Inte singel, men…

Jag tänker om jag förstod det rätt att du dejtat killen du nu är i ett par med samtidigt som du under en period hade din kk som du nu drömmer om, saknar och tänker på? Så lite utav två parallella kontakter/ vänner/kk. Inget fel i det och det är inte alls ovanligt att kunna känna känslor för två personer speciellt inte om du åtnjutit deras både fysiska och vänskapliga kontakt under en längre period. Kanske har de båda något du lockas av. Du undvek din fd kk vid butiken så förstår att detta känns obekvämt och att dina tankar går till relationen du valt att gå vidare i samt att frågor om otrohet balanseras i dina tankar. Ja något av dejtingvärldens nedsidor när dessa tankar drabbar en och inte riktigt vill släppa. Ja du får ta en funderare, kanske din fd kk kan bli någon du fortsätter att ha kontakt med men lite mer sällan, eller så försöker förtränga honom helt och fokuserar på din parrelation, eljest återgår till ett läge där båda är dina nära vänne.

 

Ja precis, du förstod det rätt. Jag dejtade min nuvarande kille till och från under en ett års period och när jag väl insåg att det började växa fram riktiga och starka känslor hos mitt kk tog jag upp det med honom och han överöste mig med komplimanger men sa att han inte är redo att träffa någon ny på ett seriöst plan (då han är för skadad efter skillsmässan) . 

Min kille jag har nu är verkligen underbar på alla sätt och vis, känns verkligen rätt. 
Men det uppbrottet med den andra plågar mig inombords, känns som jag varje dag sörjer någon som dött. 
Att ha båda i mitt liv är inte något alternativ tyvärr, det skulle inte vara respektfullt mot min partner då jag känner otroligt stark aptit på mitt gamla kk, samt för Att jag inte släppt honom. 

Känner just nu bara ett desperat behov att komma över honom helt men vet inte hur jag ska bete mig. Är orolig över att få leva med denna smärta.. 

Men tack så mycket för ditt svar 

Ja den starka aptiten du beskriver måste du försöka ta ställning till. Saknad och sorg kan vi nog känna lite till mans vid avbrutna relationer oavsett hur de sett ut. Aptiten kan ju också vara något att fundera över, var kommer den ifrån och vad är det du saknar, inte vill släppa? Eller är det kanske enbart känslan av förlust som ger dig hjärnspöken.

Ja jag har funderat mycket kring det där med aptiten som jag har på honom , då jag är en tjej som alltid har haft hög sexlust och behov i relation och när jag inte haft någon kärleksrelation har jag behövt kk men aldrig känt i närheten av den aptit på någon annan som jag känner med honom..  Skulle nog säga att hans utseende ihop med hans personlighet tilltalar mig 110% Hmm bra frågor tycker jag, har funderat lite på det där med förlust. 
Jag har aldrig blivit nekad någon kille förut , har aldrig heller behövt ragga på en kille ( hur skrytsamt detta nu en låter) 
men just det här kket , raggade jag upp! Så han var den första någonsin jag raggat upp. Och den första någonsin som jag blottar upp mina känslor till som inte känner önsesigt eller snarare som inte vågar känna överhuvudtaget fastän jag nästan är helt säker att han hade känslor men satt lock på dom annars var han en bra skådespelare. Så kanske är det allt detta som gjort det till något extra, en kille som är lite svår och det blir mer spännande och väcker upp mer inom en.

Ja som man har jag tidigare jobbat hårt på att inte visa känslor i mina kk relationer. Dels för att jag varit rädd att kvinnan skall få djupa känslor men också för att jag själv skulle skrämma bort min kk. I dag vågar jag ha och visa känslor för mina nära vänner och upplever faktiskt att min sexuella aptit mättas bättre av det förhållningssättet. Jag lever ut mer och är mer i nuet i akten där jag tidigare upplevde en viss distans mellan sexet och mig själv. Tänker att faktumet att du själv tubbade/ förförde din kk, blottade dina känslor och att han visade distans till sina känslor lockar fram någon form av saknad, en känsla av att vilja vinna tillbaka/ erövra. Du nämner också spänning som en känsla, tanke och tänker att som du själv beskriver det, att hans agerande triggar dig. Sen tror jag också med tanke på att du beskriver din sexlust som stor att vissa tankar och känslor absolut är kopplade till dina sexuella erfarenheter med honom, du minns , du tänker tillbaka, drömmer och en del i dig vill känna, uppleva denna fysiska kontakt igen och du återvänder dit mentalt vilket också väcker dina tankar kring otrohet. En tanke som slår mig är ändå att du kanske borde överväga att ses med din kk igen för att få någon form av avslut, om det är enbart ett samtal över en kopp kaffe eller ett nära intensivt och fysiskt möte låter jag vara osagt, men något som får dig att känna vart du vill landa i detta på riktigt. 

 

Okej förstår! Skönt att du jobbat bort den rädslan nu. Känns som det blir mer njutningsbart av attt bara släppa kontrollen, fastän det är enklare sagt en gjort. Bara vara i nuet så att säga. 

Enligt mina nuvarande erfarenheter så tror jag inte att det är hållbart med en kkrelation där man gör för mycket saker ihop , tror det slutar i känslor åt något håll. Risken ligger väl på 99% iaf. 
Har som sagt haft kk förr och då har man bara träffats i sexuellt syfte, inte massa gos eller sova ihop eller ut och käka och inte bli presenterad för vänner. 
Men med han senaste så gjorde vi typ allt par skulle tänkas kunna göra, så i min värld blev det helt fel och virrigt och här står jag nu. Men tiden läker förhoppningsvis sår.. Känner att jag blottat mig tillräckligt för honom nu, och vill inte vara den som hör av mig och ?jagar på honom mer? . Han vet att jag är i relation nu så kanske därför han är tyst, såg han senast för en månad sedan och när jag och min kille var på en fest och då pratade vi lite snabbt och kollade läget och han frågade om jag börjat dejta och nickade ditåt där min kille satt. 
Nu vill jag släppa och glömma men hör av av sig så vet jag inte vad .. 

Man brukar vilja ha det man inte kan få. Speciellt när det blir sådär som du beskrev, att du blev nekad för första gången. Plötsligt blev det en utmaning, en jakt att få det ändå. Den tilltänka belöningen blir så myclet bättre i fantasin nu när den blev ur räckhåll. Att få honom trots att han nekade dig hade gett dig en sjuhelvetes bekräftelse. Jag säger det för jag känner igen det väl.

Saker som är för lätta och självklara gör att spänningen minskar. Om det finns hinder och sånt att överkomma smakar vinsten så mycket bättre. Eller i alla fall inbillar man sig det. Jag tror det är ett destruktivt beteende som inte alls är ovanligt. Jag har hamnat i den här fällan själv. Försöker rannsaka mig, försöker vara tacksam när jag ha något bra. Men ibland måste man också unna sig något också. Jag tänker inte säga ett ord om vad du bör göra. Det kan bara du komma fram till. Tänk efter, känn efter. Välj det du kommer ångra minst

Tack för kloka ord, håller verkligen med, precis så där har jag också tänkt om situationen. 
Jag kommer från ett destruktivt förflutet och har jobbat otroligt mycket med mig själv, rannsakat, stannat upp och blivit väldigt medveten av mig. Men helt felfri blir man nog aldrig, tror att det alltid kommer finnas saker att jobba på hos sig själv. 
Jag har haft svårt att visa känslor förr men det är tex en grej jag blivit bättre på, jag gråter nästan aldrig och i relation har jag väldigt lätt att stänga av och gå min väg om någon skulle bedra mig eller vara respektlös tex. 

Men känner mig helt fast i denna situation nu, jag gråter för att jag saknar honom, känns som jag sörjer för att jag avslutat med honom och inte längre har han i mitt liv, samtidigt som jag känner mig väldigt kär och attraherad av min nuvarande kille Och inte nog med det så blir jag sambo med min kille om två månader. 
Allt detta gör mig rädd, och jag känner skuld då jag inte känner mig trogen psykiskt. 
Känns inte som jag är i en normal ?situation? men jag är heller inte van med detta, och allt som man inte är van med blir väl onormalt antar jag.. 

Kanske har helt fel här men kanske är det en liten omedveten kris av att du ska bli sambo som gör att du tänker mer på den andra än vad du hade gjort annars. Ett undermedvetet sätt att fly på kanske.

Ja kanske, känns lite läskigt då jag ska flytta till en helt ny ort, från ett lugnt ställe till en storstad nästintil. Rädd att det är fel beslut och att jag kommer ångra mig men samtidigt känns det rätt att testa detta. 
Men jag tänkte på den andra lika mycket innan det ens blev på tal om att flytta ihop, det är det som är konstigt. Trodde inte att det var möjligt att känna starkt för två personer samtidigt..