Är biologisk kvinna men vill vara man trots att jag attraheras av män. Förvirrad?

Är väl inte den du efter söker svar från..

Att du är transman (i brist på bättre ord) har ingen betydelse över vilken sexuell läggning du har.
Tänk på det att det finns ju män som känner sig som män men ändå föredrar män som kärlekspartners och älskare.

Hoppas att du gör det som känns rätt för dig så du kan må bra i livet.

All lycka till dig..

Ja det är ju egentligen helt sant. Men känner mig förvirrad ändå även om jag alltid vet hur jag kännt. 

Dina känslor kring dig själv och att du bara attraheras till män är inte något konstigt. Det finns relationer där transmän lever med en annan biologisk cis-man eller transman. Jag blir verkligen glad och rörd för att din man är ett så fint stöd till dig i detta! 🥹😃💖

Om du känner att du behöver göra en könskorrigering för att känna att din själ och kropp är sammanlänkade så finns hjälp. Men jag vill förbereda dig på att det kan ta tid att först stå i kö, dess utredning och sen eventuell operation. Men jag vill också säga att det är helt okej om du skulle känna att du inte vill göra en korrigering för att bara i din känsla och själ leva som man. Det finns andra sätt att leva ut dessa behov på.

Det finns många tycken om vad som är att vara en riktig man, men i det stora hela handlar det om att 💖känna💖vem man är. Sen är det såklart ett plus om det yttre kan spegla ens inre på något sätt.

Jag förstår att det känns konfliktfyllt i vilket beslut du ska ta gällande resten av din familj. Jag har befunnit mig i liknande situationer i min komma ut process. Det har varit nog så svårt och slitande! Men för min del hade jag tillslut inget val. Luften höll på att ta slut, rent bokstavligt, i dessa slitningar, och det var bara att välja på att gå under eller att börja leva.

Menar att dina behov att vara dig själv är det allra viktigaste. ⭐ Kanske behöver du ytterligare stöd i denna process, både före ditt outtande, under och efter. Och kanske kommer din familj också att behöva professionellt stöd för att successivt kunna vänja sig vid denna nya situation och i förståelsen att du ju är samma person som du var innan, bara i ett annat uttryck. 😊💖

Jag har ett tips på en Youtube-kanal om olika läggningar och könsidentiteter. Men jag skickar den länken gärna via pm. Om du är intresserad så är det bara att skicka ett meddelande. 😊

Jag har en person i släkten som uttryckt samma sak och som delat med sig av sina insikter vilket verkar rimligt. Att det är två olika saker. 
En sak är vad man känner sig som.
En sak är vad man attraheras av.
Man kan alltså både själv vilja vara ett annat kön och sen ovanpå det vara homosexuell. 
Det låter som det du beskriver?

Hej TS!
Jag lider med dig, jag vet själv hur det känns!
Jag var fången ända till 2016 i fel kropp, jag hade vetat det sedan 17 års ålder och kom ut när jag var 41. Jag är nu 49 och jag lyckades behålla mestadels av mina vänner och hela familjen accepterade mot vad jag trott var möjligt. Jag lever själv som kvinna idag men är ändå lagd till kvinnor och det är ingen som tycker är märkligt!
Jag kan ju bara berätta utifrån hur det är/har vart för mig, men jag tycker du ska skicka in en egenremiss till utrednningsteam närmast där du bor. Där kan du få prata med någon som förstår dig och kan ge dig stöd, de är jätte bra att ha kontakt med de i den svåra situationen du står i!

Denize

Tack för dina fina ord. Jag vet inte hur jag vill göra, eller mitt innersta vill gå igenom en utredning, ta testosteron och operera bort brösten. Jag skulle känna mig bekvämare i mig själv om kroppen stämmer överens med den jag är. Men samtidigt så finns tankarna att jag inte vill för att jag vill inte vara den "konstiga". Jag själv tycker inte det är konstigt men om jag genomgår allt detta kommer det alltid finnas de i min närhet som kommer tycka det är konstigt. De som inte accepterar det. Jag vet inte om det är så att jag inte vill pga rädsla för hur andra tycker eller om det är så att jag inte är redo. 

Men hur som helst är jag själv väldigt glad över hur min man reagerade. Han har även tänkt lite ibland och kommer med någon kommentar så som "hur skulle det kännas om barnen kallade dig pappa istället?" Eller "Hur skulle det kännas om du skulle börja raka skägg?" Blir ändå glad att min man vågar tänka som han gör och att han inte ser det som negativt. Skulle han se det som negativt så skulle jag ändå förstå. Jag har ändå tänkt att han kanske inte skulle uppskatta om jag gör en könskorrigering eftersom att han ändå attraheras av kvinnor. Men han säger att han älskar mig för den jag är och att han är så pass gammal att han inte behöver ha någon som ser typiskt kvinnlig ut eftersom utseendet inte är allt. 

Jo jag behöver stöd genom detta. Jag behöver nog någon utomstående att prata med och faktiskt komma på vad jag vill göra/inte göra. 

Jag kan skicka till dig sen så får du gärna skicka länken. Hur hanterade du de som såg det som negativt när du kom ut? Vad har du gjort? Har du genomgått en korrigering eller har du levt ut på andra sätt? Hur kändes det? 

Tack för att du skrev. Det låter som du vart i samma sits som mig. Fantastiskt att du tillslut blev den du ville vara och att det blev accepterat. Jag skulle nog säga att jag är/vill vara transman och homosexuell eller så skulle jag beskriva det enklast. 

Vad har du gjort för förändring och hur känns det såhär efteråt när det gått några år. 

Jag inser nu också att det kanske inte är försent. Är 34 nu 

Hej igen!
Jag har bytt personnummer för ett gäng år sedan, opererat brösten. Det känns så befriande när kroppen.stämmer överens med knoppen, tiden från 17-41 var mindre bra...
34 är absolut inte alls försent på något vis!
Skriv gärna pm om du vill!

Denize

Det enda problemet jag kan se är om du vill föda barn, eftersom det blir mer besvärligt om du tar hormoner.

En bra början kan väl vara att ta kontakt med vården och ta reda på mer om vad om kräv för könskorrigering. Sedan kan det kanske vara bra att bena ut mer vilka förändringar du känner att du behöver göra, och vilka aspekter av en kvinnlig kropp som du inte känner dig bekväm med.