker i era relationer då. 

Förstår att det inte känns bra just nu, men barndomen är som sagt lång. Ni kommer att stå barnet lika nära om du bara ger det tid. Du svarade aldrig på hur gammalt barnet är?
Mamman önskar ju 50/50. Det är TS som önskar mer än 50%. 

Vad barnet själv önskar kan vi bara gissa. 

Nej, det är just det som TS INTE vill - att dela tiden likvärdig 50-50. Det han skriver är att eftersom barnet sov hos mamman medan det ammades ska barnet nu sova alla nätter, eller i alla fall de flesta, hos honom. Det är vad TS anser som rättvist.
Det är mamman som föreslog 50-50, men det räcker inte för TS. Vad som är bra för barnet skiter han tydligen helt i, för det är HANS rättigheter som räknas och han vill tydligen får kompensation för den tiden barnet inte fick sova med honom alls.